|
Lovas dagbok
17
September
Dags för veterinärbesiktning,
vaccination och chip-märking! Jag vill inte ta små valpar till
kliniken utan föredrar att veterinären kommer hem och ordnar detta
i valphagen. Som tur är har jag en snäll och tålmodig veterinär
som ställer upp på det. Alla valpar var friska och felfria så de
är nu redo att flytta till sina väntande familjer.
 |
|
 |
Några sprutor tar inte humöret av
valparna, full fart framåt!
|
 |
13 September
Valparna blir tuffare och
tuffare och vill hela tiden hitta på nya lekar. Det är tur att de har en
sån stor hage att vara i utomhus! Det här är den andra bassängen de
leker sönder - vilka busungar! De är glada över besök och hälsar glatt på alla som kommer förbi. Min granne Helen med barnbarn kommer
gärna men håller sig utanför staketet - valparna överfaller med pussar
och bus så den lille pojken blir nästan rädd.
12 September
Lova har valt en matningsplats i
hagen under den stora hasselbusken. När hon går dit
springer valparna efter och får sig en slurk mjölk.
Kaninernas hage ligger inne i valphagen, för jag vill att de
ska vänja sig vid andra husdjur. Den stora stenen som de nyss
hade så svårt att komma upp på har istället blivit en
utsiktsplats. |
|
|
 |
|
11September
Sju veckor! Det är inte klokt så
fort tiden går! Nu är det bara några dagar kvar innan
valparna börjar flytta. Alla förberedelser är klara,
veterinären är bokad, stamtavlor och försäkringspapper har
kommit, matpaket, böcker och annat jag beställt. Jag har
skrivit ut så mycket papper att färgpatronen är tömd.
Valparna växer och utvecklas. De blir mer och mer busiga och
leker allt våldsammare lekar. De gräver i sandlådan så
sanden sprutar ur den, de biter i allt som går. Min pion som
fanns i valphagen är helt utplånad, en rosenbuske ligger i
slamsor. Allt som ligger nära gallret slits in och undersöks
och bits sen sönder. För att skydda golvet har jag lagt en
presenning under hagen inomhus - den har de krafsat fram och
lyckats få kanten innanför gallret. Nu är det vilda
brottningsmatcher med presenning! Men ändå bävar jag för
tomheten när de har flyttat! |
|
Valp 1, Blå: hane, 4850 gram
|
Valp 2, Lila: hane, 4875 gram |
Valp 3, Röd: tik, 4675 gram
|
Valp 4, Rosa: tik, 4025 gram |
Valp 5, Grön: hane, 5400 gram
|
Valp 6, Ljuslila: tik, 5320 gram
|
Valp 7, Ljusblå: hane, 4900 gram |
8 September
Idag har vi haft besök från
Finland! Jeppes matte Henna ville träffa valparna och jag
tror att de blev godkända! |
|
 |
3 September
|
Valparna har fått en egen sandlåda som de gärna
gräver i
|
1 September
Valparna upptäcker nya platser
i valphagen. Jag tror det är väldigt viktigt med stimulans
av olika slag när valpar utvecklas. Forskning har visat att
djur som växer upp i en stimulerande miljö faktiskt får
större och tyngre hjärnor än de som växer upp utan
stimulans. Och så har de så mycket roligare - det borde
räcka som argument!
|
|
|
24 Augusti
Valphagen inne är inte så
stor - men den är desto större ute i trädgården. Här har valparna
plats att röra sig, springa, jagas, busa och leka. Flera olika
leksaker finns - här har de upptäckt badbassängen. Alla
hundar hjälper till med passningen av valparna, förutom
gamle Balder som inte är så intresserad av småungar.
|
|
|
21 Augusti
Valparna är fyra veckor och de
utvecklas så fort! Riktiga busungar börjar de bli, de har
redan vuxit ur den blå badbassängen de fick för en vecka
sen. Jag bor inte så stort, men möblerade om i vardagsrummet
och fick till en lite större hage där som de är nöjda i.
Valparna har faktiskt varit väldigt nöjda, de är tysta och
snälla och sover hela nätterna. Deras tungor börjar bli
ljust blåfläckiga nu och deras tänder är riktigt vassa.
Valparna får lyssna på CD-skiva med raket- och åskljud
flera gånger om dagen. Jag vet inte om det är sant, men det
påstås att valparna kan "vaccineras" mot obehag
senare i livet om de får höra såna ljud under sin
präglingsperiod. Jag vill inte lämna något åt slumpen, så
varför inte?
De har fått en stor hage ute i
trädgården där de får komma ut i gräset och kommer ha
gott om plats. Efterhand får de olika leksaker, till att
börja med har de hela hagen att utforska.
|
|
Lova med sina valpar i den nya
inne-hagen
Röd på upptäcksfärd i gräset
|
Valp 1, Blå: Hane, väger 2290 gram |
Valp 2, Lila: Hane, väger 2350 gram
|
Valp 3, Röd: Tik, väger 2290 gram
|
Valp 4, Rosa: Tik, väger 2110 gram |
Valp 5, Grön: Hane, väger 2550 gram
|
Valp 6, Ljuslila: Tik, väger 2590
gram |
Valp 7, Ljusblå: Hane, väger
2430 gram |
 |
19
Augusti
Valparna är ute för första
gången. Bara under tak på trappen, men jag vill börja
försiktigt. Venus är alltid med och passar - en mormor måste ha
koll!
 |
 |
14 Augusti
Valparna är tre veckor och nu
börjar de bli små busiga hundar av dem! De har flyttat till
den större badbassängen och verkar nöjda med lite mera
plats. De har fått olikfärgade halsband med säkerhetsspänne, skulle de
fastna i halsbandet så löser spännet ut. Först nu blev det lätt att se vem som är vem, de är annars
väldigt lika. De har fått klorna klippta ungefär en gång i
veckan och deras tänder håller på att spricka fram. De får
uppblött torrfoder som de äter själva från ett fat. De
kissar och bajsar själva, men både Venus och Lova är hos
valparna och pysslar med och slickar dem. Det är dags för
deras första avmaskning och snart dags att börja bygga en valphage i
trädgården. Så fort jag tycker de verkar stora nog släpps de ut i
gräset.
|
Mamma Lova matar, mormor Venus
hjälper till med tvätt och passning
|
Med halsband i olika färger är det
lätt att se vem som är vem. Här äter de lunch ur en låg skål.
|
Valp 1, blå: hane, väger 1740 gram
|
Valp 2, lila: hane, väger 1800 gram
|
Valp 3, röd: tik, väger 1830 gram |
Valp 4, rosa: tik, väger 1650 gram
|
Valp 5, grön: hane, väger 2000 gram |
Valp 6, ljuslila: tik, väger 1910
gram
|
Valp 7, ljusblå: hane, väger 1840
gram |
10 Augusti
Det börjar bli livat i redet
och snart dags att byta till badbassängen med högre kanter. De äter mer
och mer och har fått uppblött valpfoder i köttfärsen och äggulan. Jag
börjar också fundera på namn till dem och har listor där jag samlar
alla förslag jag kommer på. Namnen ska fungera att läsa, skriva och
säga. Jag vill gärna ha namn som påminner om deras ursprung och så ska
det vara namn som inte redan är använda. Det blir en del funderande och
grubblande innan det är klart. Sen valparna föddes har jag jobbat på
eftermiddagarna, Pia har bott här och hjälpt mig med valparna, mina
föräldrar med. Idag börjar min långa ledighet - jag ska inte börja
jobba igen förens valparna har flyttat till sina nya hem!
Venus är mormor och tycker hon har vissa
rättigheter här hemma: Hon vill minsann få sin beskärda del av
valparna och tog Lovas plats i redet! Väldigt nöjd och belåten låter
hon dem försöka dia, slickar på dem, puffar med nosen och bara njuter.
7 Augusti
Nu är Lovas valpar redan två
veckor gamla. De har börjat öppna ögonen men man förstår att de inte
ser så bra än. De rör sig runt i redet med stapplande steg men snart
kan de nog ta sig över kanten! Valparna börjar låta mer och högre,
när de är missnöjda eller hungriga skriker de som en flock måsar.
Ibland undrar man hur något så litet och sött kan låta så illa! De
har fått smaka äggula två gånger om dagen sen de var tio dagar, men nu
börjar jag blanda i mager köttfärs så deras magar försiktigt får
vänja sig.
3 Augusti
Valparna är tio dagar och får
smaka på äggula för första gången. Till att börja med bara ett finger doppat
i ägg för att vänja sig vid något annat än Lovas
mjölk.
Varje kväll får hundarna ett
tuggben eller annat att gnaga på. Lova lägger sitt godis i
valparnas rede istället för att äta upp det. Hon vill väl
vara säker på att de ska ha mat så de klarar sig.
|
|
 |
31 Juli
29 Juli
Lovas valprede står precis vid
min säng så jag kan ha uppsikt över dem även på natten.
Nu har Venus avlöst mig och tagit över vakten, hon
slappar gärna i sängen med ett öga på Lova och valparna.
Venus önskar att det var hon som hade ett gäng valpar att
pyssla med.
|
|
|
26
Juli
Valp 7 äter sig mätt
|
 |
25 Juli
Valparna är en dag gamla och
är starka och fina. Det är ett under varje gång det
händer: Tänk att sju nya små hundar fanns i Lovas mage! |
|
 |
24 Juli
Bara
sextio dagar efter sista parningen födde Lova valparna! Det gick fort och
lätt, man kunde inte tro att det var hennes första födsel, det var som
att hon bara höll andan en stund och ut kom en valp!
Det blev sju fina
valpar, tre tikar och fyra hanar. Det var tur att jag hade förberett allt
innan, för när hon plötsligt satte igång fanns inte mycket tid över.
Pia som var med till Finland ville vara med under förlossningen - och hon
hann komma hit från Nacka med en halvtimmes marginal. Pia gillar att
sticka och skulle fördriva tiden under väntan på valpningen med det -
men det blev inte en maska stickad på den påbörjade sockan!
Valparna
är väldigt lika i storlek och färg, så jag har fått måla dem
med tipp-ex för att hålla ordning på vem som är vem. Det blir
spännande att se vilka färger de får, de har en kulör som jag inte
haft förut. Några ser ut som en hästfärg som kallas musblack.
|
|
Lova med första valpen, moderkakorna
äter hon upp och biter då av navelsträngen
|
Lova med två av valparna födda |
Fler och fler valpar föds
|
Valp 1: hane, föddes 20:48, 405 gram
|
Valp 2: hane, föddes 21:04, 400 gram |
Valp 3: tik, föddes 21:23, 370 gram
|
Valp 4: tik, föddes 21:37, 380 gram |
Valp 5: hane, föddes 22:23, 440 gram |
Valp 6: tik, föddes 23:07, 410 gram
|
Valp 7: hane, föddes 23:37, 410 gram |
 |
24 Juli
Nu
får de komma!
Allt är förberett och klart för de nya medlemmarna i
kenneln. Mitt hus skiner så jag hajjar till varje gång jag kommer in.
Det är inte så ofta som allt är skinande rent samtidigt i
hela huset, men nu är allt tip top. Inte för att det spelar
valparna någon roll men det har hållit mig sysselsatt ett
bra tag. Lova är shamponerad med Hexocil som är
anticeptiskt,
hon är kammad och klorna är klippta. |
|
Lova ligger på soffan och pustar.
Katten Klo håller sällskap.
|
Valpredet är
uppställt och tvättat med Virkon som tar död på det mesta
man inte vill ha bland nyfödda valpar. Alla handdukar är tvättade i
90 grader för att säkert vara helt rena. För säkerhets skull kokade
jag också lite prylar som jag brukar ha tillgängliga under valpningen,
men jag glömde grytan på spisen - det kokade torrt och höll på att
börja brinna! Jaja, jag får klara mig utan dessa grejer den här
gången. Ja, nu är det bara att vänta då! Lova ligger på sin
tjocka madrass under skrivbordet och sover i godan ro. Det har inte gått
riktigt nio veckor men hennes mått har ökat till 79 cm om bröstkorgen,
84 cm om magen och 77 cm om midjan och hon väger 31,5 kilo.
19 Juli
Nu
går Lova in i sista veckan av dräktigheten och vi börjar
nedräkningen... Bara en vecka kvar! Lova börjar tycka det är otympligt
och besvärligt med magen, hon ligger på soffan och pustar och suckar och
försöker hitta en bekväm ställning. Hur hon än lägger sig är magen
i vägen och benen kasar iväg åt alla håll. Hennes mått ökar stadigt,
men det är inte några stora förändringar utan hon är fortfarande 77
cm om bröstkorgen, har gått upp till 79 cm om magen och 74 cm om midjan.
Även om magen inte blivit så mycket större så har hon ökat ordentligt
i vikt och väger nu 31 kilo! Valparna är så gott som färdiga där inne
i magen, men skulle knappast överleva om de föddes nu, sista dagarna är
viktiga. Mer och mer päls åker av, underullen
släpper på nästan hela kroppen. Lova vill ha allt som kan ätas och om
hon kan så lägger hon beslag på tuggben och godis och vaktar så ingen
annan ska få. Hon vill säkert göra ett förråd tills valparna kommer,
hon vet ju inte säkert att hon kommer att få mat så det räcker...
För
min del så börjar det bli lite nervöst nu och det botar jag genom att
städa! Hundar har säkert klarat att få valpar på smutsiga ställen
utan problem, men eftersom jag vet att tikens immunförsvar sätts ur spel
inför förlossningen och valparna föds helt oskyddade så vill jag inte
riskera något. Och eftersom jag ändå måste sysselsättas kan jag lika
gärna damma, skura och tvätta medan jag väntar på att tiden ska gå.
15 Juli
Jeppes
familjealbum är utlagt. Här finns bilder på hans föräldrar och på
deras föräldrar. Ett stort tack till fotograferna som låtit mig
använda deras bilder. Länk finns på kullsidan, men du kan också se den här.
12 Juli
Sju
veckor! Nu är det bara två veckor kvar innan vi får se resultatet efter
Lovas möte med Jeppe. Hon har inte fortsatt att öka i omfång så som
hon gjorde mellan vecka fem och sex. Jag tror inte längre att det är ett
tjugotal valpar utan allt ser ut som vanligt nu. Lovas veterinär var inte
heller oroad över hennes mage, så det känns som att jag kan slappna
av. Eftersom hon var så vansinnigt hungrig har jag redan bytt till
ett högenergifoder vilket resulterar i mindre portioner och mindre
hunger. Då blir det ju också mer plats över i magen för valparna som
slipper trängas med Lovas fyllda tarmar... Hennes
mått har knappt ökat något alls, bara till 77 cm, 77 cm och 70 cm.
Däremot har vikten gått upp till 29,4 kilo! Pälsen på magen och
längsmed juvren börjar åka av i stora tussar - här ska förberedas
för små valpnosar som ska hitta fram. Magen är stor och rund och
där inne är valparna nu ungefär runt 12 cm
långa och har fått lite päls. Man är ju
förstås väldigt nyfiken på hur många de är och vilka färger de
får. Lova har inte fått så mycket kaffe att dricka så de får kanske
inte hennes färg?
| Däremot har hon fått många färska märgben och det
tycker hon är gott. Jag tror det är nyttigt och bra både för henne och
för fostren att få äta färskt kött och benmärg. Malva har lite tråkigt för Lova vill inte
längre leka och busa med henne som hon tidigare gjort, hon vill bara
promenera i maklig takt. Vi är glada att det har varit lite trist
sommarväder - är man högdräktig är det skönt att slippa
högsommarvärmen!
|
|
Lova vilar sig tillsammans med morfar Balder på
madrassen under skrivbordet
|
5 Juli
Nu
har det gått sex veckor sen vi var hos Jeppe i Finland. Lova har fått
världens aptit och ska äta allt som går att ätas! Hundarna fick stora
kex som mellanmål, Lova hade ett i munnen och såg att jag hade fler, hon
försökte hålla flera stora kex i munnen samtidigt och visste inte hur
hon skulle göra för att lyckas. Hon är redan stor och tjock om magen! Jag var
tvungen
att kontrollräkna i almanackan för att se att jag inte räknat fel - har
det verkligen bara gått sex veckor? Är det massor av valpar i magen
eller är de stora som flodhästar tro? Hennes mått har på en vecka
ökat till ofattbara: 76 cm, 76 cm och 70 cm. Hon väger 27,8 kilo. Jag ska erkänna att jag
ringde till veterinären efter att jag mätt henne. Veterinären är van
vid att jag ringer och är orolig för mina hundar - så hon brukar lugna
mig och komma med goda råd. Men till och med hon utbrast: Kära nån!
Dock försäkrade veterinären mig om att Lova inte kommer att sprängas
och den stora ökningen i omfång till stor del beror på att fostren i
livmodern "kasar ner" i magen från att ha legat högt inne i
buken. För säkerhets skull ska jag ändå åka och visa upp Lova för
henne.
27 Juni
Fem
veckor sedan första paringsdagen! Tänk att det har gått så lång tid
redan, mer än halva dräktigheten! Lova är så dräktig - det nästan
strålar om henne där hon går fram. Hon har ett lugn och en värdighet
som jag inte har sett förut. Lova är den glada, snälla, spralliga och
alerta typen - men nu är hon som en drottning. Hon VET att hon ska bli
mor och hon tar det med stort allvar. Hon väger 25,2 kilo och
hennes mått runt om bröstkorgen är 73 cm, om magen 63 cm
och om midjan 53 cm. Man kan redan känna att det är något
som tar plats där inne. De små embryona som skulle växa
fast har blivit till foster som ser ut som små hundvalpar,
man kan gissa att de är ca 4 cm långa och de har både ögonlock
och små öronlappar. Deras inre organ är bildade och
man skulle kunna se vilket kön fostren hade om man ville
titta efter.
|
|
Drottning Lova - utstrålar ett nytt
lugn och värdighet |
17 Juni
Nu
har det gått drygt tre veckor sen parningen och jag har väntat på att
Lova ska må illa på morgonen och inte vilja ha frukost. Det skulle vara
som en bekräftelse på att hon verkligen var dräktig, för när de
befruktade äggen växer fast på sina platser inne i livmodern tappar
tiken ofta aptiten. Lova har varje morgon glatt ätit upp sin frukost!
Idag var hon däremot lite tveksam och funderade en stund innan hon
bestämde sig för att äta upp allt. Är hon dräktig? Det finns inget
annat sätt att veta ännu - möjligen på hennes personlighet som är
lite förändrad. Man märker att Lova tycker att hon har blivit stor nu.
Hon tar "mer plats" och verkar väldigt självsäker. Efter en
sån här lyckad parning finns det inget som får mig att tvivla - men man
vill ju gärna ha en bekräftelse på att det finns små valpar där
inne...
26 Maj
Hemma
igen! Nu är det bara att vänta på resultatet. Blir det valpar? Jag tror
det är viktigt med harmoni och att hundarna faktiskt ska gilla varann. Om
det spelar roll så måste det bli fina valpar efter en sån här resa!
Lova och Jeppe blev verkligen vänner, de matchade varann både till typ
och till sätt. De hade all tid i världen och sprang lösa på gården
och i skogen tillsammans. Vi var på en vacker och fridfull plats och vi
människor var nöjda och glada. Ett stort tack till Jeppes familj för
ett vänligt mottagande. Nu väntar vi spänt på resultatet!
25 Maj
Tredje
dagen och dags för hemresa. På förmiddagen bestämmer sig hundarna för
en sista parning. Vi äter lunch i form av hjärtformade plättar -
hundarna får rejält med hjärtan de också. Rätt som det är blir det
hög tid att åka iväg för att hinna till färjan i Helsingfors.
När vi
kör iväg tittar Lova länge efter Jeppe genom bakrutan på bilen. Henna
håller i honom för att han inte ska springa efter oss. Han lyssnar efter
bilen så länge han kan höra den. Det känns så sorgligt och vi får tårar i
ögonen.
Det
blev ingen sen kväll på båten utan vi gick rätt tidigt till kojs.
Innan vi lade oss gick vi en sista promenad på däck för att rasta Lova.
Vi passerar barens stora fönsterrutor och på insidan ser vi folk som trycker
sig mot glaset, följer oss med blicken och gestikulerar vilt. Vi går vidare. Efter en liten stund
kommer en japan inne från baren springandes efter oss på däck med viftande armar och ropar:
Excuse me, I'm sorry, I'm sorry, please take a picture of that dog!! Den
japanska kvinnan räcker mig sin kamera och kastar sig om halsen på Lova.
Den sötaste hund hon sett!!
|
|
Jeppe ville inte skiljas från Lova
|
|
Vi lämnar Finland med vår
värdefulla last. Vi seglar över havet och det är så vackert att
man nästan tappar andan. Det här kan inte bli annat än bra! |
|
24 Maj
Vi
vaknar utsövda och solen skiner från en klarblå himmel. Hundarna
släpps ut på gården och strosar runt tillsammans medan vi dricker kaffe
ute på bryggan. Lova gillar kaffe och vill smaka. Jag brukar säga att
det nog är därför hon har sån mörk färg, för allt kaffet hon har
druckit. Jag kommer på ett till finskt ord: Kahvi koira - kaffehund.
Hela
dagen skuttar hundarna runt och leker eller vilar sig. Jeppe visar Lova
alla sina
bra platser runt gården, Lova springer vid hans sida. De busar ihop och
sen sover de en stund sida vid sida. Vi tar en promenad
i skogen och vi grillar på kvällen. Rätt som det är bestämmer de sig
för att det är dags: hundarna parar sig igen. Kvällen avslutas med ett
bastubad och nöjda med dagen somnar vi sött.
|
|
Lova och Jeppe hade all tid i
världen och tog det lugnt tillsammans.
Kväll i Käysniemi - dimmorna kryper ut
över sjön
|
23 Maj
Båtresan
gick bra, Lova gick med på att rastas uppe på däck. Vi kör mot
Lappeenranta och passerar platser med långa namn, Ruotsinpyhtää, Kuninkaankylä, Kuusankoski...
| Vare sig Pia eller jag kan tala finska men Henna
är jätteduktig på engelska. Min finska vokabulär är inte stor: Jag
kan räkna till sex, jag kan säga Kiitos - tack och jag kan säga Musta
koira - svart hund. Som svensk är man nog lite bortskämd att "alla
förstår nog svenska" men så är det inte i Finland. På
eftermiddagen kommer vi fram till Hennas sommarställe där vi ska bo. Det
är en fantastisk plats långt inne i skogen. Här råder frid! Vi möts
av Henna och Jeppe och en hel kör av galande gökar! Det tar inte lång
stund innan hundarna har bekantat sig med varann och efter ännu en liten
stund redan parat sig! Vi kan slappna av och bara njuta av omgivningarna.
Timmerstugan ligger på stranden till en sjö, det är varmt och gökarnas
kokoanden ljuder som kyrkklockor över de lyckliga tu. Vi måste fira
detta med champagne, Lova hade en specialdesignad flaska med sig som bröllopspresent till
Jeppe.
På finskt vis avslutas
kvällen med ett bastubad. Ett finskt bastubad betyder att man eldar i
bastun i flera timmar, sitter på översta laven och häller massor med
vatten på kaminen. Varmt ska det vara! Man ska också bada i den iskalla
sjön, men det är bara Pia som är modig nog att utföra ett helt
autentiskt finskt bastubad...
Lova
kommer in i bastun en liten stund och jag kommer på ett till finskt ord:
sauna koira - bastuhund. |
|
|
22 Maj
Bilen
är packad och vi kör mot hamnen. Äntligen är vi på väg! Vi åker med
Silja Serenade till Helsingfors. De senaste dagarna har jag haft täta
kontakter med Henna, hon som äger Lovas blivande make i Finland. Vi har
träffats förut, senast var när Birka inte ville låta sig paras med honom
utan väntade tills vi kom hem igen och träffade Dempsey. Jeppe är en
trevlig och fin hane så jag ville prova lyckan med Lova istället. Men
skulle hon gilla honom? Det här är hennes första parning och jag är
lite osäker på hennes löpcykel. Vi har planerat att stanna i tre dagar,
men blir det ingen parning kan vi stanna lite längre - båtbiljetterna
går att boka om.
11 Maj
Min
kompis Pia och jag planerar inför eurasier-specialen i Lunedet. Hundra
eurasier är anmälda, Lova också. Vi gör listor på vad som ska handlas
eftersom vi ska vara där i flera dagar. Jag har länge väntat på att
Lova ska börja löpa och har tittat efter spår varje morgon. Inget löp!
Pia undrar vad som händer OM Lova börjar löpa just nu och vi räknar
dagar. OM hon skulle löpa nu så missar vi utställningen, men börjar
hon om tre dagar så hinner vi. Jag säger till Pia: Ja, hon löpte inte i
morse i alla fall, men bäst att jag tittar igen. Och finns där inte en
droppe blod?! Jag var tvungen att titta igen, men det var helt klart ett
påbörjat löp!
Vi
knölar ihop alla lappar och listor och börjar planera en annan resa. Vi
hade båda sett fram emot att få åka bort några dagar, men Pia ville
gärna följa med till Finland istället.
tillbaka till kull
Gyllenfäll
|
