|
Lovas dagbok
31 Januari
Två
sidor av samma mynt, eller vad säger man? Så här jobbigt är det
att skiljas från sin valp. Och så här härligt är det att få hämta
sin valp...
-Hejdå och farväl, baby-Askild!
foto A-M Werner
|
-Hej och välkommen, baby-Askild! Han
ska bo med Ann-Marie och Gunnar i Vallentuna |
30 Januari
Jaha, nu har jag lämnat av
Anita, Andra och Ylvi på Arlanda Express. Vissa valpar är
lite svårare än andra att släppa taget om. Andrea har
väntat så länge och jag vet att Ylvi får det bra, men det
blev ändå ett tårfyllt farväl på perrongen. När detta
skrivs har de landat, det gick bra, över förväntan, alla
var trevliga och hjälpsamma och Ylvi uppförde sig
exemplariskt. Tänk att min lilla kicka är i Österrike nu!
Det är bara tre
valpar kvar i hagen, det känns att det fattas några. Askild
åkte redan igår, det har också gått jättebra berättar
matte som har mailat ungefär var fjärde timme sen de kom
hem... Stämningen är lite avslagen i huset, Lova verkar inte
bry sig, men stackars Malva uppskattade inte att Askild åkte
härifrån. Hon har varit valparnas låtsasmamma och blev väldigt
stressad och upprörd. I eftermiddag har hon dock lekt med de valpar
som är kvar och verkar lite lugnare.
|
|
En dröm i uppfyllelse, efter många
års väntan har Andrea sin lilla valp. De flyger från Arlanda till
Wien. |
Man kan inte annat än att fälla
några tårar när Ylvi tittar frågande på mig genom tågfönstret.
|
-Åhh, tåget rullar iväg med Ylvi
mot nya äventyr. Kvar står jag och nedför min kind rullar
tårarna.
|
29 Januari
Idag är valparna åtta veckor
och första valpen åker! Askild flyttar till Vallentuna där
han ska bo på en hästgård med hunden Curt. Vi kommer att
ses igen, det känns bra. Senare idag
kommer Andrea från Österrike, hon ska sova över och åker
hem imorgon med Ylvi som ska bo med sin morfar Arras och
moster Shiwa. Jag har redan börjat titta efter vad det kostar
att flyga till Wien, jag vill gärna träffa henne och hennes
familj igen. Alla känner på sig att det är något på
gång, valparna vaknade klockan tre inatt och levde rövare,
Malva rantar runt och gnäller. Hmm, det blir ett par tunga
dagar nu när den ena efter den andra försvinner. Tur att jag
har Ystras valpar att sysselsätta mig med efter helgen. |
|
Enja Stormfare, väger idag 5950 gram
|
Alve Stormfare, väger idag 6200 gram
|
Björk Stormfare, väger idag 5800
gram |
Askild Stormfare, väger idag 6200
gram |
Ylvi Stormfare, väger idag 5400 gram
|
26 Januari
Nedräkningen har börjat! Idag
var veterinären här för att besiktiga, vaccinera och
chip-märka valparna, allt gick bra. De är avmaskade för
andra gången och de är försäkrade, dels har jag en
doldafel-försäkring som gäller under de tre år valparna
har "garanti" och dels är de
veterinärvådsförsäkrade. Mitt försäkringsbolag, som är
SveLand, har gjort ett förtydligande i sina regler som kan
vara bra att känna till. Hundar som har föräldrar med
höftledsfel får inte fullt försäkringsskydd. Det bör man
tänka på om man köper en valp efter föräldrar som inte
är friröntgade. Valparnas blivande familjer väntar på att
de här sista dagarna ska gå fort och jag får |
|
Askilds husse håller tungan rätt i
mun medans han sätter upp grinden för trappan. |
| rapporter om
att allt är förberett. Bilden visar Askilds husse som
sätter upp en grind för trappan. Alla valpar ska gå på
valpkurs med sina nya familjer, trots att de inte är
nybörjare, det tycker jag är jättebra. Jag tror också att
alla valpar har leksaker, matskålar och annat som står hemma
och väntar - det är bara själva valpen som fattas! Vi får
besök så gott som dagligen och alla har med sig dagstidningar, så
trots att jag gör av med massor av tidningar så har jag ingen akut
brist längre. Ylvi ska flyga till Österrike i en väska, så hon
får åka i den varje dag för att vänja sig vid den. En stund om
dagen har de också på sig sina selar som följer med vid
leveransen. Valparna är i valphagen när de är inomhus, men de
får vara utanför en och en för att få vara ifrån de andra en
stund. Trots att det är vinter - de är inte ute så länge varje
dag - så vill de inte gärna bajsa inne, men kissar gör de
förstås en hel del i hagen. Oj, vad tomt det kommer att bli här
snart, den här lilla flocken är ju dem jag är med hela dagarna. |
22 Januari
Hjälp, valparna fyller sju
veckor idag! De är så fina och så söta och jag bävar för
hur tomt det blir här när de har flyttat. Innan jag parade
Lova oroade jag lite för att ha valpar på vintern, men det
har helt klart gått över förväntan. Att dessutom ha två
kullar samtidigt så här smidigt kunde jag aldrig tro på.
Att det blev så här hade att göra med hur tikarnas löp
inföll. Allt kan man inte planera, det blir som det blir. Det
är väl också tjusningen med hunduppfödning. Vi människor
har vant oss vid att vi kan styra och ställa det mesta. Fast
det kan vi inte med allt! Ska man hålla på med hundar får
man lära sig att det blir som det blir. Man kan planera,
undersöka, förbereda och vara noggrann - men man kan inte
bestämma hur det ska bli. |
|
Valp
1: Enja, rött halsband, väger 4950 gram
|
Valp
2: Alve, blått halsband, väger 5000 gram
|
Valp
3: Björk, rosa halsband, väger 4900 gram
|
Valp
4: Askild, grönt halsband, väger 5330 gram
|
Valp
5: Ylvi, gult halsband, väger 4700 gram
|
20 Januari
Idag
har jag bokat tid för besiktning, vaccination och id-märkning.
Veterinären kommer hit och ordnar det här hemma, det tycker jag känns
bäst. För det första vill jag inte ta små valpar till kliniken dit
sjuka djur kommer, och för det andra så tycker jag det blir nog jobbigt
för valparna att vaccineras och märkas, de behöver inte mer stress än
så vid ett och samma tillfälle. Jag går förstås miste om chansen att
hävda att "mina valpar är biltränade". Jag vet att de finns
de som påstår att denna enda biltur skulle göra valparna vana vid att
åka bil. Det tror inte jag. Så jag ska erkänna att mina valpar inte har
åkt bil när jag säljer dem. Det hinner de lära sig i sina nya
familjer, en och en under kontrollerade former där en person kör och en
passar valpen. Jag tycker det finns viktigare saker för valparna att
vänja sig vid under tiden jag har dem här hos mig.
Malva har blivit lektant också
Ylvi undrar hur rosenbuske smakar...
...inte så tokigt
Jo, det är vad det ser ut att vara!
Någon av valparna har lärt sig balansera så bra, att den lyckats
hålla balansen på balansplattan och, ja, alltså...
|
Björk vill ha hjälp upp av
gammelmorfar Balder
Björk är Lovisas lillasyster, det
märks redan!
|
16 Januari
Verkligt härliga dagar för
valparna - och för mig! Jag är ju tjänstledig från jobbet
och var först lite undrande över hur det skulle bli att vara
hemma så länge "mitt i vintern". Men det har varit
sköna dagar, lagom kallt och med solsken! Valparna har varit
ute varje dag, de springer som vildar första timmen, sen
börjar det gå lagom fort för att plötsligt stanna upp
helt. Då gäller det att valparna är inne redan, så de inte
blir kalla. Några särskilt
lata dagar har det inte varit, det blir det inte med valpar i
huset, men det är ett kärt besvär!
Man får nya små saker i livet
att bli glad över, som när man får ett besök som har med sig
en kasse dagstidningar till valphagen. Eller när jag har
varit på jakt efter tidningar och åkt till
återvinningsstation efter station utan att få napp, tills
plötsligt när man hittar en riktigt välfylld och på köpet
helt öppen container full med tidningar! Vilken lycka! |
Golvmoppen är vildaste leksaken,
toppenskoj
Kaninerna i hagen är spännande
|
Inne finns en mindre balansplatta,
ute ryms den större, men ingen vill leka med Enja just nu
Söta små tassmärken i frosten...
Sanden i lådan är torr - så det
går att gräva även om det är minusgrader
Efter ett par timmars lek utomhus
sover valparna sött!
|
15 Januari
Sex veckor! Varje gång säger
jag: vad tiden går fort. Men det gör den! Jag har
fortfarande två veckor kvar att njuta av valparna som är i
sitt allra sötaste stadie nu, åh vad de är rara! Det är
bestämt vem som är vem och vilken valp som hör till vilken
familj. Det bara föll sig så och det har att göra med
valparnas sätt. I vanliga fall är de nya familjerna med och
väljer mer, men det känns som att valparna redan har
bestämt hur de ska flytta. Det är två hanvalpar, en
betydligt livligare och fartigare, en lugnare. Den ena
familjen är ett ungt aktivt par som har många idéer, den
andra familjen är ett mer vuxet par med hästgård där
hunden ska strosa omkring. Så har det fallit sig med alla
valpar, det känns helt rätt!
|
|
Enja, rött halsband, väger nu 3875
gr
|
Alve, blått halsband, väger nu 4060
gr
|
Björk, rosa halsband, väger nu 4170
gr
|
Askild, grönt halsband, väger nu 4200
gr
|
Ylvi, gult halsband, väger nu 3860
gr
|
12 Januari
Andrea från Österrrike är
på besök! Andrea har
Lovas pappa och ska nu välja en av valparna som ska flytta
till sin morfar i Wien. Jag hämtade Andrea vid Arlanda
Express och lämnade henne där ett dygn senare - då hade hon
inte satt sin fot utanför min tomt. Det var bara valpar
och hundprat för hela slanten. Vi hade svårt att bestämma
vem som var Ylvi, alla valpar är så fina, men vi enades om
att fundera på saken tills Andrea var hemma igen. Och efter
att vi skilts åt funderade vi mycket - men så
plötsligt så insåg jag att vi båda visste vem som var Ylvi!
|
|
Andrea har väntat ett tag på sin
lilla Ylvi. Hemma är det förberett med allt som hon kan tänkas
behöva, eller vad sägs om den här samlingen? |
9 Januari
Äntligen fick valparna komma
ut! Solen sken och temperaturen steg. Alla var glada att komma
ut, valparna busade men alla tre tikar höll ögonen på dem.
Balder var däremot inte så intresserad. Trots att det var
första dagen ute så var de helt orädda och utforskade
genast omgivningen. Det fanns både snö, gräs, torra löv,
buskar, flygande fåglar och en massa annat att titta på.
Tänk att världen var så här stor, måste valparna
fundera... |
Lova, Venus och Malva hjälps åt att
passa valparna första dagen ute
Matning utomhus går också bra
|
|
8 Januari
Ojoj, nu är valparna redan fem
veckor! Varför går det så fort - nu är de så söta så
man vill stanna tiden! De här valparna är lugnare och
tystare än tidigare valpkullar, kanske är det för att de
inte fått vara ute så mycket än, eller så är det kanske
för att det inte blir ljust lika tidigt på morgonen? Eller
är de bara lugnare helt enkelt? Jag har aldrig haft
vintervalpar förut, men än så länge har det gått riktigt
bra. Bara kylan ger sig en aning så ska de få komma ut i
trädgården och rasa lite. När valparna är inne så här
mycket så går det åt massor av tidningar! Jag har varit på
en runda och samlat vid återvinningsstationerna, fick ihop
några kassar så jag klarar mig i ett par dagar. Sen får jag
åka ett varv igen.
|
|
Valp 1: "Röd" tik, väger
3200 gram
|
Valp 2: "Blå" hane, väger
3250 gram |
Valp 3: "Rosa" tik, väger
3380 gram
|
Valp 4: "Grön" hane,
väger 3480 gram |
Valp 5: "Gul" tik, väger
3350 gram
|
5 Januari
Valparna är SÅ söta nu! De
leker, busar och far, tills de plötsligt blir trötta och
måste sova. Malva är hos dem dygnet runt, Lova behöver bara
mata dem då och då. Varje kväll får hundarna något att gnaga på,
Lova tar in det till valparna men men de förstår sig inte
på godiset. Dessutom vill gärna Lova ha det själv... Här
står hon med en bit torkad fisk i munnen, men valparna ville
hellre ha en slurk mjölk. |
|
Malva sover med valparna och låter
dem gärna klänga på henne.
|
Lova har med sig torkad fisk, men det
är mjölk som efterfrågas idag.
|
Eftersom det är så kallt kan jag
inte ta ut valparna, jag får försöka roa dem inne i hagen. Här
är det balansplattan som undersökts.
|
1 Januari
Valparna är fyra veckor gamla
och de börjar bli så otroligt söta! De har fått en större
hage eftersom de börjar springa omkring nu. De leker med sina
leksaker och brottas och morrar. Malva sover med dem, leker
och gosar. Valparna klänger på Malva, sover ihoprullade
bredvid henne, men de försöker inte att dia. Så fort Lova
kommer in så springer alla fram för att få ett mål mjölk.
De äter flera mål om dagen med uppblött valpfoder.
Nyårsafton gick fint, vi hade besök så det var åtta vuxna
hundar här. Visst var det fyrverkerier, men inte alls så
mycket som inne i stan och ganska koncentrerat till just
nyårsnatten. Två hundar var ganska drogade, de andra
reagerade vid tolvslaget men ingen var särskilt rädd.
Valparna helt oberörda, de är så små än. |
|
Valp 1: tik med rött halsband,
väger nu 2270 gr
|
Valp 2: hane med blått halsband,
väger 2630 gr |
Valp 3: tik med rosa halsband, väger
nu 2710 gr
|
Valp 4: hane med grönt halsband,
väger 2630 gr |
Valp 5: tik med gult halsband, väger
nu 2720 gr
|
29 December
Man börjar nästan undra om
inte Malva tror hon är mamma! Hon lämnar inte redet, ens
för att äta. Valparna gillar att ha henne nära hela tiden
och hon själv verkar bara nöjd. Som tur är verkar Lova
också nöjd, hon går mest in för att dia valparna, sen
lämnar hon barnpassningen till barnflickan. Valparna är
avmaskade första gången och det har gått bra. |
Barnflickan Malva viker inte från
valparnas sida
|
|
28 December
Malva har tagit på sig rollen
som barnflicka. Lova låter henne hållas och passar på att
vila under tiden, men Malva går inte ut ur valphagen ens när
Lova diar. Jag
förstår att Malva önskar att valparna var hennes och den
dag hon själv blir mor är hon väl förberedd på sin
uppgift. |
Malva pysslar med de små men Lova
låter sig inte störas
|
|
26 December
Hemma igen!
Eftersom jag jobbar i butik var
jag tvungen att jobba fram till jul - men eftersom Lova och
valparna inte kunde vara ensamma hemma så har jag bott hos
mina föräldrar med hundarna. När jag har jobbat har de
passat valparna. Jag har tur som har så snälla föräldrar -
och hundarna har en riktig mormor och morfar!
Det har gått bra att bo borta,
men är skönt att få sova i min egen säng igen.
|
|
 |
25 December
Valparna är tre veckor och det
är dags för nya porträtt. De blir livligare och livligare och
är svårare att fånga på bild, jag måste passa både valp
och kamera. Tur man har digitalkamera och inte behöver vara
rädd att filmen ska ta slut. Valparna fotas i rätt ordning,
gjorde jag inte det skulle jag inte kunna skilja dem åt på
bilderna sen, de är fortsatt väldigt lika och jämna.
|
|
Valp 1: tik, rött halsband, väger
1800gr
|
Valp 2: hane, blått halsband, väger
1850gr
|
Valp 3: tik, rosa halsband, väger
1840gr
|
Valp 4: hane, grönt halsband, väger
1940gr
|
Valp 5: tik, gult halsband, väger
2020gr
|
24 December
Dags för första riktiga
målet hundmat. Valparna är knappt tre veckor och
serverades ett fat med uppblött valpfoder som de genast
började äta av. Valparna har också fått halsband i olika
färger så att jag lätt ska se vem som är vem. Nu kan jag
sluta måla dem med tipp-ex på tassarna! |
|
 |
19 December
Nu har nya valphagen kommit på
plats. Det är en badbassäng, men den går ju fint att ha som
valphage med! Här har båda Lova och valparna mera plats och
valparna kan krypa iväg om de är varma. Ovanför valphagen är ett
skrivbord fäst i väggen, det har varit som ett tak över
valparna och Lova när hon legat där. |
|
 |
17 December
En av valparna ska flytta till
sin morfar i Österrike, alltså till Lovas pappa Arras och hans matte
Andrea och husse Manfred. Hon ska heta Ylvi Stormfare och har redan fått
en egen hemsida, läs den här.
16 December
Så här ser de små sorkarna
ut nu - de börjar mer likna valpar! Valpredet skall snart
bytas mot ett större, så alla får gott om plats nu när de
rör sig runt mer och inte behöver ligga i en hög i mitten.
Redet har en skålad botten, så valparna kasar ned dit när inte
Lova är där med dem. Tanken är att de inte ska ligga
utspridda och riskera att bli klämda när Lova lägger sig
hos dem. |
|
 |
10 December
Valparna är sex dagar och
växer så det knakar. Lova sköter dem på bästa sätt och
jag börjar lära mig vem som är vem - men de är
fortfarande mycket lika varann! Tipp-exet på deras tassar
skavs fort bort, så snart ska de istället få halsband i
olika färger. Jag funderar på namn, för att valparna
säkert ska registreras under 2008 så vill jag få iväg
ansökan så fort som möjligt. Jag kan ju inte ha valpar
födda 2008 men med registreringsår 2009! |
Valparna vägs varje dag, för att
säkert se att ingen halkar efter
|
Lova samlar tuggben till valparna,
men de vill bara ha mjölk förstås
Valp 5 och valp 1 sover ihop
|
7 December
Tre dagar gamla och allt är
väl. Valparna växer som de ska och Lova passar noga på dem.
De andra hundarna har inte fått sova i rummet med oss, men de
börjar ledsna på det nu. I natt ville både Balder och Venus
komma in och sova med oss, men Lova tyckte inte det. De får
vänta ett tag till! |
|
Feta små sorkar sover gott i mors
trygga famn
|
5 December
En dag gamla och väldigt lika
varann. Jag har målat dem med tipp-ex på tassarna för att hålla
ordning på vem som är vem. Färgerna är väldigt lika och det är bara
en som är lite större än de andra, kullen känns väldigt jämn!
Valp 1: tik född kl 14:36, vägde
460 gram
Valp 3: tik född kl 15:05, vägde
420 gram
Valp 5: tik född kl 17:45, vägde
500 gram
|
Valp 2: hane född kl 14:55, vägde
450 gram
Valp 4: hane född 16:19, vägde 450
gram
Lova i redet med sina små. Hon
samlar tuggben och lägger till valparna, en sån ansvarsfull mor!
|
4 December
Efter många timmars väntan
föder Lova sina och Tylers valpar! Redan på onsdag kväll
förstår jag att det är dags och börjar ställa i ordning
det sista inför valpningen. Inget händer förens på torsdag
eftermiddag då hon äntligen börjar få riktiga värkar! En
efter en föder hon fram en kull på fem vackra och välskapta
fetknoppar. Jag tyckte ju inte att hon var så tjock och
trodde inte att det skulle bli så många valpar, så fem är
över förväntan! I förväg hade jag gjort en "energi-gröt"
som jag gav till Lova under värkarbetet. Hundar kan inte
kolhydratladda musklerna som vi människor, så för att ge
henne ny energi fick hon en gröt av välkokt vitt ris,
äggula, laktosfri vispgrädde och ankfett. Eftersom det drog
ut på tiden behövde hon ladda om batterierna för att få ny
energi. Den sista valpen tog god tid på sig, Lova
var väldigt trött och fick kämpa för att föda fram den
sista tiken som vägde 500 gram. Efter det hade hon kraftiga
eftervärkar för att få ut moderkakor som inte kom med
valparna, hon var helt slut och satt upp och somnade, men
värkarna lät henne inte komma till ro. Först på fredag
morgon kunde hon sova ordentligt. Själv kunde jag inte
slappna av och sova innan Lova mådde bra, så det har varit
några nätter med knapp sömn. Det blev tre tikar och två
hanar och alla valpar är bortlovade. |
Stolta
mamma Lova med sina och Tylers fem nyfödda valpar. De har fått
kullnamnet Stormfare efter resan genom den förfärliga stormen till
och från pappa Tyler i Tyskland.
|
Första valpen, Lova får lite hjälp
att ta av hinnorna som valpen föds innesluten i. Hon tuggar själv
av navelsträngen och äter upp moderkakan.
Valp nummer två, det blev en pojke!
Nyfödd
liten tös ser nöjd ut! |
30 November
Nu
är det bara att vänta. Vilken dag som helst kan Lova få för sig att
föda valpar. Allt är förberett. Lova är shamponerad, kammad och fönad.
Eftersom hon har varit i stan var hon solkig i pälsen och ullen börjar
falla av, men nu är hon fräsch och fin! Handdukar och lakan är
tvättade i nittio grader och allt är ordnat som jag brukar ha det. Det blir som
en ritual, jag vill ha det på mitt sätt som jag förstår kanske kan
vara överdrivet noga - men jag vet att nyfödda valpar är känsliga och
jag vill inte riskera något! Om jag inte skulle vara lika noga som jag
är och något skulle hända så att en valp dör skulle jag klandra mig
själv. Jag vet att valpar kan dö utan att det gått att undvika, men jag
vet också att valpar dör för att de får en infektion. Det ska i alla
fall inte hända mina valpar! Att jag städar och pysslar med saker som
inte rör valparna är mest för att hålla mig själv sysselsatt, tror jag
och håller nervositeten borta. För till och med jag förstår att
kylskåpet inte behöver vara renskurat och att duschmunstycket inte
behöver skruvas isär och avkalkas för att valparna ska överleva.
Nu är det ju dessutom så, att valparna inte ens ska födas i mitt hus!
Ikväll flyttar jag och hundarna hem till mina föräldrar och där bor vi
fram till jul. Jag som jobbar i butik kan inte vara ledig så nära inpå
julhandeln, men eftersom mina föräldrar är pensionerade tar de hand om
Lova och valparna under dagarna när jag är på jobbet med de andra
hundarna. Lova ligger ju mest i redet hos valparna när de är så små,
men jag vill inte lämna dem utan uppsikt ifall något skulle hända.
Hundarna är ju ofta hos "mormor och morfar" så för dem blir
det inte så stor omställning.
26 November
Det
närmar sig! Idag är det åtta veckor in på dräktigheten och bara en
vecka kvar. Jag är förstås väldigt nyfiken på hur många valpar det
är och vad det är för kön på dem. Jag undrar ju över vilka färger
de har och lite, lite tänker jag på att allt måste gå bra när det är
dags för förlossningen. Jag är inte nervös, men väldigt nyfiken! Lova
tar det lugnt, men är inte allt för stor och otymplig. Hennes nya mått
är 76 cm, 75 cm och 68 cm och hon väger 29,4 kilo.
|
|
Lova samlar kraft inför kommande vecka |
19 November
Sju veckor och bara två veckor
kvar! Lova tar det med ro. Bensamlandet fortsätter, här
ligger hon och passar på ett ben medan hon tittar på Malva
som ligger bredvid och gnager på sitt. Så fort Lova kan
nappar hon åt sig ännu ett ben... Vi har mätt magen och de
nya måtten är: 75cm, 73cm och 67cm. Hon väger 28,2 kilo.
Pälsen på magen börjar åka av, det är för att ge plats
åt valparnas små nosar när det är dags att dia. |
|
 |
12 November
Nu har det redan gått sex
veckor! Det är inte klokt vad fort tiden har gått sen vi var hos Tyler.
Lova börjar samla på sig ben. Hundarna får ett tuggben varje kväll
efter maten och hur det nu går till så rätt som det är ligger Lova med
en hög framför sig och de andra hundarna är utan. Hon stjäl dem inte
och det är inget bråk, hon bara passar på att nappa åt sig benen när
någon av de andra går och dricker eller tar en liten paus. Jag har mätt
magen igen: hennes mått är 71, 68 och 62 cm. Hon växer, men jag är ju
nyfiken på hur många det är. Förra gången hon var dräktig var hon
större om magen, då var det sju valpar.
9 November
Titta - så här ser en valp ut
som är 39 dagar gammal, så gamla som Lovas valpar är!
Det är inte någon av Lovas
valpar som är på bilden - jag har fått den från Lovas "farmor" Andrea i Österrike.
|
|
 |
6 November
Dagarna
rullar på. Jag kan faktiskt känna att Lovas mage börjar ta form. Det
har gått fem veckor redan och Lovas mått runt magen är idag: 70 cm runt
bröstkorgen, 63 cm runt magen och 59 cm runt midjan. Hennes spenar har
puffat till sig och blivit mjuka och lite större. Nu börjar det kännas
som att det inte är så lång tid kvar, bara en månad!
30 Oktober
Dräktig!
Idag var vi hos veterinären
för att se om det fanns några som sparkade inne i Lovas mage.
Det fanns det! Det gick inte att säga hur många det var, men
mer än en. Jag ville nämligen inte att veterinären skulle
raka av så mycket päls, och då blev det bara ett litet
"titthål" på magen...
Nu är det bara att vänta,
veterinären trodde 31 dagar.
|
|
Fosterblåsan är 3,37 cm och i den
ligger en valp!
|
26 Oktober
Dräktig? Ja, det är det bara
Lova som vet ännu! Jag väntar på att hon skall rata sin
frukost, för att på så sätt visa att hon faktiskt har små
valpar i magen som får henne att må illa på mornarna. Men
varje frukost slinker ned utan problem. Kanske är hennes
spenar lite "puffigare" än förut? Jag har bokat tid för ultraljud,
för nu vill jag veta. Jag har aldrig gjort det tidigare, för
jag tycker att jag inte har vunnit något på det, men nu vill
jag verkligen veta om det är något som rör sig där
inne! |
|
Lova slappar avspänt på soffan.
Ingen annan vet om hon är dräktig - men jag ska ta reda på det!
|
5 Oktober
När jag sover på vandrarhem
brukar jag sova i sovsäck, så vet jag att jag inte behöver frysa. Jag
har ändå alltid med mig ett lakan, eftersom Lova sover med mig i
sängen, så behöver jag inte oroa mig för tassavtryck eller hår på
madrassen. Det var skönt att ha henne där när jag vaknade på morgonen
- regnet forsade ned och vinden rev i träden utanför de skallrande
fönsterrutorna. Nu återstod bara de sista dryga 50 milen hem till
Stockholm, men det var höststorm över Sverige och jobbigt att köra. Vi
stack så fort som möjligt från vandrarhemmet, brydde mig inte ens om
att äta frukost. Jag har lärt mig att uppskatta kaffet från
bensinmackarna längs vägen för att på så sätt spara tid. Jag har
också lärt mig vikten av att äta för att orka koncentrera mig, men
gillar inte maten man erbjuds längs vägarna. För att snabbt och enkelt
få i mig näring skakar jag ihop en påse pulver Nutrilett eller
Naturdiet med mjölk - vips har jag en måltid i muggen! Jag brukar också
ta med frukt och grönsaker så jag har något att knapra på, choklad
förstås men inte så gärna godis. Jag hade också med mig några
böcker inlästa på CD att lyssna till, så kändes timmarna i bilen inte
så långa och tråkiga, men det var en lättnad att komma hem igen! Finns
det någon bättre stund än den då man kommer hem till sina hundar? Lova
och jag var trötta efter vår utflykt på flera dagar, av att sova borta
på hotell och av att sitta bakom ratten och riskera liv och lem, av att
köra de 2105 km fram och tillbaks till Berlin. Men jag ångrar inte vår
resa till Tyler, han var en stilig hane med mycket trevligt sätt. Nu är
det bara att vänta på resultat och hålla tummarna för att Lova är
dräktig!
4 Oktober
| Lördag och dags
att åka hemåt igen. Lova och Tyler har verkligen funnit
varann och verkade trivas ihop. Lova hade fort gjort sig
hemmastadd i Tylers hus, åt ur hans matskål, krafsade på
dörren för bli insläppt eller utsläppt och lade sig
bekvämt i soffan - att Tyler inte fick lov av sin familj att
ligga där visste hon inte förstås. Så var det dags att ta
adjö av Tyler och hans jättetrevliga familj, vi hade kommit
fint överens allihop och efter några dagar var det inte så
svårt att förstå vad som sas heller, vi hade lärt oss en
blandning av engelska och tyska med ganska mycket svenska i.
Lova och jag vinkade farväl och körde hemåt, efter ett par
timmar började det regna och snart var vi i oväder igen.
Sista biten hade det varit uppehåll i regnet och jag passade
på att köra fort - tyckte jag. När jag höll min Volvo i
dryga 140 km i timmen under full koncentration blåste det
till på min vänstra sida. Förbi mig visslade tyskar förbi
i sina reaplan till bilar. Jag förstår att de litar på sina
Mercedersar och BMWs, jag frågade om de inte var rädda att
dö om de krockade, men jag fick svaret att "Åh, vi har
så säkra bilar, med både airbag och
säkerhetsbälte!". Jag har aldrig krockat, men jag
undrar hur mycket det hjälper om man krockar i mycket över
en hastighet av 140 km i timmen... Jag
skulle vara i hamnen i Rostock en timme innan färjans
avgång, jag kom med fem minuters marginal. Ett par
timmar senare var vi i Danmark igen, solsken men dock med
mörka moln på himlen. Något avslagen efter den långa resan
körde jag genom Danmark och kom så småningom till ett
regnigt Helsingborg. Vi övernattade på samma vandrarhem i
Örkelljunga som även denna gång var obemannat och där
regnet fortfarande skvalade. |
|
Vi lämnar nu Tyskland, via hamnen i
Rostock
Helsingborg och "Hemma i Sverige
igen" - men så långt kvar att köra till Stockholm...
|
3 Oktober
2 Oktober
Jag drömmer att jag vaknar
klockan halv fem på eftermiddagen och missar att låta hundarna träffas,
men vaknar ganska tidigt och är utsövd. Jag går med Lova på ängarna
runt hotellet och ser färska spår efter vildsvin! Efter frukost åker
jag och Lova till Tyler, hans matte hade tagit ledigt från jobbet hela
dagen för att kunna ta hand om oss. Vi gick en lång skogspromenad med
hundarna och lät dem sen umgås i trädgården. De hade järnstaket runt
sin tomt för att hålla vildsvinen ute, det fanns gott om dem i trakterna
berättade Janin. Vi var och handlade i ett köpcentra och jag tänkte
lämna Lova inlåst i bilen, men stoppades av Andreas. Självklart ska hon
gå med, sa han. Jag undrade om hon verkligen fick gå med in, men det var
inget problem! På dörren till gallerian satt dekaler som visade att
rökning och rullskridskoåkning var förbjuden, men den vanliga
hunddekalen var inte överstruken med ett rött streck, utan visade att
hundar skulle hållas i koppel. Hade jag haft kameran med hade jag
fotograferat denna dekal! Lova följde glatt med in i gallerian. På kvällen bjöds jag på middag och innan jag somnade
på hotellrummet låg jag i sängen och tittade på TV. På CSI på tyska!
Ja, ALLA program var på tyska, oavsett orginalspråk. Jag börjar
förstå varför man inte kommer så långt med engelska i Tyskland, den
används ju aldrig.
 |
Färska vildsvinsspår på ängarna
utanför hotellet! |
1 Oktober
Vi vaknar på vandrarhemmet av
regnet som smattrar mot fönsterrutorna, packar snabbt och ger oss av mot
Helsingborg. Det spöregnar och är ganska mycket trafik, men redan
klockan åtta kör vi ombord på färjan mot Helsingör. Märkligt är
det, men i Danmark skiner alltid solen! Trots att överfarten bara tar 20
minuter så lämnar vi regn och kommer till solsken! Jag kör genast till
veterinären i Helsingör och får Lova avmaskad, nu har vi tio dagar på
oss att komma hem och jag slipper leta veterinär på hemresan som ju ska
ske under helgen. Det är lite märkligt att det endast är en veterinär
som får avmaska hundarna. Jag har med mig egna tabletter och ger dem
själv, det borde väl ändå kunna ske inför en tulltjänsteman kan man
tycka? Då skulle det bli lättare att följa reglerna och man kan hoppas
att fler då verkligen ser till att hundarna avmaskas innan inresa till
Sverige. Rävbandmask vill man verkligen inte ska spridas här! Resan ned
genom Danmark går fort och lätt i strålande solsken. Vi ska ta färjan
från Gedser och kommer ut på landsbygden. Jag ser att det gått fortare
att köra än jag först räknat med, börjar hoppas på att hinna med en
tidigare färja. Men på landet är det ingen hast, där fastnar jag bakom
lass efter lass med sockerbetor eller rovor som nu hade skördesäsong.
Det var så mycket betor som kördes från fälten att det låg drösvis
med betor längs vägen som trillat av flaken. Inne i samhällena låg
betor i varenda gathörn! Jag och en minibuss från Tyskland pressade
bakom de betlastade traktorerna och lyckades köra förbi den ena efter
den andra. Vi hann båda med några minuters marginal till färjan som
avgick två timmar tidigare än den beräknade. Överfarten till Rostock
tog två timmar och jag körde av färjan - i spöregn! På väg upp på
motorvägen kändes det som att jag hade fått punktering och var tvungen
att stanna bilen för att se hur illa det var ställt. Jag suckade över
att jag bara hade med mig ett reservhjul, det var nog punktering på minst
två hjul! Men det var inte så illa som jag trodde - det var ingen
punktering alls, det vara bara vägen som var gjuten i betongblock med
stora skarvar! Jag körde upp på vägen mot Berlin och regnet vräkte
ned. Så småningom började det blåsa och grenar och löv slogs hårt
mot bilens fönster. Vindrutetorkarna slog över rutan med snabba slag,
men det var som att köra genom Niagarafallet! Torkarbladen for över
rutan utan att hinna skrapa bort regnet som trummade så hårt och högt
att jag inte ens kunde lyssna på radion.
| Vinden rev och slet i bilen och
det var en mental utmaning att ta sig fram! Vid ett tillfälle hann jag se
skyltar om en parkeringsficka och körde av, rastade Lova och mig själv
och väntade på att regnet skulle lätta. Det gjorde det, men just som
jag kom upp på motorvägen började skyfallet igen. Detta oväder var
helt klart det värsta jag varit med om i hela mitt liv och jag var darrig
på knäna när jag äntligen kom fram till gatuadressen där Tyler bodde
- glad över att fortfarande vara vid liv. Vi släppte ihop hundarna och
lättad kunde jag pusta ut när de strax efter parade sig. Det regnade
fortfarande, men jag var nöjd med dagen! Tylers familj ville bjuda på
middag, men jag var så trött att jag genast åkte till hotellet med Lova
och gick och lade mig. |
|
 |
30 September
Jag jobbar halv dag och ger
mig sen iväg med Lova. För en gångs skull är bilen nytvättad och
vaxad - i Tyskland är de visst väldigt noga med sina bilar och jag vill
inte vara sämre. Tyvärr kommer vi inte ens ut på motorvägen innan det
börjar regna! Jag har räknat löpdagar, läst tidtabeller,
räknat körsträckor och kommit fram till att vi bör vara hos Tyler på
eftermiddagen den 12:e dagen i löpet. Så får hundarna tid att träffas
och har chans till lite uppvaktning och sällskap under några dagar. Vi
ska åka hem igen på lördag förmiddag den 15:e dagen i Lovas löp då
hennes "bästa dagar" är över. Idag kör vi till Skåne,
övernattar där för att nästa dag hinna med färjan från Danmark till
Tyskland och hinna köra till Berlin innan kvällen. Vandrarhemmet i
Örkelljunga tar emot hundar, det är det inte alla vandrarhem som gör.
Mest uppseendeväckande är att vandrarhemmet är obemannat både när jag
kommer och åker nästa morgon, men vandrarhemsvärdinnan försäkrar att
det inte är något problem, för nyckeln ligger under dörrmattan. När
jag frågar om hur jag ska betala så säger hon att det inte heller är
något problem, jag lägger pengarna inne i huset, låser noga om mig och
lägger nyckeln under dörrmattan! Åh, det är så enkelt på landet,
säger en glad Stockholmare som jag!
20 september
Lova löper! Jag vaknar tidigt
och njuter av att det är lördag och ledigt. Minns att det är Tylers
stora dag då han ska göra sitt "körung", sitt avelstest. Jag
funderar hur det går för honom och hoppas att jag får veta resultatet
så fort som möjligt. Innan jag släpper ut hundarna på tomten gör jag
den vanliga "löpkollen" av Lova; men en vit papperstuss kollar
jag att det inte finns något tecken på blod. Morgontrött och grumlig i
ögonen stirrar jag på papptussen - där är en knallröd bloddroppe! En
minut senare sitter jag framför datorn och skriver till Tyskland, senare
samma eftermiddag får jag beskedet att Tyler godkändes och nästa morgon
pratar jag i telefon med avelssamordnaren i Tyskland som ger mig
klartecken till parning!
tillbaks till Aktuell
valpkull eller till Hänt sen sist
|
