Om rent akvarievatten
Lite att läsa om hur du bereder ditt vatten så
dina fiskar ska trivas, leva länge och inte drabbas av sjukdomar.
Delvattenbyten:
Vattenbyten är en central del av akvarieskötseln.
Eftersom man tillför energi i form av mat, så måste man
avlägsna motsvarande mängd avfall.
Maten innehåller näringsämnen som till en del är till fördel för växterna,
men som vid överskott skadar dem. Särskilt kväve och fosfor finns i
överskott.
I en sådan miljö fungerar växterna mindre bra, medan algerna trivs.
Naturligtvis ska man inte överdriva vattenbyten " för säkerhets skull" för
det utarmar vattnet och stör bakteriekulturen och balansen i akvariet.
Försök hitta en intervall som passar ditt akvarium.
Om du har ett akvarium med normal fiskbesättning för sin storlek och matar
måttfullt så kan du kanske klara dig med att byta 20 - 25% per vecka.
Rengör filtret, men tvätta det inte.
Gör inte gärna färre vattenbyten. Ju större och ju mera sällan de sker desto
större blir miljövariationen för både växter och fiskar. Det är en stor
nackdel.
Om akvariet gradvis försämras då är det tid för lite större vattenbyten,
förutsatt att övriga faktorer är under kontroll.
Därför bör du några gånger per år göra ett grundligare byte som drar ner
avfallsmängden rejält.
Om du måste byta filter gör inte det i samband med ett större delvattenbyte.
Använd en slamsug vid vattenbytet som rengör sanden och tar bort det slam
som annars bidrar till näringsöverskottet i vattnet. ( mat, växtrester, och
skit från fiskarna).
Delvattenbyte i damm:
Delvattenbyte i en fungerande damm är beroende dammens storlek, antal
fiskar, fiskarnas storlek, tillgång på föda, växter i dammen, pumpar och
filter.
Det är nödvändigt att ha så stora och effektiva filter med tillräcklig
genomströmning, att ammoniak- och nitritvärdena ligger på 0. Det är det enda
acceptabla värdet och bör därför kontrolleras regelbundet (c:a en gång per
vecka för ett moget filter, om inget ovanligt inträffar).
Man måste "kunna" sin damm.
Ett moget, fungerande filter bidrager till att höja nitrathalten i vattnet,
vilket bör föranleda 10 - 15 % vattenbyte per vecka. Vattna trädgården med
dammvattnet.
Det räcker inte att fylla på det som avdunstat, föroreningarna blir kvar i
dammen.
Viktigt för att dammen ska fungera så att det inte behövs stora vattenbyten
är att man bl a genom att se till att inte löv, döda alger, fiskspillning
och annat ligger och ruttnar på bottnen. Filtrets mekaniska rening hålles
ren, så att den inte slammar igen, var rädd om bakteriekulturen i
den biologiska delen!.
Syrehalten i vattnet är viktig och eftersom många processer i vattnet slåss
med fiskarna om tillgången på syre, därför bör man se till att alltid ha ett
överskott.
Det gör att algblomning skall undvikas, eftersom algerna, liksom alla växter
med klorofyll, under natten stänger fotosyntesen och övergår till
cellandning, vilket innebär att de också förbrukar syre.
Nitrit och nitritförgiftning: Med
rätt mängd fisk, regelbundna vattenbyten, tillräckligt fungerande filter,
ska det inte hända.
Fiskarna äter förhoppningsvis upp det foder som matar med, men en del kvar
som rester på bottnen. Till slut kommer ändå allt foder att hamna i vattnet
i form av , exkrementer eller urin.
Allt detta omvandlas i en kedja av komplicerade processer, kvävecykeln, till bland annat ammoniumjoner eller,
om pH är tillräckligt högt, ammoniak och vidare till nitrit,
av vilka de två sista är mycket giftiga. I slutet av kedjan bildas nitrat,
ett kvävehaltigt näringsämne som särskilt algerna uppskattar.
Därför uppskattas det av blommorna om du vattnar med damm eller
akvarievatten.( om du inte har salt i vattnet)
I ett fungerande akvarium eller damm sker omvandlingen snabbt och smärtfritt
utan att fiskarnas hälsa riskeras, men i ett nytt vatten saknas den rika
bakterieflora som utför dessa processer.
Vad händer då när nitrifikationsbakterierna saknas?
Då samlas nitrit i för fiskarna farliga mängder. Nitriten och andra värden
kan mätas med tester som finns att köpa i fackhandeln.
Nitriten kan börja bli mätbar redan efter ett par dygn i ett nystartat
akvarium/damm och stiger sedan till en topp som vanligen kommer inom ett par
veckor, beroende på hur förökningen av nitrifikationsbakterierna förlöper.
Nivån sjunker sedan snabbt när antalet bakterier blir stort. Det har i
enstaka fall mätts upp förhöjda nitrithalter efter en månad, men det brukar
vara över efter 2 - 3 veckor.
Hur ska man göra?
När du startar ett helt nytt akvarium eller damm utan att ha tillgång till
ett vatten eller filter som redan fungerar, sätt i få fiskar från början, ta
tid på dig med fler fiskar, du kan inte sätta i fler fiskar än vattnet
klarar, mata mycket sparsamt. Då blir nitrithalten så låg att den inte
ställer till med problem.
Använd ett vattenberedningsmedel.
Använd gärna en bakteriekultur, finns i din Zoobutik.
Bakteriefloran som följer med fiskarna kommer under tiden att öka till en
nivå som motsvarar behovet. Bakterierna kommer att i stort sett fördubbla
sitt antal en gång varje dygn!
Mata sparsamt! Vad innebär det? Det är en fråga som inte är lätt att
besvara. Men här är en några råd. Släpp inte i alla fiskar på en gång, mata
bara lite varannan dag,
Om inte fodret blir uppätet på någon minut så ta upp det.
Denna försiktiga utfodring bör pågå så länge som man över huvud taget kan
mäta en förhöjd nitrithalt, alltså 2 - 3 veckor.
Har du ett nitrittest så kan du lätt avgöra om och när det går att öka
utfodringen.
Gör delvattenbyten som vanligt.
Har du redan ett akvarium/Damm.
Har du ett redan fungerande akvarium/damm kan du flytta över det filtret,
till det nya akvariet/dammen under en eller ett par veckor. Under tiden får
det nya filtret arbeta i det gamla akvariet/dammen och samla på sig nyttiga
bakterier.
På så sätt överför du en nyttig bakterieflora till både det nya
akvariet/dammen och det nya filtret på samma gång.
När man till slut har en fungerande bakterieflora ska man vårda den och inte
i onödan störa den. Gör inga totala rengöringar om det inte är nödvändigt:
Antalet bakterier minskar dramatiskt, och nitrithalten i vattnet ökar.
Naturligtvis går det inte att utrota bakterierna ens med den kraftigaste
rengöring, eftersom fiskarna tar med sig bakterier tillbaka till
akvariet/dammen.
Hur skall man då rengöra?
Om du vill göra en stor rengöring av akvariet/dammen så undvik att rengöra
filtret samtidigt. Filtret kan du rengöra någon vecka senare.
Under tiden har då bakterierna i filtret starta upp akvariet/dammens
bakterier i det nya vattnet. En nyrengjord filtermassa är dessutom inte lika
effektiv som en som varit i drift en tid.
Om du har en filtermassa som ska rengöras så skölj ur den i rent
vatten. Temperaturen skall vara runt 20 - 25 grader. För hög värme kan skada
eller åtminstone störa bakterierna.
Vad är nitritförgiftning?
Nitrit angriper fiskens
slemskikt och fisken visar symtom på irriterat skinn genom att tex.skrubba
sig mot stenar, hoppa högt och simma snabbt alldeles under ytan.
Symtomen är lätt att förväxla med parasitangrepp.
Nitrit har också allvarliga konsekvenser för fiskens blod.
Nitrit förstör de röda blodkropparna i fisken.
Förgiftningen beror på att nitriten tas upp via gälarna och kommer ut i
blodet. Där förstörs hemoglobinet, de röda blodkropparna. Dessa ombildas då
till methemoglobin som saknar den röda färgen och inte kan transportera
syre.
Eftersom syretransporten i blodet minskar så kommer fiskarna att kvävas,
oavsett hur mycket syre som finns i vattnet.
De första säkra symptomen på nitritförgiftning är att fiskarna snappar efter
luft i ytan. Detta kan ske under normala förhållanden också, men nu är
frekvensen en helt annan. Till slut står alla fiskarna vid ytan.
Om och när förgiftningen passerar detta stadium så sjunker fiskarna ned mot
bottnen av utmattning.
Mata inte fiskarna om du misstänker nitritförgiftning,
Om nitrithalten är för hög, mata inte förrän nitriten är normal.
Byt 30% av vattnet, då ska fiskarna må bättre.
Tillsätt nedbrytningsbakterier, Tex. Sera Nitrivec
Om det inte hjälper, byt 50% av vattnet.
Ser du att det är akut och fiskar är döda, byt större delen av vatten, öka
cirkulationen om det går, för att öka syremängden i vattnet, till du ser att
fiskarna är normala.
Och du får göra en omstart av ditt akvarium/damm.
Glöm inte att använda vattenberedningsmedel.
Testa vattnet i akvariet/dammen regelbundet
Gör regelbundna vattenbyten.
Lyssna inte på de som säger att det räcker att byta vattnet i akvariet någon
gång ibland. Eller att det räcker att byta vatten i dammen en gång på sommaren som jag såg
i en veckotidning. Glöm det.
Det är vattenvärdet som avgör när du ska byta vatten.
Enkel förklaring av kvävekedjan:
Proteinet i fiskarnas mat omvandlas i fiskmagen till avföring och urin
innehållande bl.a. ammonium och/eller ammoniak (mycket
giftigt), som med bakterien
Nitrosomonas och syre bildar
föreningen nitrit = NO2 (mycket giftigt), denna förenar sig
ytterligare med bakterien nitrobacter och syre, som bildar slutprodukten
nitrat. (som kan tas upp av akvarieväxter)
Vid syrebrist eller vid högt pH kan förloppet ske i omvänd ordning, och
återbilda nitrat till nitrit och ammonium till ammoniak.
Olika nitritkoncentrationer.
0,0 - 0,2 mg nitrit/liter
- Är tillfredsställande för många fiskar.
0,2 - 1,0 mg nitrit/liter - Fiskarna visar vantrivsel, ömtåliga
fiskar dör.
1,0 - 10 mg nitrit/liter - Många fiskar dör eller får skador som
nedsätter fiskens immunförsvar
För att minska risken för skador vid nitrit i vattnet på fisken kan man
tillsätta lite salt.
Salthaltigt vatten gör att nitrit inte kan "upptas" i lika lätt som utan
salt.
Därför tränger mycket litet nitrit via gälar osv in i blodet och förgiftar
fisken.
Inget salt säger många men det känt att saltkoncentrationer på mellan 0,1
till 0,3 % faktiskt ofta ger friskare fiskar och mindre sjukdomsangrepp.
Undantag, vissa fiskarter som sägs inte tåla salt.
Nackdelen med salt är att många/flesta växter inte trivs i vatten med en
salthalt över ca 250 mg/l under en längre tid.
Nitrat: Nitrat produceras av
biologiska filter, och under den naturliga nedbrytningen när giftiga
avfallsämnen bryts ner av syrekrävande bakterier. Avfallsämnen som ammonium
och nitrit är mycket giftiga för dina fiskar medan nitrat är relativt
harmlöst och växterna kan använda det som näring. Problemet som nitrat kan
orsaka är ökad alg tillväxt. Om växterna inte räcker till att ta upp
överskottet av nitrat (näring) finns det utrymme för algerna att växa.
Om nitratkoncentrationen uppgår till 50 mg/liter så är nitrathalten för hög,
gör då ett delvattenbyte.
Vid ett vatten utan växter kan en nitrathalt på som högst 20 mg l vara att
föredra.
Vid nedbrytning av 1g protein bildas 0,708 mg nitrat, om du har ett foder
som innehåller 30% protein och matar 100 g då tillför du ca 20 mg nitrat.
Så om du byter 20 % vatten varje vecka och tillför 20 mg nitrat i veckan så
byter du inte bort 20 mg nitrat utan 20 % av 20 mg nitrat.
.
Att minska nitrathalten i vattnet finns det många sätt, mycket växter, olika
lösningar av biofilter, färre fiskar, mindre mängd foder, men för den
vanlige akvarie/damm ägaren är det enklaste sättet regelbundna
delvattenbyten.
Ammonium - Ammoniak:
Vid nedbrytning av biologiskt material bildas olika kväveföreningar, såsom
nitrit, nitrat, ammonium och ammoniak. Av dessa föreningar är
nitrit och ammoniak mest skadliga för fiskarna.
Ca 75 % av ammonium/ammoniak avger fiskarna via gälarna övrigt del som
urin och fasta föroreningar.
Ammonium och ammoniak står i ett jämviktsförhållande till varandra.
Tyngdpunkten i balansen bestäms dock av pH-värdet i vattnet, samt till viss
del av temperaturen. Om pH-värdet är högt (över 7), d.v.s. om
vätejonskoncentrationen är låg, så förskjuts balansen mot ammoniak.
Om man utgår från en ammoniumhalt av t.ex. 5,0 mg/l och höjer pH-värdet från
7 till 9, så stiger ammoniakhalten från en ofarlig nivå på ca. 0,05 mg/l
till den för fiskarna direkt dödliga halten av ca. 1,25 mg/l. Detta gäller
vid en temperatur av ca. 25 grader C. Är temperaturen högre fås ett eller
ett par procent högre värde och viceversa. I akvarie/damm sammanhang är
pH-värdet viktigast.
Ammonium i vattnet har
flera skadliga effekter på fisk. Fisken har svårt att reglera vätskebalansen
genom skinnet.
Gälarna skadas så fisken inte kan få syre.
Om vattnet får höga halter av ammonium hjälper bara stora frekventa
delvattenbyten, tills filter och den naturliga nedbrytningen kommer igång.
Ammonium
är bra att mäta i ett nystartat akvarie/damm
eller efter större vattenbyten, tillsättande av mer fisk, byte eller
rengöring av filter, medicinering.
Ammonium är den första "föroreningen" du får.
En bakteriekultur hjälper till att snabbare få vattnet i balans.
Ammoniumvärdet ska vara 0.
Normalt ökar ammoniumvärdet de första ca 7
dagarna för att sedan sjunka när Nitrosomonas bakterier börjar
"bryta"
ner ammoniumet till
nitrit.
Efter ca 10 dagar börjar nitrobacter bakterien
"bryta" ner nitriten till nitrat.
Normal för att inte krångla till det om det är
si eller så eller filterstorlek så är ammonium (som blir ammoniak vid pH
över 7,0 och giftigt) högst efter ca 7 dagar för att sedan sjunka i takt med
att de blir fler Nitrosomonas bakterier.
Nitriten är som högst efter ca 20 dagar för att
sedan sjunka när nitrobacter bakterien blir fler.
När akvariet/dammen varit i gång i en tid då
behöver du inte regelbundet mäta ammoniumet för då har du det antal
nitrosomonas bakterier som är nödvändiga för att "bryta" ner ammoniumet, om
du inte förändrat förutsättningarna genom större vattenbyten, tillsättande
av mer fisk, byte eller rengöring av filter, medicinering, eller annat som
kan påverka vattnet.
PH:
pH definieras som "den negativa logaritmen av vätejonkoncentrationen". Om pH
är 7.0 är vattnet neutralt, lägre värden betyder att vattnet blir gradvis
surare. På grund av att skalan är logaritmisk ändras vätejonkoncentrationen
med 10 gånger för varje enhet som pH ändras. Om pH stiger från 5.5 till 7.5
ändras vattenmiljön kraftigt, eftersom koncentrationen av vätejoner ändras
med 100 gånger!
Hur påverkar nu detta akvariet? De allra flesta sötvattensfiskar, bortåt
90%, lever i vatten med pH i intervallet 5.5 - 7.5. Vi bör sträva efter att
hålla fiskar med i stort sett samma behov i en miljö som är någorlunda
stabil och inte varierar kraftigt.
Att vattnet har rätt pH-värde är av mycket stor betydelse för att fiskens
upptag av syre och diverse salter över gälarna skall fungera riktigt bra.
Vid ph-värden över 7.0 och stigande temperaturer
finns det risk att halten av fri ammonium (blir ammoniak) ökar i
dammen/akvariet. Det är mycket farligt för fisken.
Du skall därför testa
vattnets pH-värde regelbundet.
Har du mycket växter eller
råkat ut för en algblomning kan du råka ut för stora svängningar i pH-värdet. En konsekvens av fotosyntesen kan orsaka att växterna på dagen tar
upp koldioxiden i vattnet, det gör att bikarbonat och andra karbonater med
höga pH värden får pH att stiga under dagen.
På natten när det bildas ny koldioxid sjunker pH-värdet igen.
För större fiskar utgör det här ofta inga problem men däremot små fiskar kan
bli stressade.
Vilket gör att de kan dö av bakterie- och svampangrepp utlösta av stress..
Kontrollera dina fiskars behov.
De flesta kommuner har ett pH på ca 8.
Kontrollera vattenvärdena hos din kommun.
Justera inte pH utan först ha gjort delvattenbyte.
Förändra PH:
Justera inte pH utan först ha gjort delvattenbyte!
För att sänka Ph: filtrera genom torv, eller köp ett medel som sänker pH.
När du filtrerar över torv avges organiska syror
som lämnar från sin vätejon och blir en organisk anjon och anjonen kan åter
ta åt sig en vätejon, alltså den har en buffrande förmåga.
För att höja Ph:
Att justera pH i akvarievattnet inskränker sig oftast till att försöka hålla
det stabilt mellan delvattenbytena.
Om du vill höja Ph gör ett delvattenbyte.
Använd bikarbonat, det (pH) kommer inte med
automatik att bli 8,3. Utan det sker stegvis, om du inte tillsätter väldigt
mycket på en gång 2gram per 100 liter,
Dessutom kommer pH-värdet att gå ned något med tiden, antagligen mellan
7,2-7,6 efter en tid även då KH är över 3. Förhållande mellan GH och KH är
inget du behöver fästa stor uppmärksamhet på (har med försurning att göra).
Alltså:
Sätt i bikarbonat så att du kommer kring 4 eller strax över i
karbonathårdhet (KH). pH kan stiga till en början men kommer med tiden att
gå ned igen.
Med tillsats av natriumbikarbonat, lös upp 2 gram bikarbonat per 100
i lite vatten, NaHCO3 håller man pH kring 8,3 .
Även filtrering över kalk Kalk=CaCO3
håller pH stabilt, även om det är svårare att säga exakt vad pH värdet då
blir.
Kalk löser inte ut i vattnet vid pH över 7.6 så
du höjer inte pH med kalk om du har över 8.
Om du är orolig över att pH ska sjunka rek
jag att du först höjer med bikarbonat lös upp 2 gram bikarbonat per
100 i lite vatten, för att få en omedelbar
effekt, och sedan placera kalk i filtret eller i akvariet/dammen.
Använder du kalkkross, skölj kalken.
Faller pH så löser den upp kalken.
Alternativet är att bara använda bikarbonat den löser sig lättare än kalk,
och hålla kontroll på KH.
Det går förstås att använda endast kalk också men lösligheten är sämre och
totalahårdheten GH kommer att öka hela tiden.
KH
Karbonathårdhet eller alkalinitet:
Gör alltid ett delvattenbyte
innan du tillsätter bikarbonat!
KH mäter mängden karbonater i vattnet.
Karbonat reagerar med vätejoner och har därmed en förmåga att neutralisera
syra. Detta innebär att ämnen som normalt skulle göra vattnet surare (sänka
pH) istället neutraliseras och lämnar pH opåverkat. KH står alltså i
relation till vattnets buffringsförmåga där vatten med lågt KH ger ett
insatbilt pH och vatten med högt KH ger istället ett stabilt pH.
pH och KH sår alltså i relation till varandra vilket också gör att KH är ett
viktigt mått i akvariet.
KH styrs av mängden bikarbonat och karbonat i vattnet och balansen mellan
dessa varierar beroende på vattnets pH.
Buffringsförmåga, om Karbonathårdheten är lägre än 4 dKH kan vattnets
pH sjunka och vara instabilt, här i Kramfors med vattnet från Östby
vattenverk har vi mjukt vatten med ett KH omkring 2-2,5. varför det är
viktigt att att testa vattnet regelbundet.
Hur länge buffringseffekten hålls uppe är svårt att säga. Det beror på hur
mycket filtret jobbar. Eftersom karbonatjonerna, liksom syret, är en
förbrukningsvara för bakterierna, blir det ju faktiskt så att ju effektivare
filter desto större karbonatåtgång. Det enda är att mäta kontinuerligt, om
man balanserar på gränserna.
Så vitt jag förstår hjälper
kalken inte upp karbonathalten direkt. Däremot kan ju kalken, eftersom den
är basisk, balansera pH-värdet och därigenom låta filterbakterierna ha
karbonatjonerna för sig själva.
Alltså: För att höja KH med 1KH tex. från 2 till 3 KH tillsätt 2 gram
bikarbonat löst i lite vatten per 100liter akvarie-/dammvatten.
Gör alltid ett delvattenbyte innan du tillsätter bikarbonat, och kolla
KH.
Hårdhet:
Hårdhet delas upp i tre olika sorters hårdhet. Man talar
om totalhårdhet, karbonathårdhet och permanent hårdhet. Hårdhet mäts oftast
i tyska grader, DH Men man ska inte bli förvånad om det dyker upp andra
enheter. En annan ganska vanlig enhet är mg kalciumoxid per liter vatten.
1 DH = 10 mg CaO/l.
Totalhårdhet GH, med detta mäter man det totala innehållet av
hårdhetsbildande ämnen i vattnet. Ämnen som är "hårda" är kalcium,
magnesium, karbonat, sulfat, klorid, nitrat och fosfat.
Karbonathårdhet, även kallad temporär hårdhet, KH, är natrium och
magnesiumkarbonat. Den kallas för tillfällig, för om man kokar vattnet så
faller salterna ut som kalkfällning. Hårdheten blir alltså lägre efteråt.
Permanent hårdhet blir alltså den hårdhet som blir kvar efter det att
man avlägsnat karbonathårdheten. GH = KH+ Permanent hårdhet. Förutom att
olika fiskar trivs olika i olika hårda vatten kan man säga att hårdheten har
en buffrande verkan. Den fungerar som en stötdämpare mot plötsliga pH
stötar, så att det inte blir några häftiga pH-sänkningar. Många växter
tycker inte om att stå i hårt vatten, då de får svårt att ta upp näring från
vattnet; om det inte är karbonathårdhet. För det bildas nämligen koldioxid
när kalken fäller ut.
För att beräkna hårdhet räknar man om summan av de ingående salterna till
motsvarande mängd kalciumkarbonat (CaCO3)
i milligram per liter. En tysk hårdhetsgrad 1 odH
motsvarar 20 mg CaCO3.
Syre:
Syrehalt anger mängden syre som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa
syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet
främst genom omrörning, samt genom växternas fotosyntes. Syre förbrukas vid
nedbrytning av organiska ämnen.
Rikligt med syre krävs för
den livsviktiga nedbrytningen av ammonium, nitrit, nitrat.
Syremättnad är den andel som den uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt
möjliga halten vid aktuell temperatur och salthalt. Vid 0 grader C kan
sötvatten ex hålla en halt av 14 mg/l, men vid 20 grader C endast 9
mg/l.
Källa: Tsunami Koi
tillbaka till Fiskarnas sida
|