|
30 December
Jag är hundvakt till Malvas valp Tuuli Makalös eftersom hennes familj ska
åka till Seattle i USA för att fira nyår. Jag har träffat Tuuli rätt ofta,
för hon kommer till mig och klipper klorna. Hennes familj lämnade av henne
på jobbet, vi åkte hem och allt gick bara fint, så skönt att mina hundar
inte har problem att få hem en besökare. Jag vaknade på natten av att hon
var orolig så jag klädde på mig i sömnen och tog ut henne i koppel och
hon kissade.
Efter ett tag ville hon ut igen och flera gånger under natten hörde jag att
hon var orolig och trampade runt. Jag hörde också att hon kräktes, men jag
orkade inte gå upp igen. Jag tänkte att "har hon magomvridning så kräks hon
inte, så det är ingen fara". Framåt tidiga morgontimmar skulle hon ut igen
och när jag slutligen tittade på klockan så var det dags att gå upp efter en
orolig natt med mycket spring. Jag
tände lampan och fick mig en överraskning: Tuuli hade kräks mer än en gång,
kan man lugnt säga... En kräk på trägolvet, alla andra på mattorna förstås. När jag på tå gick runt och tittade på kräkhögarna och
undrade var allt kom ifrån såg jag snart varför. Tuuli hade under natten ätit upp
all choklad i en Paradis Chokladask! Inte undra på att hon var dålig! Jag
fattar inte hur en hund kunnat ta ned asken från soffbordet, öppna locket
och äta upp alla bitar, lyfta bort den tomma brickan, ta bort skyddspappret
och äta upp alla resterande bitar utan att lämna ett enda bitmärke på
kartongen. Veterinären öppnade sin klinik klockan åtta så det var bara att
ringa då. Lite senare var vi där. Eftersom hon kräkts så mycket så hade hon
ingen choklad kvar i magen, men jag vet inte när hon åt och när hon började
kräkas, så en del av teobrominet i chokladen kunde hon redan ha hunnit ta
upp i kroppen. Det påverkar hjärtrytm och andning, så hundar kan faktiskt dö
av chokladförgiftning. Hjärtat lät bra, så vi fick åka hem. Jag fick hålla
koll på hennes puls och allmäntillstånd, hon skulle få diarré och om pulsen
gick upp måste jag komma tillbaks för att ge dropp och på så sätt spä ut
giftet. Hon blev rysligt dålig i magen, men på kvällen var hon hungrig igen
och verkar nu helt återställd.
Efter att ha ätit en hel kartong choklad så slutade det hos
veterinären! Veterinären tittade i kartongen och Tuuli stoppade genast fram
nosen, hade det funnits choklad kvar hade hon ätit mer!
26 December
Ystra Vidfamne har varit hos Jalmari Gyllenfäll i Småland. Går allt som
vi hoppas föds valpar om nio veckor. Hunduppfödare är galna, det har jag
sagt förut. Jag gick upp klockan fem på juldagsmorgonen, lämnade min
syster och hennes familj på centralen för att de skulle ta flyget hem
till England. Själv åkte jag till Linde och Ystra. Vi fortsatte till Åke
i Torshult i Småland för att träffa hans fina hund Jalmari Gyllenfäll.
Att vara galen hunduppfödare underlättas av att ha lika hängivna vänner
som vill vara med på resan att låta en valpkull se dagens ljus. Åke hade
inget emot att vi kom över jul, dessvärre fick jag maginfluensa och
smittade Linde. Hundarna fann varandra så jag är ändå nöjd och glad -
men visst känner jag mig lite galen. Mer information om den förväntade
kullen kommer när jag kryat på mig.
Läs mer om Ystra här och om Jalmari
här.
 |
|
23 December
Grattis till Ystra och Azlans valpar i kull Skallagrim som fyller tre år
idag!
Läs om kullen från 2008 här.
|
 |
10 December
Hundutställning i Stockholm, årets största hundevenemang med 7984 hundar
anmälda i 306 olika raser. Inte nog med att det är en internationell
utställning, det är också Nordisk vinnarutställning - därför så många
hundar. Hela 51 eurasier var anmälda och av dem sex Balder-Balder-hundar!
Fyra av dem tävlade i juniorklass, två tikar och två hanar. Alla fyra fick
exellent, Arttu Makalös blev 2:a bästa juniorhane, hans bror Finnvid Makalös
3:a. Se var det tikarnas tur, Saunamaija Makalös vann klassen och blev
Nordisk Juniorvinnare 2011, det tog en stund innan matte Karin fattade vad
som hade hänt. Järnsaxa Sveakung hamnade lite längre bak på prispallen men
fick också exellent. Torulv Godmode ställdes ut för att jag tjatat så, han fick
bedömningen Good, han har fått ljusa mungipor och det gillade domaren inte,
annars väldigt bra kritik. Nu är han godkänd för avel, det var mitt mål, men
kanske fortsätter jag tjata lite på hans familj om en utställning till, han
förtjänar att visas upp! Lova fick exellent och blev 3:a championtik.
Väldigt roligt var att jag kunde tävla med en uppfödargrupp som fick HP och
om vi hade orkat vänta många timmar till finalen hade vi fått springa i
stora ringen med strålkastare på oss - men det orkade vi inte. Domaren skrev
en fin kritik på gruppen men det han sa var roligast att höra: Gruppen var
bra, lite ojämn med några lättare och några grövre hundar, men fina
rasdetaljer, fronter, uttryck och kroppar. Men framför allt hade de ett
supertrevligt temperament, och det var väldigt viktigt! Tjoho, det kommer jag
leva länge på!
Utställning är inte det roligaste jag vet, för jag avskyr att
gå upp tidigt på morgonen. Jag är rädd att försova mig och sover därför
dåligt, sen är jag nervös, får ont i magen och kan inte äta, då blir jag seg
i huvet och känner mig vimsig. Efter en tuff start kom vi i god tid till utställningen och där
träffade jag många trevliga människor som jag gärna skulle vilja prata
mycket med - fast det hann jag inte. Jag kunde inte koncentrera mig på att
prata, det blev ett hej dit och en vink dit - samtidigt som jag följde
bedömningen av mina hundar. Hönsmamma som jag är ville jag stå beredd med
hundgodis, vinka in och ut hundarna och visa hur de skulle göra. Är man inte
van vid utställning så fattar man verkligen inget av bedömningen! Jag hoppas
att jag inte snoppade av någon och jag vet att jag inte pratade eller ens
vinkade till alla jag kände igen och egentligen ville prata lite med, men
det var så mycket på en gång! Massor av eurasier att titta på, men jag måste
följa bedömningen av mina valpar och sen hade jag ju Lova och passa också,
så jag kunde inte gå runt och titta som man kan när man är utan hund. Det
var trångt och massor av hundar, jag ogillar att trängas så när folk inte
heller är koncentrerade på sina hundar utan tittar på annat. Jag
tog lite bilder, men de blev inte så bra i det dåliga ljuset och stora
avståndet. Först när jag kom hem på eftermiddagen kunde jag läsa i katalogen
och se vilka som egentligen hade varit där och vilka jag hade missat att
prata med. Jag var väldigt trött men väldigt nöjd med dagen.
Nordisk Juniorvinnare 2011!
Arttu Makalös, Heike
Järnsaxa Sveakung
Järnsaxa står fint, fick exellent
Mingelbild på Finnvid/Shanti och Monika, Lova
kikar upp |
Torulv Godmode väntar på sin tur, jag vet att husse
just tar en bild på honom med telefonen
Karin har just förstått att Saunamaija har vunnit!
Domaren gav sin kamera till ringsekreteraren och bad
henne ta en bild på honom, Karin och Saunamaija Makalös när hon
vunnit klassen
Arttu Makalös, Heike, in action.
Finnvid Makalös fick exellent och blev 3:a juniorhane |
4 December
Hunduppfödare är galna, i alla fall tycker jag själv att jag är ganska galen
just nu, fortfarande mör efter nattens hemresa. Agneta och jag har varit i Helsingfors för att gå på
hundutställning. Vi hade inte med någon av våra hundar, vi har bara tittat.
Det var lockande att anmäla, men med båtresa, hotell och anmälningsavgift
skulle det bli alldeles för dyrt, bara anmälningsavgiften för två hundar två
dagar skulle gå på mer än två tusen kronor. Vi hoppades på att få se lite nya och
spännande hundar istället, kanske något för avel?
Utställningen i Helsingfors är en
dubbelutställning, en på lördag och en på söndag, ena dagen tävlades det om
titeln Helsingforsvinnare, kunde vinnas av fyra hundar (BIR och BIM junior
och vuxen) samt två certifikat och två CACIB (hane och tik), andra
dagen var det Finsk vinnare, fyra titlar, två certifikat och två CACIB.
Vinnarna blev också kvalificerade för att delta i Crufts utställning i
England. Till en sån utställningshelg måste det ju komma mängder av hundar -
trodde jag. Vi valde att besöka utställningen på lördagen, eftersom det med
stor sannolikhet skulle vara samma hundar båda dagarna. Döm vår förvåning då
det visade sig att endast 14 eurasier var anmälda, 5 hanar och 9 tikar.
Totalt var det 7264 hundar, så det fanns hundar att titta på!
Vi åkte
ändå, vi hade sett fram emot resan och planerat våra arbetstiden efter den,
jag hade varit i kontakt med några uppfödare som skulle komma och alltid lär
man sig något nytt, tänkte vi. Båten kom till hamnen i Helsingfors kl 10 på
lördag förmiddag, bedömningen
började kl 9, men det var en ras som bedömdes innan eurasier, så vi borde hinna. För att
inte missa bedömningen av eurasier så skyndade vi oss av båten och tog en
taxi till mässan - men taxikusken, som det heter i Finland, kunde inte hitta
till Messukeskus. Vi blev tillslut, efter en del diskussioner (vi ville
nämligen inte betala för att snurra runt utan att komma fram), avsläppta och fick i panik hitta en annan
taxi, klockan började bli mycket. Den mer erfarne kusken i nästa taxi hittade förstås, vi
rusade in och hann se bedömningen.
Resans höjdpunkt
var att jag fick träffa en hund som jag var
särskilt intresserad av, han var inte anmäld till utställningen men hans
snälla familj körde honom dit, 70 km enkel resa, bara för att jag skulle få
träffa honom utanför mässhallen. Han är ännu inte godkänd för avel, men om allt går i lås
kommer jag garanterat att åka till honom igen, då i sällskap av en höglöpande tik! Jag fick också träffa hans
syster och mor som jag tidigare bara sett på bild på internet. Där fanns
också ett par svenska hundar att hejja på och minsann, blev inte Maddes hund
Rambo finsk utställningschampion!
Strax var
bedömningen över och Agneta och jag strosade runt och tittade på allt, vi
köpte inget märkvärdigt, bara varsin mobiltelefondekoration med en eurasier.
Agneta köpte en fin dregel-haklapp ifall hon "nån gång skulle köpa en
newfoundlandshund". Det började bli eftermiddag och vi åt lite på mässan
innan vi åkte till båten, tur det, skulle det visa sig. Vår middag på båten
blev inte vad vi planerat. Vi var lite osäkra på när båten egentligen skulle
gå, och så är det den där timmen i tidsskillnad... Vi fick för oss att vi
plötsligt hade bråttom, vi visste inte hur spårvagnarna åkte och det var
bara ett par plusgrader och blåst - vi tog en taxi. Den här kusken hittade till
hamnen och vi betalade med dricks, han blev så glad att han hoppade ur bilen
och öppnade dörren för oss, bugade och tackade på alla språk han kunde, vinkade
och ropade
efter oss: auf wieder seen! Jag var tvungen att titta på sedeln i hans hand för att se att
jag verkligen bara givit honom en 20:a, vi var trötta och jag har blandat
ihop kronor och euro förr... När vi kom upp på båten frågade jag i
informationen ifall man inte brukade ge dricks, eller om det var så att han löjlade sig bara för att vi varit snåla, han fick
ju inte SÅ mycket. Nej, i
Finland brukar man visst inte ge dricks till kuskarna, så han blev så där
glad på riktigt!
När vi kom ombord visade det dig att vi hade gott om tid, men eftersom vi
inte sovit så mycket på vägen till Finland, det blåste en del, så var vi
trötta och frusna. Vi låg under täckena i hytten och pratade om dagen, båda
somnade efter en stund. När vi vaknade till såg vi att det började bli dags
att byta om och göra oss fina för att gå till middagen vi tidigare bokat och betalt, på väg
dit insåg vi att vi än en gång blandat ihop svensk tid och finsk tid, min
klocka är 19:30, då är den väl 20:30 på båten, eller är den 18:30? Och när var
det vi skulle äta egentligen? Vi kom för sent, men det gick att ordna plats
åt oss, vi
hann dock inte äta så mycket innan vi kände att det gungade VÄLDIGT mycket.
Så mycket att tavlorna på väggen hängde ut från väggen och sen föll tillbaks
med en smäll. Och det blev färre och färre gäster. Det var julbord, men
Agneta kände rätt snart att hon nog måste lämna maten. Jag höll ut lite
till, åt lite gravad lax, hämtade en liten bit revbensspjäll som jag åt upp.
Njaa, kanske var det godare med efterrätt, jag hämtade lite vaniljglass, tre
röda brända mandlar och en kopp te. Jag åt glassen, tittade på de tre röda
mandlarna som hasade på tallriken och kände att jag inte ens skulle försöka
smaka på dem. Det slog upp vatten på fönstren, på båtens sjunde däck. Hela
båten består av nio däck, så man kan säga att det var rätt höga vågor! Jag
ville bara till hytten, men undrade vem som skulle ta mig dit. När man gick
försvann golvet under fötterna, jag väntade tills golvet stannade, men när
jag började gå som kom det farandes emot mig igen. Det hade varit spännande
att gå ut på däck för att se ovädret bättre, men det var inte tal om att gå
ett enda steg i annan riktning än mot hytten. Det blev värre och värre
sjögång, det kändes som att båten for som en isbit inne i en drinkchaker. Det
började knaka och knirra i båten, att ta sig ur britsen för att gå två steg
till toaletten var en pärs och väl där fick man hålla i sig för inte trilla
av. Det blev inte så mycket sova, det var som att åka torktumlare hela
natten och jag låg och funderade på om jag skulle nå kameran för att ta kort
på gardinerna som stod rakt ut från väggen, men jag nådde inte kameran från
sägen. Jag har aldrig provat själv, men den här natten måste ha varit lika
skumpig som att rida på en sån där bull-ride-rodeo-maskin. Otroligt att ett
sånt stort fartyg kan kränga, vicka, slå, guppa och åka så våldsamt som det
gjorde. Vi kom ett par timmar för sent i hamn på grund av ovädret och det hade tydligen blåst
25-27m/sek (gränsen till orkan går vid 31m/sek) under natten, så vi var glada att vi levde.
Nu när jag skriver det här, sen eftermiddag, så
gungar det i mitt huvud så kraftigt att jag ibland måste stödja mig mot
tangentbordet för att hålla balansen. När jag kom hem var det tyst och kallt
i huset, bara 13 grader för det hade blåst hemma också, så av någon
anledning hade strömmen slagit av igår kväll. Nu eldar jag
i spisen och har bytt vatten till mina fiskar, deras filter har ju också
varit strömlöst och stilla. Jag är väldigt trött och
längtar till min egen säng. Jag är nöjd med resan, önskar den inte ogjord
även om jag absolut inte skulle vilja göra den igen. Höjdpunkten var förstås
att träffa den spännande hanhunden, men det var roligt att prata med
utländska uppfödare, se lite hundar och ha en trevlig helg i sällskap av
Agneta. Det blev inte så mycket bilder tagna, men här är några från helgen.
Jag har lärt mig ett par nya ord finska också, Messukeskus som är vad vi
rabblade till den första kusken som inte hittade, alltså mässcentrum där
utställningen var. Sen ett typiskt hundägarord som går att gissa sig till
vad det betyder: kakkapussi. Sist lärde jag mig av Agneta: anteeksi. Kanske
för att jag trött och fnissig gick och sa kakkapussi, kakkapussi och Agneta
ursäktande sa Anteeksi, förlåt, efter mig.
Fin middag i restaurangen på väg till Helsingfors. |
Det enda riktiga målet mat vi äter på lördagen, en tallrik grillat och
en cola på utställingen. Det blev inte så mycket av julbordsbuffén
på vägen hem... |
Eurasiermöte innan bedömningen
Domaren Juha Putkonen grunnar på hur han ska placera tikarna
i konkurrensklassen
Stockholm sett från fönstret i vår hytt - vilken vacker
syn!
Vi är hemma igen, helskinnade. Nästa helg är det Nordisk
vinnarutställning i Stockholm, fyra titlar, två certifikat och två CACIB att
tävla om. Och 51 eurasier anmälda. Snacka om att gå över ån efter vatten!
4 December
Ett stort grattis till Lova och Tylers valpar Ylvi, Enja, Björk,
Alve och Askild i kull Stormfare som fyller tre år idag!
Ingen valpkull har ett så passande namn som denna, resan till
pappa Tyler i Berlin var förfärlig, vi reste genom den värsta
höststormen och riskerade bokstavligt talat livet. Men det blev en
väldigt fin kull valpar, nåt annat kan man inte säga!
Läs mer om kullen från 2008
här. |
 |
10 November
Det här är anledning till varför jag valde glas i nya ytterdörren.
Klart att hundarna ska kunna se ut!När jag skulle välja tillverkare och modell var det viktigt att vi
fick provtitta igenom dörren. Den här tillverkaren hade ett show-room i Stockholm. Jag åkte dit och
tittade, frågade sen om det var OK att jag tog med en hund in så hon
fick titta ut genom glaset. Det gick bra, Malva fick stå bakom
dörren och titta, det såg bekvämt ut. Försäljaren var trevlig, han
försökte engagera sig och verka intresserad av hur bra det verkligen
blev för Malva att se ut över kanten, det var nog första gången han
sålde en dörr som hunden hade valt. Den här hade tilltäckligt stor
glasruta, en sån fick det bli. |
 |
5 November Alla helgons dag
Ikväll gick jag ut och tände ljus för
mina djur och människor som inte länge finns här. Alla är inte begravda i
min trädgård, men jag satt ute länge i mörkret och tänkte på dem alla. Det
var lite sorgligt, men mest fint, lugnt och stilla. Jag eldade i järngrytan,
hundarna och jag grillade korv till middag. Trots att det är november så var
det inte kallt, det var mörkt och det var stilla. Ro i luften under ekarna
vid grillplatsen, ljusen glimmade och jag försökte minnas det särskilda med
alla dem som inte längre finns här. Den jag saknar mest är Pom-Pom, jag kan fortfarande inte tänka på henne utan att gråta. Hon var den
mest fantastiska hund som någonsin vandrat på jorden. Hon var inte redo för
att dö, hon var för ung. Hon kommer alltid att finnas i mina tankar!
 |
 |
1 November
Ett stort grattis till Balder-Balder Svarri Skallagrim som fått
sin första kull valpar med Asuki på kennel von den Zennbären i Tyskland. Fyra valpar
föddes den 1 November. Läs mer om kullen
här och om Svarri i Österrike
här.
23 Oktober
Det finns lite mer att titta på under
fiskarnas sida. Pappa och jag har byggt mer på min Önskebrunn, det går långsamt
framåt men det tar sig, börjar bli lite brått nu inför vintern. Om du vill se bilderna finns det
här.
Några nya bilder finns också kaninernas sida
här.
2 Oktober
En inte så glad nyhet: Min äldsta kanin
Ullvide har fått lämna jordelivet. Han var minst 8,5 år så han var en gammal
kanin, han var smal och hade börjat bli stel i kroppen. Eftersom han var
långhårig så var inte heller pälsen i så fin kondition och nu när det blivit
oktober så är sommaren definitivt över. Han var gammal redan i våras, men
efter att ha överlevt vintern utomhus så kunde jag ju inte avliva honom när
det äntligen blivit sommar. Efter sommaren var det dags, jag hade bestämt
att han inte skulle behöva frysa eller må dåligt. Sensommaren har varit
härlig, jag plockar fortfarande en hink
maskrosblad om dagen till kaninerna.
Söndagen bjöd på en underbar sensommardag,
en fin sista dag - men på kvällen kom regnet, hösten har börjat.
1 Oktober
Fler glada nyheter: Balder-Balder Alve
Stormfare har blivit far till ytterligare en kull valpar. Idag födde Cilla
sju friska valpar på kennel Risan Gården i Vemdalen.
20 September
Glada nyheter, Lovas valp Järnsaxa
Sveakung har fått svaret på sin röntgen, goda resultat! Höfter/HD: A,
armbågar/ED: 0 och patella: UA. Veterinären sa vid röntgen: Du som har sett
så många höftleder, vad säger du om de här? Jag var så nervös att jag inte
kunde andas, tittade på skärmen och sa: Är det så illa? Han skrattade och sa:
Det här är så bra det kan bli! Puuh!
17 September
Eurasierklubben ordnar inofficiell
eurasierutställning och ett extra årsmöte i Fjällnora utanför Uppsala.
Vänlig och trevlig domare var Mona Refai som utan problem kände igenom alla
hundar. Flera
Balder-Balder-hundar ställdes ut och det var förstås väldigt roligt! På
plats var min egen Lova Bifrost, hon vann championklassen och blev 3:a bästa
tik. Järnsaxa Sveakung vann juniorklassen och blev 2:a bästa tik, Saunamaija
Makalös blev 2:a bästa juniortik. Birk Godmode blev 4:a bästa öppen hane,
Torulv Godmode hade utställningspremiär med husse Erik men blev oplacerad
idag. Jag vet att husse är sugen på revansch och jag är säker på att vi
snart ser Torulv igen! Med på plats var också Lovas son och Järnsaxas
kullbror Torgrim Sveakung samt Saunamaijas kullbror Arttu Makalös, men inte utställda idag. Vi tävlade med en
uppfödarklass och fick hederspris och blev 2:a. Här är lite bilder från
utställningen:
Lovas valp Torgrim Sveakung hälsar
på sin mamma, Saunamaija tittar på, likaså människorna runt omkring, det var
ganska uppenbart att "Lancelot" blev glad av att träffa sin mor.
Jag har skänkt ett vandringspris till
minne av min största kärlek, Balders mamma Pom-Pom. Pokalen kallas
Pom-Poms minne och går till utställningens bästa veteran. Priset har
tävlats om på många utställningar och förra utställningen vanns det för tredje gången och
fick därmed behållas av tidigare vinnare. Lova, som är Pom-Poms
barnbarnsbarn, presenterar den nya
pokalen som börjar att vandra på denna utställning.
Järnsaxa Sveakung vann sin klass
Arttu Makalös tittar på, han ställs inte
ut idag eftersom matte är med i utställningsbestyrelsen
Torulv får tänderna undersökta av
domaren Mona
Attu Makalös, alltså Heike, vill gosa lite, idag fick han
inte visa hur fin han är. |
|
Birk Godmode och matte Gunbritt laddar
-slutar som 4:a i öppen klass hanar.
Torulv Godmode på första
utställningen med husse
Saunamaija Makalös, alltså Alba, blev
2:a bästa juniortik, när hon fått lite mer päls så ska hon nog visa
framtassarna.
Torgrim hejjar på sin "storebror" Torulv.
Ingen visste att Torgrim skulle bo med Torulv, det bara blev så. Han
fick namnet innan vi visste att han skulle bo hos Tina och Erik.
Till vardags heter de Arthur och Lancelot. |
10 September
Jalo har flyttat till ny familj! Han bor nu ihop
med sin moster, Lovas syster Honey i Nacka. Det var skönt att han
fick bo hos bekanta som bor nära, jag är jättenöjd! Bättre hem finns
inte, det vet jag. Han ska vara där på prov i tre månader så vi ser
att alla trivs med varandra. På bilden jag fick så ser de ju ut att
trivas, de är på väg till stugan i skärgården. |
 |
28 Augusti
Så är
den äntligen klar, den nya sidan på min hemsida: Fiskarnas! Jag har
haft akvarier i hela mitt liv. Intresset har gått upp och ned,
ibland har det varit massor av akvarier och ibland har det varit ett
enda, men jag har inte levt en dag utan. Sen 1997 har jag haft koi,
japanska praktkarpar som av "vanligt folk" ibland slarvigt benämns
som "guldfisk". Att kalla en koi för guldfisk är som att kalla en
Jaguar eller Porsche för "en kärra". Koi är dammfiskarnas Rolls
Royce. Mina koi har bott i ett akvarium i källaren, men nu håller
jag på och bygger en fiskdamm åt dem utomhus. Och jag ska erkänna,
att kalla bygget för "fiskdamm" är överdrivet. Det kommer bli en
önskebrunn på 3000 liter. Massor av bilder på fiskarna och från
bygget av önskebrunnen finns på fiskarnas sida
här. |
|
20 Augusti
Jag måste berätta om hur det går med
Jalo. Bättre än väntat faktiskt! Vi kom ju hem mitt i natten, då var mina
hundar bortlämnade och bara Disa och valparna var hemma. Efter en snabb
presentation gick vi och lade oss. Redan nästa morgon fick vi besök, sen kom
mina hundar hit och efter det kom nästa besök. En lite jobbig dag, helt
enkelt, men inga problem. Dagarna har rullat på och Jalo har gjort sig hemmastadd. Han
börjar visa vem han är - en riktigt kelen och gosig pojke. Idag hade vi
besök från Norge, en av valparna ska flytta dit och det var förstås bara
valparna som var intressanta. Jalo spexade och visade upp sig, utförde
balanskonster och kromade sig. Som för att visa: titta på mig, är inte jag
fin? Han är kelig och vill gärna sitta uppkrupen i knäet som en liten valp.
Han vill pussas och gosas och lyssnar bra. Han är väluppfostrad och har haft
en bra liv, det märker man på honom. Säger man NEJ slutar han och när man
ger beröm kommer han med vilt viftande svans. Jag har mina regler här hos
mig och han börjar fatta vad han får och inte får. Han får inte sova i
sängen, så han ligger just nedanför. På morgonen när han ser att jag är
vaken hoppar han upp med framtassarna i sängen och ska morgonmysas med innan
vi går upp. Här är lite bilder på
honom tagna under veckan som gått:
Det här är mitt favoritmotiv: Skakande
hundar! Jag kunde inte välja någon enskild bild -
måste ha med alla!
 |
Jalo fäller, så för att få bort
lös päls och få honom lättskött schamponerade jag honom, han blev
lite pälsfattig men annars fin!
 |
20 Augusti
Och idag fyller Lova och Aksus valpar ett
år! Det är Järnsaxa, Eldfrid, Trygve och Torgrim Sveakung som firas idag.
Deras egna sidor på hemsidan... jaaa, det är samma här, det går långsamt
framåt.
Läs mer om kullen från 2010
här.
18 Augusti
Idag fyller Malvas och Dantes valpar Minna,
Freia, Tuuli, Beila, Finnvid, Arttu och Ivan i kull Makalös
ett år! Jag kan inte fatta - ett år har gått sen de små föddes. Flera av
valparna har jag träffat under året - men inte alla vilket jag hade som
förhoppning. Jag har inte heller gjort klart deras egna sidor här på
hemsidan och det skäms jag för! Det är bara tid som saknats, kanske lite
energi också, men jag är så stolt över dem, de är så fina!
Läs mer om kullen
från 2010 här.
13 Augusti
Idag hade jag ovanligt trevlig besök -
och långväga! Det var Menno och Gaby från Holland som hälsade på. De har en
av Malva och Faldos valpar, Tore Yggdrasil och sen tidigare den röda tiken
Dani. De var här även förra sommaren, det är roligt att ses och att de har
med sig hundarna. Till vardags kallas Tore Yggdrasil för Darko och han har
blivit en rejäl vovve. Precis som sin mamma är han en kelgris. Gaby och
Menno gillar Sverige, de har hyrt en stuga i Östhammar för att fira sin
semester. Det är från Gaby och Menno jag fått alla vackra vita liljor som
blommar hos mig nu.
Malva och Tore Yggdrasil hälsar
på varann, mor och son.
11 Augusti
När jag vaknade i morse hade jag en ny
hund nedanför min säng. Det var ingen överraskning, för han låg där när jag
somnade igår natt, men jag har ännu inte riktigt hunnit vänja mig. Vi kom hem mitt i natten, han har flyttat hem
igen från sin gamla familj i Danmark. När jag säljer mina valpar står det i
kontraktet att jag vill ha första tjing att köpa tillbaks dem - om ägaren nån
gång vill sälja sin hund. Saker händer i livet, av
olika anledningar fungerar det
rätt som det är
inte längre att ha en hund. Jag är glad att jag blev
tillfrågad och tvekande inte att åka för att hämta hem min valp. "Valpen" är
idag fyra år, men i en mammas ögon... Valpen jag pratar om är
Jalo Gyllenfäll,
Lova och Jeppes valp. Det blev kanske lite
mycket just nu, med både Disa och valpar här, mina egna tre och så Jalo -
men finns det hjärterum finns det stjärterum. En gräns har jag dock: Bara
Lova och Malva får sova med mig i sängen, Venus sover under den och
besökshundarna får finna sig i att välja någon av madrasserna eller bäddarna
som finns lediga, även om både Jalo och Disa gärna skulle sova i sängen om
de fick.
Hämtningen av Jalo skulle ske med tåg, jag
trodde det skulle vara bekvämt. Men efter den här resan kan jag bara
konstatera: Har man en Volvo ska man hålla sig till den!
Läs mer om Jalo på hans sida
här
 |
Hemma på kenneln igen, min och Lovas
lilla valp! |
9 Augusti
Dagarna går så fort! Att jag inte skrivit
är inte för att inget hänt - utan för att det hela tiden händer saker, jag
hinner inte! Disas valpar har fyllt fyra veckor, uppdatering i deras dagbok
kommer. Disas syster, Gunhild Godmode, har fött fem valpar med stolt pappa
Askild Stormfare. Det här är den första kullen där två Balder-Balder-hundar
är föräldrar, det blir spännande att följa dem genom deras uppväxt. Jag vet
att matte Helen håller på och ska göra en hemsida åt dem, jag återkommer med
en länk dit. Det har
också fötts en kull valpar i Norge efter en Balder-Balder-hund, det är
Elmeri Gyllenfäll som fått valpar med Nemi på kennel Amentino.
25 Juli
Idun, eller Disa som hon ju kallas,
hennes valpar växer och är så fina. Jag måste också berätta att det väntas
andra valpar efter Balder-Balder-hundar. Det är Askild Stomfare som varit i
farten. Han väntar två kullar, en med Iduns syster Mini, Gunhild Godmode och
en med Seena på kennel Karhunpesän i Finland. |
Idun Godmodes valpar sover sött i nya
bassängen |
24 Juli
Tredje kullens födelsedag är Lova och Jeppes valpar Lovisa, Helmi,
Henna, Jalmari, Elmeri, Jalo och Arre i kull Gyllenfäll som fyller
fyra år.
Läs mer om kullen från 2007
här. |
 |
23 Juli
Nästa födelsedagsbarn i "valpveckan" är Venus och Aslaks valpar
Tora, Vilda, Thule, Egil, Toke och Odin i
kull Asagård som fyller sex år. Vilda finns inte mer, men det här är
ändå hennes födelsedag, vi glömmer henne inte.
Läs mer om kullen från 2005
här. |
 |
21 Juli
Grattis till Malva och Faldos valpar Kraka, Saga, Tore, Emund och
Arvid i kull Yggdrasil som fyller två år idag!
Läs mer om kullen från 2009
här. |
|
16 Juli
Mer
grattis till Ylva och Arttu Makalös, Heike, som på nästa inofficiella
utställning fortsatte att visa sig från sin bästa sida. Den här gången blev
han 2:a bäst i Gruppen (BIG-2).
10 Juli
Ett stort grattis till Ylva och Arttu Makalös, Heike, som
blev Best in Show (BIS) på inofficiell utställning på Öland. Ylva vann en Smartphone,
ovanligt fint pris på utställning!
9 Juli
Efter
lång väntan fick Idun de hett efterlängtade valparna. Allt gick bra,
Disa visste hur hon skulle ta hand om de små. Varje gång det föds
nya hundar är ett mirakel, men vissa känns som större mirakel än
andra. Tänk att de äntligen är här! Birka finns inte mer, men hennes
dotter Idun Godmode finns här med oss och nu även hennes avkomma.
Dagboken ska uppdateras inom kort.
Alla valpar är bortlovade. |
 |
Midsommarafton
Malva Mirakel fyller fem år! Det var fem år sen lilla
kickan kom hit, det känns overkligt, så länge sen. Malva har alltid varit "lillkickan" här
hemma, så jag har svårt att tänka mig henne som "stor", vilket hon ju hon faktiskt är nu.
När Malva blev till var det ett ovanligt stort mirakel, jag tänker ofta
på hela historien om när hon blev till och hur det var att hämta henne i
Norge. Hon föddes på midsommarafton - årets vackraste dag.
Vill du läsa om hennes historia kan du göra det
här. |
 |
21 Juni
Malvas valp Saunamaija Makalös, "Alba" 10 månader, bor hos oss ett tag
medan matte är på semester. Hon är ett charmtroll och lika söt i sättet som
sin mor.
12 Juni
Så har det
varit eurasierspecial i Degernäs. Alltid trevligt och många man vill
prata med - men sällan hinner. Disas matte Anna och jag åkte upp
tillsammans. Jag hade med mig söta Minna, men på eurasiervis bestämde hon
sig för att domaren inte skulle röra henne. Det var bara Anna och jag som
fick det. Anna var inte främmande längre, vi hade sovit i samma stuga under
natten och det räckte för att Minna såg henne som "en i familjen". Jaha, så
kan eurasier vara. Disas kullbror Birk var där, jag hade lovat att visa
honom för domaren, men ett missförstånd i programmet gjorde att jag åt lunch
i godan ro - men domaren inte! |
Minna tuggar öra. Anna och Douglas i
bakgrunden |
En jättenervös men mycket samlad matte fick rusa in och
visa Birk, utan nummerlapp eftersom jag redan hade fäst den på min arm. När
jag kom tillbaks till ringen mötte jag en väldigt uppspelt matte som ropade
"Jag fick visa honom SJÄLV, du var inte HÄR, han fick EXELENT och ska
springa mer!!!". Fint, sa jag, nu kan du ju det är. Matte stirrade på mig
och tvinnade av kopplet från handen, TA HONOM, jag KAN inte mer! Så i
konkurrensen fick jag visa Birk och han uppförde sig exemplariskt. Han blev
utplockad bland de sista men inte inte placerad. Förra året var Birk med, då
sa domaren att "han behövde mogna lite mer i sitt sätt". Det hade han
bevisligen gjort under året. Husse var så nervös att han gått till
husvagnen, han kunde inte se. Kanske var det just vad Birk behövde. Han och
husse är nämligen som ler och långhalm, men matte ordnade det här toppenbra.
Jag är ledsen Gunbritt att det blev så här, jag visste inte att de ändrat
programmet. Men jag är stolt över dig! Senare blev det dags för Disa och
Birks pappa Douglas att springa i championklassen. Douglas var så fin och
imponerade på domaren, han sprang och sprang, vi slutade som andra bästa
champion, slagen av en riktigt fin unghane. Minna och hennes kullbror Arttu
tävlade i klassen lika som bär och vann den. Bara två ekipage deltog, men de är
ändå väldigt lika varann. Här behövde domaren inte klämma, bara titta på hundarna
och det passade Minna idag, hon visade upp sig. Rätt som det var hade det
blivit eftermiddag och dags att åka hem. Det känns som att jag inte hade tid
att prata med nån och snart ska jag titta i katalogen och se vilka hundar
som var utställda, jag hade inte tid att titta. Ett tack till alla som
jobbat med utställningen och ett extra stort tack till Ylva, jag vet att du
förtjänar och behöver det!
9 Juni
-Titta ett hunddagis, sa barnen när vi gick förbi i
parken. Inte riktigt så, men ganska många hundar just nu. Gry och Ellie har
varit hos mig en vecka, de ska snart åka hem. Minna hämtade jag imorse för
att bada och göra fin inför utställningen i helgen, jag ska åka dit med
henne, för matte Agneta hade studentfirande och kunde inte
åka med.
Dags för lunchrast med promenad i parken, många
koppel att hålla ordning på: Eldfrid Sveakung, Venus, Minna Makalös, Lova
Bifrost, Malva Mirakel och Solfrid Skallagrim var med på jobbet idag.
8 Juni
Disas syster Mini, alltså Gunhild Godmode, har varit hos
Askild Stormfare. Det var första gången för båda, men de parade sig hur lätt
och proffsigt som helst! Mini ägs av Helen Larsson, det är också hon ska ska
föda upp den planerade valpkullen, men eftersom både Askild och Mini är mina
"barn" ville jag gärna vara med vid parningen för att ge råd och stöd om det
behövdes. Men, som sagt, hundarna skötte allt hur proffsigt som helst så det
enda stöd som behövdes var att stötta upp Mini under den evighetslånga
hängningen, hon blev trött i benen och ville lägga sig ned. Min erfarenhet
av parningar är att eurasier vill och ska få sköta det själva. Som ägare får
man ge hundarna tid och ha tålamod, kanske åka flera gånger till hanhunden.
Helen och Mini hade varit och hälsat på ett par dagar tidigare, så hundarna
var bekanta med varann. Nu släpptes de lösa på gården och de sprang runt och
uppvaktade varann - men rätt som det var parade de sig. Nu är det bara
att vänta och se vad detta resulterar i. Här är
Minis sida och här är
Askilds.
6 Juni
Jag och alla hundarna åker till Anna i Vagnhärad för att
hälsa på Disa och hennes pappa Douglas. "Alla hundarna" består den här
gången av Venus, Lova och Malva samt Solfrid Skallagrim och Eldfrid Sveakung
som tillfälligt bor här. Är Disa dräktig? Det vet vi inte säkert än, men hon
verkar väldigt nöjd och tillfreds, just så lugn som en blivande mamma brukar
se ut. Douglas fick sig ett bad också, nu är han redo för
eurasierutställningen i Degernäs nästa helg.
22 Maj
Så här ser det ut ikväll när hundarna ska
få tuggstix efter maten. Vi har besök, Minna Makalös hälsar på över helgen,
bredvid henne står Lova, Malva och Disa/Idun. Närmast kameran har
Venus ledsnat på att vänta och står på två ben för att få sitt tugg
snart. |
 |
21 Maj
Inofficiell
utställning i Skogås och Lovas valp, Järnsaxa Sveakung blev BIR och BIG-3.
20 Maj
Venus och Arras
kull Bifrost fyller sju år. Såklart hade vi kalas för vår egen Lova. Först
åt vi glass med rån sen blev det att leta grisöra i gräset. Med på kalaset
var förutom Venus och Malva även Disa och Minna. Minna gillade glass, hon
tyckte bara det var snålt serverat men löste det på egen hand.Läs mer om kullen
från 2004 här |
|
17 Maj
Idun
Godmode, Disa alltså, har varit hos Amigo i Norge och går allt som vi
planerat kommer valpar i mitten av Juli. Det blev ganska mycket bilder, men jag kunde
inte låta bli. Titta får du se, resan dit var otroligt vacker och Amigo,
vilken hund! Han är vald för sin utstrålning och pondus, sitt härliga sätt
men också för sin stamtavla med väldigt gamla hundar. Jag hoppas så att Disa
verkligen är dräktig och att det blir en kull unga valpar med gamla
blodslinjer.
Läs mer om den planerade kullen
här
Disas dagbok finns
här. |
 |
4 Maj
Nu blir det ett hopp i tiden igen! Det är verkligen
inte så att inget händer, det är tvärt om. Det händer så mycket just nu att
jag helt enkelt inte hinner skriva om allt. Och så är det fortfarande
problem med min dator, det är helt klart en bidragande orsak till att det
inte händer på mycket här på sidan. Det mesta i datorn fungerar bra nu, men inte
allt. Framför allt inte bildbehandlingen så därför blir det nu lite text
utan bilder. Detta är första gången jag uppdaterar hemsidan från nya
datorn. Det här är en del av det som hänt på sistone: Ylva och Heike/Arttu
Makalös har varit på utställning igen och de blev Bäst i Rasen. Valparna i
kull Vidfamne har fyllt fem år. Båda systrarna Ylvi och Enja Stormfare har
blivit mammor och deras valpar har nyligt flyttat från sina uppfödare till
nya hem. Deras bror Alve Stormfare har blivit pappa till en kull valpar på
kennel Three C's. Jag har blivit moster också, min syster har fått en dotter
så jag har varit en vecka hos dem i England och hälsat på. Just som jag
skulle åka blev mina fiskar sjuka, jag har koikarpar som ligger mig varmt om
hjärtat. Trots mycket arbete, flera veckors medicinering, var det två som
inte klarade sig, de blev så dåliga att de dog. Jag har haft karparna i
många år, den första flyttade in 1997, de som dog hade jag haft i 8 och 9
år. Även fiskar blir ens kära husdjur. Det senaste som hänt är att jag varit
på min farmors begravning i Luleå. Hundarna fick vara i tryggt förvar på Lejonbols pensionat i Uppsala under tiden. Jag skulle köra till Luleå, en
resa på ca 100 mil - enkel resa, för att kunna ta hem arvegods från
farmors och farfars hus och hem. För att göra en lång historia kort kan jag
berätta att min bil fick motorstopp på Tranebergsbron mitt i Stockholm,
dagen innan jag skulle ge mig av. Den fick hämtas med bärgare och köras till
verkstad, men efter mycket om och men så hade jag fått låna en bil så jag
kunde åka till Luleå nästa morgon. Problemet var bara att ta mig hem från
jobbet i stan utan bil, mina föräldrar hade redan åkt till Luleå, så jag
hade hand om Alva, hon bor vanligtvis med dem. Med fyra hundar får man inte
åka tunnelbana och buss, återstår taxi vilket blir väldigt dyrt. Det löste
sig genom att min snälla praktikant från jobbet följde mig hem. Han höll i
kopplet på två hundar och jag på två, då får man åka buss. Till saken hör
att praktikanten är hundrädd, han springer om han ser en lös hund, men han
förstod allvaret i situationen och bet ihop. Att åka med fyra eurasier på
buss genom Stockholm i rusningstrafik är ett äventyr, men en och en halv
timme senare var vi hemma i Tyresö, praktikanten på något darriga ben... I
skrivande stund är bilen fortfarande på verkstad, jag behöver verkligen få
hem den inom kort!
3 April
Idag blev vi bjudna hem till Malvas valp Tuuli Makalös
och hennes familj i Vällingby. Vi gick först en runda i skogen Lövsta och
fikade på en bergstopp med utsikt över ett fruset Mälaren. Jag hade med mig
Malva, Lova och Venus, alla hundarna strosade runt oss när vi drack kaffe
och åt bullar, tittade på utsikten och fotograferade. Så
småningom åkte vi hem igen och jag bjöds på lunch. Hundarna fick tuggben och
sov sen en stund medan vi pratade - om hundar förstås! Så småningom var det
dags för mig och vovvarna att åka hem till Tyresö igen, tack för en jättetrevlig
dag, familjen Berg!
Venus på klippor högt över vattnet
 |
En korsning mellan honungsbjörn och
fjällräv? Nä, det är Tuuli!
Tuuli kände nog igen sina gamla
kennelkompisar, hon ville leka med Venus |
Mor och dotter: Venus och Lova, mor och dotter:
Malva och Tuuli
26
Mars
Heike/Arttu Makalös ställdes ut på
Dobermannklubbens inofficiella utställning för domare Tina Cederstrand
och blev Bäst i Rasen, BIR och i gruppfinalen blev han 4:a, BIG-4.
Grattis till Ylva och Heike, vi är stolta över er! |
 |
21 Mars
Grattis till Birka och Douglas valpar i kull Godmode som fyller fyra
år idag! Birka finns inte mer, men vi andra önskar Idun, Gunhild,
Torulv, Birk och Sigrid Godmode en fin födelsedag! Läs mer om kullen
från 2007 här. |
 |
17 Mars
Idag är det åtta år sen Venus och Koljas valpar i kull Breidablick
föddes. Tänk vad tiden går!
Läs mer om kullen från 2003 på deras
sida här. |
 |
12 Mars
Eurasierklubbens årsmöte i Västerås.
Kanske inte det mest lockande och "roliga" i en förening, men väl det
viktigaste mötet under året. Det blev en tidig start, jag skulle plocka
upp Ylva på vägen, möta Monika och byta bil. Sen åkte vi tillsammans
till Västerås. Ett mycket roligare sätt än att sitta ensam i varsin bil!
Dagen började med sista diskussionen om RAS, vår avelsstrategi och det var
14 engagerade medlemmar på mötet. Det blev bra funderingar och några smärre
justeringar i förslaget, men nu har vi enats om vår plan till avel i
framtiden. Sen var det lunchrast, de flesta av oss gick till en mongolisk
restaurang, de hade fullt sjå att lyckas servera 10 gäster vid lunchtid. Vi
var de enda där, så de var nog inte vana vid fler än enstaka besökare. När
maten väl kom var den god, men vi fick sluka den för att hinna tillbaks till
årsmötet. Jag frågade om vi fick komma och äta våra friterade bananer efter
mötet, de ingick i lunchen men vi hade inte tid att äta dem. -Ja, de gå bla,
svarade servitrisen glatt på klassisk "kinarestaurangbrytning". Mötet hade samlat 14 medlemmar samt en ordförande
och sekreterare "utifrån", våra gamla trotjänare Kjell och Monica. Punkt
efter punkt bockades av på listan och rätt som det var var vi på sista
punkt. Mötet var över och allt hade flutit fint, inget som orsakade stora
diskussioner eller andra funderingar. Lite nyval och några omval i
styrelsen, en viktig motion och det där vanliga snacket. Ylva kunde alla
siffror, man måste vara siffermänniska när man är kassör i en stor klubb,
och det är Ylva. Det var ett trevligt och glatt möte,
så fort det var över traskade vi tillbaks till lunchrestaurangen och åt våra
friterade bananer med glass. Nya styrelsen hade konstituerande möte där, vi
andra satt och pratade om - våra hundar förstås! Hemresa, bilbyte i Solna,
lämna Ylva, hämta hundarna och så var jag hemma igen på kvällen. Så kan
en ledig söndag se ut.
11 Mars
Lova rörde mig till tårar i morse.
Hundarna låg i soffan och slappade, jag letade efter en sak i bokhyllan i
sovrummet. Högt upp på hyllan låg katten Klos halsband. Det var dammigt,
hade legat där sen han dog. Jag försökte blåsa bort dammet och på en sekund
stod Lova där hos mig och tittade sig omkring med spetsade öron och vilt
viftande svans. Först förstod jag inte, jag tittade på henne och undrade vad
det var, var det nån som kom? Men så såg jag halsbandet i min hand,
namnbrickan klingade mot spännet och det var ljudet som Klo hade. Lova
trodde att det var Klo som var hemma igen! Klo har varit död i två och ett
halvt år, ingen har rört hans halsband sen dess. Nu hörde hon hans klingande
och kom genast springande för att möta honom! Åh, hur förklarar man
för en hund att hennes älsklingskatt är död och aldrig kommer att tassa med
ljudlösa steg och ett klingande halsband igen? Man kan inte annat än att
krama om henne och försöka blinka bort tårarna som rinner. Jag saknar min
katt, men tänk att även Lova har väntat på honom så länge! |
|
När Lova var liten valp tog sig Klo an
henne, de två blev livslånga vänner
Lova och Klo gillade varann.
Sorgligast var när Klo var död och skulle begravas. Lova slickade på
honom, buffade med nosen men förstod inte varför han låg så stilla i
min famn. |
Klos namnbricka klingade mot
spännet och gav ett speciellt ljud, Lova har inte glömt det än
5 Mars
Den här veckan har Malvas och Faldos valp
Arvid Yggdrasil, Kasper, bott här. Han fyller två år i sommar och börjar bli
en stor kille. Malva är lite less på besökare verkar det som, hon håller
Kasper på avstånd, men Venus är glad att ha nån att leka med. Det går bra
att ha Kasper med i butiken också, han uppför sig som om han varit där jämt
och ständigt. Här är några bilder på honom, han har vuxit upp till en
ståtlig hane! Läs mer om Kasper på hans sida
här.
Arvid Yggdrasil är hemma på kenneln
under veckan. |
 |
Så här ser flocken ut den här
veckan; Lova, Malva, Kasper och Venus väntar på tuggpinne efter middagen.
4 Mars
Idag är det tre år sedan min vän Milla
dog. Hon lämnade vänner,
familj och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat leva
idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Det fanns inget.
Jag vill be dig som läser det här om en tjänst: Ta dig tid
att fundera i några minuter på hur du vill göra med din
kropp när du inte längre behöver den själv. Det finns andra
som kan få låna lite av dig och leva vidare i livet tack
vare ditt beslut. Men då måste du bestämma dig innan du dör.
Om du är osäker eller vill veta mer så läs mer på
Livsviktigt. Har du redan tagit ställning tar det bara
en minut att registrera sig i donationsregistret
här. Gör det på en gång, man vet aldrig om man har tid
att göra det sen. Ungefär åtta av
tio svenskar är positiva till organdonation, men det är bara
runt 100 registrerade donatorer som dör - och 700 personer
som väntar på organ, varje år. Om du vet vad du vill göra
med din kropp efter din död, registrera din önskan. |
|
Milla och Harry, kennel Millypaws. Hon
lämnade oss den 4 Mars 2008. Milla var en solstråle i ens liv,
alltid sprudlande glad. Om jag dör vill jag ge livet till någon
annan om det går. Kanske känner du likadant? Tänk om det hade
funnits ett hjärta till Milla när hon behövde ett! |
1 Mars
Ett stort grattis till Lovas valp Enja Stormfare och
matte Linda som idag fick sex valpar på kennel Teddywood's. Läs mer om dem på
kennelns hemsida här.
Linda, det tog några år av tålmodigt väntande, men nu är dina första, egna
Teddywood's-valpar här!
27 Februari
Min morfars hobby var att fotografera och filma.
Igår var det "filmkväll" hos mina föräldrar, vi tittade på
några av hans
gamla super8-filmer från 1960-, -70- och -80-talen. Det var filmer från innan jag var född,
från mina föräldrars första lägenhet och förstås från när jag och
min syster var små. Det som var roligt att se, sånt som jag inte kan
minnas förstås, var att på varje film jag finns med, kan man se mig
leka med morfars hund. Om jag så var tre, fem eller tio år, lekte,
kammade eller höll jag i Sunnys koppel. Min syster gjorde
det inte, hon bakade sandkakor och lagade låtsasmat. Idag är
jag fyrtio år, både arbetar och lever med hundar. Min
systers stora intresse är matlagning i sitt superkök. Tänk
att den man är finns där - redan från början! |
|
Jag och min lillasyster med morfars hund
Sunny. Där Sunny var, var jag med. Årtalet var
runt 1976. |
25 Februari
Jag skriver idag, men bilderna togs förra
helgen. Malvas valp Saunamaija Makalös, "Alba" har varit här några dagar för att
avlasta matte som haft hand om en svårt sjuk hund. Vi var ute på sjön, solen
sken och det var kallt. Det blev många bilder, jag kan inte visa alla, men
här är några av dem. Man kan verkligen SE hur Alba njuter av att rasa i
snön med sin familj!
 |
 |
 |
Alba brås på sin mor Malva - precis som
hon älskar Alba
att busa i snön
|
På väg hem efter en dag på isen |
 |
Så här ser flocken ut idag, i väntan på
tuggsticks efter middagen: Alba, Lova, Malva och Venus
21 Februari
Så här ser min dator ut, den
har fått en "pacemaker" som gör att den fungerar någolunda - men den
svävar mellan liv och död. Då och då lägger den bara av. Ni som
väntar på mailsvar, håll ut. Jag kommer besvara alla mail även om
det tar lite tid. Nya datorn är ännu inte i gång och det har varit
ont om fritid på sistone. Krånglande datorer kräver både tid och
tålamod! |
 |
18 Februari
Äntligen kan jag skriva igen! I flera
veckor har jag varit utan dator. Den gamla datorn levde sitt eget liv, skrev
saker som inte skulle skrivas och stängde av sig själv. I somras var Mattias
här, min "datadoktor", han meckade med datorn men den blev inte helt bra.
Rätt som det var slocknade den och vägrade fungera mer, den var för gammal,
helt enkelt. Nu är ny dator
inköpt och levererad, allt är flyttat från den gamla datorn till den nya. Jag
var orolig över bilder och dokument, men inget var förstört, det var andra
fel i gamla datorn. Nya datorn kan ännu inte läsa och besvara mail, andra program
fattas också. Men det går att uppdatera hemsidan!
Jag måste passa på att prisa Mattias, han har räddat mig igen! Alla borde ha
en egen Mattias, han är en hjälte och räddare i nöden. Det har förstås hänt en
del sen jag skrev sist. Ni får läsa här under, där jag fyllt i efter hand. Några har oroligt
frågat om jag varit sjuk eller inte mått bra och därför inte hört av mig -
men nu kan jag tala om att jag är ute på etern igen. Jag har massor av
obesvarade mail, jag ska börja beta av dem snart. Jag kan berätta att Alve Stormfare röntgades som sista hund i kullen och även han är friröntgad. Hela
kullen Stormfare är nu röntgad och knän kollade, alla fem är fria på höfter,
armbågar och knän. Så skönt! Lovas dotter Lovisa har bott här en vecka och
hon har blivit en "mini-Lova" nu. Alla som har unga fartiga hundar kan jag
lugna och tala om att när de bara får bli vuxna, så där vid tre- fyra års
ålder, så kommer de att sansa sig. Man kan säga att Lovisa var ganska livlig
som valp, men nu är hon mer som en drottning. En sportig drottning kanske,
men ändå.
Efter middagen är det dags för
tuggsticks, så här ser de ut när Lovisa, Lova, Malva och Venus väntar på sin
tur.
15 Februari
Ett stort grattis till Lovas dotter Ylvi
Stomfare som idag fött sex fina valpar på kennel Arrasino-Austria i
Österrike. Läs mer om kullen på kennel Arrasino-Austria här
och på Ylvis sida här.
Jag vet att den här kullen är något Andrea planerat och drömt om länge,
redan när jag var hos henne i Wien med Lovas mamma Venus och träffade
Andreas hane Arras för parning, var det här en dröm för henne. Och nu har en
kull svenskättade, röda eurasiervalpar fötts i Österrike!
12 Februari
Cavaliersällskapet arrangerar inofficiell
utställning i Sollentuna med 638 anmälda hundar, Mats Jonsson dömde 9
eurasier från fem olika kennlar. Fem fina Balder-Balder-hundar ställdes ut och det gick
finfint! Vår egen Järnsaxa Sveakung blev BIR och vann bäst i gruppen, BIG-1,
på sin första utställning! Arttu Makalös, "Heike" blev bästa hane och BIM. Finnvid
Makalös, "Shanti", blev bästa hane-2. Saunamaija Makalös, "Alba" blev 2:a bästa tik av unga
valpar och 3:a bästa tik av alla tikar. Minna Makalös blev 3:a bästa tik av
de unga valparna. Jag hade en uppfödargrupp som fick HP och blev bästa
uppfödargrupp med en fin kritik: "En jämn grupp av hög klass bestående av
individer från två kombinationer. Mycket goda rasdetaljer. Ett lyckat
uppfödarresultat". Bedömningen började klockan nio och allt var klart strax
efter tio. Best in showfinalen beräknades börja nån gång efter fem på
kvällen, så vi stannade inte tills dess... Det spelade ingen roll, jag kunde
inte bli gladare än så här ändå! Jag var så stolt över mina valpar, alla
fem!
Järnsaxa Sveakung blev Bäst i
Rasen, BIR och Bäst i Gruppen, BIG, Arttu Makalös, Heike, blev Bäst i
motsatt kön, BIM på första
utställningen.
16 Januari
Det är nytt år och ny sida ska skrivas.
Jag ligger efter jättemycket med dagboken och med hemsidan, men det som har hänt under 2010
är passerat nu. Valparna ska få egna sidor, det är säkert. Venus fyllde tio år den 15 December och Ystras valpar i kull Skallagrim fyllde två år den 23 December. Ett stort grattis till dem. I och
med att Venus fyllde tio år insåg jag plötsligt att hon börjar bli en gammal
hund. Det var ju hennes pappa Balder som var den gamla hunden här, över 15
år, Venus var ju hans lilla barn. Men nu är det en ny generation hundar på
kenneln, Venus är mormor till Järnsaxa och gammeltik. Lilla söta Minna Makalös
har flyttat till Agneta och Stefan. Minna var verkligen en rar hund, det var
på håret att hon fick stanna här. Jag sade redan när Malva flyttade hit som
liten valp att
fyra hundar var en för mycket, men då var Balder 11 år och jag trodde att det
nog inte vara fyra hundar så länge till. Då kunde jag inte drömma om att
Balder skulle bli över 15 år gammal. Nu är han inte längre här och det är
tre hundar igen. Det är vad jag tycker är lagom att hinna ägna mig åt. Som
uppfödare är det lätt att samla på sig för många hundar, men jag har ju med
mig mina vart jag än går och vill kunna fortsätta med det. Jag vill också
kunna ge varje hund all den uppmärksamhet och vård den kräver. Men Minna
bara smög in i familjen och det gick så lätt och fint med henne, hade jag
inte tagit mig i kragen hade hon blivit kvar. Agneta hörde av sig samma
kväll som jag först skrev om Minna på hemsidan. Flera andra hörde också av
sig och det fanns flera trevliga familjer jag kunde tänka mig till Minna,
men Agneta var först. Efter flera besök och mycket prat var vi överens. När
jag skulle lämna henne så trodde jag att jag skulle gråta floder, jag var
hos Agneta och Stefan för leverans, efter att vi varit hos veterinären för
besiktning, men på vägen hem så kändes det bra, jag behövde inte gråta.
Det kan ju bero på att jag känt Agneta sen innan Balder ens var född och jag
tror att Minna får det bra där. De bor ju inte långt bort heller, så vi lär
ses igen.
Det är en sak till, först nu när alla
valpar är borta och det börjar bli som vanligt igen, börjar jag tänka på
Balder. Jag drömmer om honom på nätterna, ofta är han död eller så ska han
dö, det är otrevliga drömmar. Här har varit fullt upp så länge, så jag har
nog inte kunnat förstå att han är borta på riktigt. Såna här saker tar nog
lång tid för kroppen att smälta, han var ju vid min sida dygnet runt i över
15 år.
|
