Malvas dagbok är här       Lovas dagbok är här

23 December Idag fyller Ystras och Azlans valpar Solfrid, Svarri och Signhild i kull Skallagrim fyra år. Läs mer om kullen från 2008 här.

4 December Grattis till Lova och Tylers valpar Björk, Enja, Ylvi, Askild och Alve i kull Stormfare som fyller fyra år idag! Läs mer om kullen från 2008 här.

15 Oktober Efter gårdagens sorgliga berättelse om Arkos är det roligare att få berätta att Ystras son Svarri Skallagrim som bor med Anita och Andreas i Österrike, idag har blivit pappa till sex valpar på kennel Valilberg i Ungern. För ett år sedan fick han sin första valpkull, den föddes på kennel von den Zennbären i Tyskland och nyligt fick jag en bild på en valp ur kullen, han är på eurasierutställning bland 50 andra, blev 2:a i sin klass. Den här valpen har ärvt sin farmor Ystras blick, men är också lik sin fars syster Solfrid. Ena dagen sorg - andra dagen glädje, så kan livet med hundar se ut.

Svarri Skallagrims son Deyvi-Diago von den Zennbären, ett år gammal.

14 Oktober
Elva nya små Balder-Balder-hundar trampar på vår jord - mitt i lyckan är det svårt att tänka på att andra lämnar oss. Som uppfödare är det fantastiskt att vara med om hur liv blir till, nya hundar föds och glädjer människor som lever med dem. Lika svårt och tungt är det när ens hundar lämnar en, även om det är precis lika vanligt som att de föds. För en tid sedan fick en av mina valpar lämna jordelivet. Venus son Arkos blev bara åtta år när något hände i hans kropp. Han blev hastigt dålig och veterinärerna letade orsaken till att hans njurar hade slutat fungera. Prover togs, men inga konkreta svar gavs. De hittade ingen känd sjukdom, så det var inget jag som uppfödare kunnat undvika och inget som hans familj kunnat göra annorlunda, men det smärtar ändå. Veterinärerna nämnde förgiftning, jag tyckte det lät orimligt och pratade med min veterinär som dock sa att det inte var helt ovanligt, men det får vi aldrig veta. När man lever med hundar möter man tyvärr sorgen då och då. Jag vet hur tomt och smärtsamt det är hos Arkos familj, där han var en älskad vän och familjemedlem. Mina tankar går till Johnny, Camilla, barnen Felix och Lova.

22 September
Dagarna går och alla valpar har nu flyttat! Hemsidan och både Malva och Lovas dagböcker har halkat efter rejält, men med 11 valpar i huset är det svårt att få tid att sitta framför datorn. Idag är det lördag, på måndag ska jag gå till jobbet igen, det känns sådär. Jag har haft fem veckors semester samt fyra veckors tjänstledigt för att kunna vara hemma med valparna och man vänjer sig fort vid att inte behöva vara borta från hemmet hela dagarna. Trots det är jag inte redo att ha en ny valpkull nu, jag är ganska "mätt". Det är underbart med valpar men också väldigt mycket jobb, både rent fysiskt men också mentalt. Malva och Lova är trötta och själv känner jag mig minst av allt utvilad efter lång ledighet. Jag har varit borta från jobbet, men inte varit ledig! Jag behöver några månader för att "ladda om" och orka med en ny kull valpar, annars är jag rädd att det inte blir roligt utan bara jobbigt. Nu ska vi bli som en vanlig familj igen och återgå till våra normala rutiner. Valpledigheten avslutades med att leverera Snorri till väntande husse. Det föll sig så sorgligt att pappa Jalmaris hundkompis Tasso blev sjuk och dog en tid efter att Malva och jag var hos dem för parningen, därför bestämdes att en av Jalmaris sönder skulle flytta tillbaks till far. Så när alla andra valpar flyttat tog jag och Snorri flyget till Kalmar. Jag fick två trevliga dagar hos Åke, Jalmari och hästarna. Fick sova (jag sov drygt tio timmar i stäck, annat mot de sex timmar per natt jag fått de senaste veckorna!), bjöds på mat och trevlig samvaro. Jag var utan telefon också, eftersom jag måste stänga av den under flygresan. När vi landat kom jag inte ihåg koden, och kunde inte starta telefonen. Väl hemma igen var det bara att börja plocka bort alla valpsaker, hagar, leksaker och tillbehör. Dagböckerna kommer att uppdateras i efterhand, lite då och då så fort jag får tid.

Två trötta mammor vilar sig i vaggan på trappan. Mission completed!

8 September
Vi var flera Balder-Balder-hundar som träffades idag på Pudelklubbens inofficiella utställning i Gubbängen där domare Gunilla Albrigdsen dömde med ett behagligt lugn och en mjuk hand. Tildra Stalledräng blev BIR-valp och i gruppfinalen blev hon BIG-2. Bland de vuxna blev syskonen Trygve Sveakung BIM och Eldfrid Sveakung BIR och BIG-1. Det var många hundar som var med idag, alla ställdes inte ut, några var besökare, men på plats var också Järnsaxa Sveakung, Minna Makalös, Saunamaija Makalös, Arttu Makalös, Liv Kjempefin, Lovisa Gyllenfäll, Ymer Breidablick, Solfrid Skallagrim och Jalo Gyllenfäll. Jag lyckades visst inte få bilder på alla, men här är en del bilder från dagen. Tack alla för en trevlig dag!

Lycke/Liv Kjempefin och matte Britt Järnsaxa Sveakung Lovisa Gyllenfäll och Ymer Breidablick Mingel eller snarare trängsel på utställningen Minna Makalös på ingång Matilda, lillematte till Trygve med sin lille vän Gry/Solfrid Skallagrim och Ellie/Eldfrid Sveakung med matte på filten BIR Eldfrid och BIM kullbror Trygve Ellie BIR och BIG på första utställningen!

Lycke/Liv Kjempefin Trygve Sveakung Tildra hittade en skön famn hos Mårten Minna träffar sin bror Heike/Arttu Makalös Heike/Arttu Makalös Kontakt mellan Jenny och Ellie Tindra Stalledräng bedöms Tildra BIR-valp och BIG-2 på sin första utställning!

7 September
Det kom en fråga på Facebooks eurasiergrupp om eurasier gillade att ligga i bädd eller inte. Några svarade att deras hundar inte ville ligga i en hundsäng eller bädd, men det vill mina! Jag har säkert flera hundra bilder på hundarna när de ligger och myser i soffan, i min säng, i sin korg, i sin bädd, på sin madrass eller på något annat som är mjukt. Här är ett par olika bilder på dem, visst ser de väl ut att njuta?

På rygg bland filtar och kuddar i soffan I stolen på trappen Trängsel i vaggan på trappen

På tjocka madrassen under skrivbordet Med huvudet på kudden i korgen På tigerfällen framför öppna spisen

Mjukt, kuddar, filtar, tjock madrass, soffa, säng - så vill vi sova!
 

27 Augusti Jag har haft en visit av ett "barnbarn", det var Godmode Baldur Morgongåva som kom hit för att klippa klorna. Han är son till mina valpar Askild Stormfare och Mini/Gunhild Godmode men född hos Helen på kennel Godmode. Ett år gammal och en kopia av sin far!

23 Augusti Grattis till Renate och Heike/ Elmeri Gyllenfäll som på Norska Eurasierklubbens specialutställning blev Norsk utställningschampion och 2:a bästa hane för domare Lother Mende från Tyskland! Hans son blev BIM-valp och BIS-2, dock har jag inte namnet på honom. Läs Elmeris sida här.

21 Augusti
Nyss har jag kört Andrea och Robert till Arlanda Express, de har varit här för att titta på sina valpar som de ska hämta om tre veckor, varsin valp efter Malva och Jalmari. Andrea och jag har känt varandra länge, sen jag var med Venus i Wien i Österrike för att träffa Lovas pappa Arras. Andrea har redan en Balder-Balderhund, det är Lovas dotter Ylvi Stormfare. Vi har inte setts sen när hon hämtade henne, men det kändes som att det var igår. Och igår var det ju som jag hämtade Andrea och en bekant till henne, Robert, på centralen, när de kom med flyget från Wien. Nu när jag skriver måste jag tänka efter, kan det verkligen vara tre och ett halvt år sedan vi sågs? Det kändes som nyss, men det är väl så när man hittar "en syster", tid spelar ingen roll. Tidigare i år dog pappa Arras oväntat och när Malva födde sina valpar i juli fanns en som var märkt "Andrea". Valpen, som heter Ronja, är Arras barnbarnsbarn. Ronjas pappa är Jalmari, Jalmaris mamma är Lova och Lovas pappa är Arras. Andrea och Robert hade bara tid att stanna ett dygn, vi behövde få in många saker på de här timmarna. Vi hann gråta en hel del under det här dygnet, för så blir det när känslor för hundar är inblandade och älskade hundar är saknade. Vi grät över Arras, vi grät över Balder, vi grät över valparna som var så fina och vi grät över att vi var så rörda och så glada och säkert också bara för att den andra grät. På vägen hem började vi med att åka och träffa Arras dotter Honey "Torun Bifrost" och Honeys systerson Jalo, bror till Jalmari. Andrea har en halvsyster till Honey, det är Arras dotter Shiwa och direkt kunde vi se att Honey var Arras dotter och Shiwas halvsyster! Jalo, den sötnosen, han tjöt av glädje över att ses. Snart åkte vi vidare till Arkos "Eldgrim Bifrost" och presenterade oss. Andrea kände genast igen Arras i hans blick och ljud han gjorde. Så måste vi slita oss för att åka hem till Lova, Malva och deras valpar. Både Andrea och Robert fastnade förstås hos valparna och lekte med dem och jag presenterade dem allihop. Ja, så började vi prata, jag lyckades fixa både fika och middag, vi kunde inte sluta prata förens det var mer än mitt i natten, halv tre eller så. Vi satt ute och eldade invirade i filtar tills natten nästan blev morgon. Klockan sex väcktes jag av valparna och gick upp, då var redan Andrea och Robert uppe och påklädda, gullade med de små. Rätt som det var måste vi skynda oss iväg, vi hade en tid att passa och ville inte bli sena till flyget. Nu sitter jag här och känner mig tom och slut, trött förstås, men så glad över att ha Andrea som vän. Vissa människor är speciella, extra lätta att ta till sig, precis som Gaby och Menno också är. Och vi pratar inte ens samma språk, vi översätter så gott vi kan till engelska, men räcker det inte till så går det bra med svenska, tyska eller holländska, ibland "händer och fötter", haha. Våra fina hundar, vilka överraskningar de för med sig! Jag ska inte skriva mer än så här, det skulle lätt kunna bli en lång berättelse, men det blir det inte. Jag måste skriva om valparna också, jag har kommit efter i dagböckerna. Jag pratade så mycket med Andrea och Robert att jag helt glömde ta kort. Det finns några på Andrea och hennes "barnbarn" men om man vill läsa lite tyska kan man gå in på Ronjas hemsida och läsa om besöket här.

Andrea och Arkos, Arras och Venus son

Venus son Arkos/Eldgrim Bifrost Här är den enda bilden på Robert med sin valp MexX och Andrea med Ronja. Så mycket andra bilder blev det inte tagna, men Andrea har desto fler. Titta på Ronjas hemsida här. Andrea med Jalo, Honey och husse Kjell

Andrea träffar Arras dotter, Honey/Torun Bifrost, och systersonen, alltså Lovas son, Jalo Gyllenfäll.

21 Augusti
Nu har jag halkat efter lite i att berätta om vad som händer här. Jag har ju  elva valpar att sköta och deras väntande familjer att hålla uppdaterade, så det blir lite pusslande för att få allt gjort. Först måste jag berätta om besöket i förre veckan av Malvas valp Darko/Tore Yggdrasil  med sin eurasiersambo Dani och deras människor Gaby och Menno från Holland. De har varit på semester i Sverige och passade på att hälsa på oss och stanna här en natt på vägen hem. Det är fantastiskt vilka fina vänner man får genom våra hundar, trevliga människor man inte skulle ha lärt känna om det inte vore för hundarna. Vi träffades i Holland för tio år sedan, fast då visste vi inte att vi skulle ses igen. Men det gjorde vi, och det är jag glad över. Ibland har man tur och det kan jag verkligen säga att jag har haft när jag lärde känna Gaby och Menno på riktigt. Jag var så koncentrerad på att laga mat att det inte blev så många andra bilder än de här, de på mig har Menno tagit.

Söta "Darko", Balder-Balder Tore Yggdrasil Dani och Darko kollar in frukostbordet.

Glada tjejer som gillar att ses! Det är inte så många som har sett mig laga mat, men här är bildbevis på att jag kan. Lågorna kommer från veden, inte från maten, på webern bakom ryggen har jag ännu en uppsättning mat!

20 Augusti Grattis till Lova och Aksus valpar Järnsaxa, Eldfrid, Trygve och Torgrim i kull Sveakung som fyller två år idag! Läs mer om kullen från 2010 här.

18 Augusti Grattis till Malvas valpar Arttu, Finnvid, Ivan, Minna, Bejla, Freia, Tuuli och Saunamaija i kull Makalös som fyller två år idag! Läs mer om kullen från 2010 här.

6 Augusti
Venus har fullt sjå - dels är hon så nyfiken och intresserad av alla valparna och dels är hennes barnbarn Järnsaxa här och busar. Det är något särskilt mellan Venus och Järnsaxa. Ungefär som mellan Venus och mig. Jag kan inte säga nej till Venus, hon får som hon vill, det bara är så. Ungefär samma förhållande har Venus till den lilla busungen Järnsaxa - hon får busa och bråkas med Venus, och hon bara tar det, kan bara inte säga ifrån. De som känner Venus vet att hon minsann inte är en hund som har problem med det annars! Men, när det är kväll och alla går och lägger sig - då är Venus trött! Hon fyller tolv år om fyra månader, så det är inte så konstigt.

Venus vräker sig bland kuddar och filtar i soffan.

När jag sitter framför datorn ligger Venus i korgen.

5 Augusti
Det händer lite här som jag inte hinner skriva och berätta om, mesta tiden går åt att passa valparna och att gräva i trädgården, jag har ju semester nu. Eller "semester" kanske man ska skriva, för jag har inte legat i solstolen och läst romaner, precis. Järnsaxa är här sen två veckor, för mina föräldrar är bortresta. Jag har haft besök av hundar och deras ägare, Pia var förbi med Lovisa och Ymer, Adelina med Björk var här en dag och hjälpte mig städa i förrådet, Linde med Ystra och Tildra var här och hälsade på. Vi gick och badade, först då tog jag fram kameran och det såg ut så här:

Alla hundar tittar på Tildra...

...och Tildra tittar på Linde! Tildra Stalledräng, nu sex månader. Järnsaxa Sveakung, Venus von Vipfel och Malva Mirakel.

Lova Bifrost Ystra Vidfamne

28 Juli
Jag har gjort lite pyssel i trädgården! Sen tidigare har jag gjort trampstenar i gången upp till grillplatsen med hundarnas tassavtryck. Nu var det Malvas tur att får göra en trampsten och jag tänkte berätta hur jag gjorde, det är inte så svårt! För att stenen ska ligga stabilt och bra gjuter jag den på plats och börjar därför att gräva ut en grop som ska bli stenens gjutform. Jag gräver ganska djupt, ca 10 cm, så stenen blir tjock nog och inte riskerar att spricka av att man kliver på den eller av frostförskjutningar på vintern. Jag gräver med en planteringsspade och gör noggrant skarpa lodräta kanter i en form och storlek som jag tycker blir bra. Eftersom cementen är flytande kommer stenens yta att bli vågrät, tänk på det om marken inte är helt plan. Här är det lite sluttande, så stenens framkant kommer just i höjd med grässvålen och bakkanten några centimeter under den, det blir lite som ett trappsteg. Jag använde en hel säck betong från Bauhaus, det blev grovbetong för det var vad jag hade hemma. Som blandningskärl använde jag en stor skiva, men en riktigt stor balja går också bra. I en vanlig hink blir det svårt att blanda ordentligt. Jag tömde hela säcken på skivan, hällde på lite vatten i mitten och blandade med planteringsspaden. Det går åt mindre vatten än man tror, så jag har lärt mig att ta lite vatten i taget och blanda väldigt noga innan jag häller på lite mer vatten. När jag har fått en lagom tjock blandning slevar jag ned det i gropen och trycker ned en del småsten som kom fram när jag grävde, dels för att armera men också för att dryga ut betongen. När gropen var full med betong hackade och "jocklade" jag med spaden för att packa betongen och få ut luftbubblor. Sen gick jag och hämtade Malva för att göra i ordning hennes tassar. Betong är extremt basiskt och torkar väldigt fort ut huden och ger sprickor, så man måste skydda tassarna innan man låter hunden kliva i betongen. Jag klippte först bort det mesta av pälsen som sticker fram mellan trampdynorna, det blir lättare att hålla tassen ren men det blir också snyggare avtryck. Vi gick upp till "gjutplatsen" och jag doppade Malvas framtassar i matolja och masserade in oljan ordentligt. Sen stod jag gränsle över henne och lyfte hennes framkropp över betongen som nu tjocknat lite grann. Sen fick hon först sätta ned ena tassen och sen den andra i den blöta betongen. Det gäller att ha ett bra och stabilt tag om framkroppen så hunden kan slappna av, blir den rädd och rycker till blir det inget fint avtryck. Ska du göra en egen platta rekommenderar jag att du övar lite på det här innan du blandar betongen, gärna i sand, så du ser hur avtrycken blir och hur du ska hålla hunden. Direkt efter att avtrycket är gjort sköljer jag tassarna noga i en hink med vatten som står bredvid och väntar. Då får man bort all betong som men eftersom tassen är doppad i olja så behöver man också tvätta den i en bunke med varmt vatten och diskmedel, annars blir det feta tassavtryck på golven. Jag har gjort så här med alla hundarna och de har aldrig fått problem med tassarna efteråt, men jag tror det gäller att man är noga och inte slarvar med olja innan och med tvätt efter. Man ska inte slarva med handskar själv heller, för våra händer är minst lika känsliga. När tassarna är tvättade har betongen tjocknat ytterligare och det går att skriva i den. Jag använder en avbrutet grillspett i bambu och med den spetsiga sidan så formar jag bokstäver, jag pressar ned betongen med stickan nästan liggandes, mer än att jag "ristar". Innan jag börjar måttar jag, så att alla bokstäver får plats. När jag är klar så täcker jag över stenplattan med locket till grillen, för att betongen ska brinna långsamt och bli ordentligt hård. Efter ett par dagar är det klart! Nu har alla mina hundar varsin trampsten, min egen "Walk of fame".

Här ska Malvas trampsten gjutas. Måtta innan du skriver, så alla bokstäver ryms.

En säck betong och vatten är allt som behövs! Gropen är fylld med betong och stenar nedtryckta, passa bara så det inte blir så mycket sten att det inte går att göra avtryck. Jag fyller betong i mitten och låter det "jäsa" upp mot kanterna på gropen, så det blir en rund och snygg kant på stenen. Venus, Lova och Malva vid sina stenar. Balder finns inte mer, men hans sten ligger kvar!

25 Juli
Fina Venus i morgonljuset på altanen.

24 Juli Grattis på födelsedagen önskas Lova och Jeppes valpar Henna, Lovisa, Helmi, Jalmari, Elmeri, Jalo och Arre i kull Gyllenfäll som fyller fem år idag! Är det ändå inte lite märkligt, att en av de små pluttarna som ligger hos Lova på den här bilden, är pappan till valparna som Malva fick förra veckan! Läs mer om kullen från 2007 här.

23 Juli Så var äntligen Lova och Pates valpar här! Nu ska vi sova, sen kommer mer information! Läs mer om kullen på deras egen sida här.

 

23 Juli Idag var det sju år sedan valparna Tora, Vilda, Thule, Egil, Toke och Odin i Venus och Aslaks kull Asagård såg dagens ljus. Ja, de såg kanske inte dagens ljus, valpar öppnar ögonen först efter en tid, men vi som var här såg dem! Läs mer om kullen från 2005 här.

 

21 Juli Grattis på treårsdagen önskar vi Malva Mirakel och Faldos valpar Kraka, Saga, Tore, Arvid och Emund i kull Yggdrasil! Läs mer om kullen från 2009 på deras egen sida här.

 

17 Juli Malva och Jalmaris valpar är här! De föddes under den populära "valpveckan", födelsedagsgratulationerna kommer dugga tätt här de närmaste dagarna. Sex små valpar, de flesta ännu utan namn, ligger hos Malva, redo att börja sina nya liv. Läs mer på deras egen sida här.

 

14 Juli Nya bilder på Idun Godmodes och Amigos valp Lycke-Liv, eller Liv Kjempefin som hon heter på stamtavlan. Hon har blivit så FIN! Hennes färg har ändrat sig väldigt sen hon var valp, mer än jag kunde ana. Hennes ljusa mustascher och orange haklapp var en överraskning. Och hennes blick, svarta ögon mjuka som sammet. Man bara SER hur snäll hon är. Fler bilder finns på hennes sida här. Jag har bilder i datorn på hennes systrar Turi och Iselin, nu måste jag ta mig i kragen och göra i ordning dem så jag kan visa. De kommer snart!

 

9 Juli Grattis till Idun Godmode och Amigos valpar Turi, Liv, Iselin, Sigvard och Tormod i kull Kjempefin som fyller ett år idag! Jag kommer aldrig glömma resan till Amigo, både vad som hände under resan och hur det såg ut, det fantastiska landskapet och spännande och trevliga dagar i Norge. Och sen när valparna kom, vilken resa, det glömmer man inte. Läs mer om kull Kjempefin från 2011 här.

Idun med sina och Amigos valpar i kull Kjempefin

 

8 Juli Tuuli Makalös har varit här och hälsat på några dagar. Hon har lite långtråkigt, för de andra vill inte leka med henne. Här ligger hon och slappar i soffan tillsammans med Lova.

5 Juli
Det var ett tag sen, men jag har inte berättat om kursen jag var på. Inte världens mest spännande ämne kanske, men inte mindre viktigt för det och därför skriver jag om mina anteckningar här på hemsidan. Kursen handlade om juridik, försäljning, försäkring, kontrakt och lagar. Anne Skoogh från SKKs juridiska avdelning pratade och vi var ganska många uppfödare som var där och lyssnade. Mycket var självklara saker, i alla fall för mig, som dels varit med några år och dels gått liknande kurser förut. Något var också nytt även för mig och det är alltid bra att repetera såna här viktiga saker. Mest intressant är att höra om andras erfarenheter och baserat på vad några av de andra deltagarna frågade och berättade om, så förstår jag att det behövs en kurs och framför allt att det uppstår tvister. Jösses, vad folk försöker! Med "folk" menar jag både uppfödare, valpköpare och fodervärdar. Och vad mycket bekymmer det orsakar när man blir osams! Som uppfödare i SKK är man skyldig att använda SKKs kontrakt, men även om hundar säljs utan stamtavla utanför SKKs värld så har vi ganska stränga köplagar i Sverige och dessa gäller alla, även om det handlar om en blandrashund på Blocket. En SKK-registrerad hund som säljs av en medlem i kennelklubben (även om man inte har kennel) ska i alla fall åtföljas av SKK-kontrakt och veterinärintyg, så för köparen, som inte behöver vara medlem i SKK, innebär det en hel del extra bonus med ett sånt köp eftersom säljaren förutom köplagen även måste rätta sig efter SKKs regler. SKK har grundreglerna som alla måste följa, hälsoprogram för avel, kennelkonsulenter, uppfödarkommittén och disiplinnämden samt sina avtal. Det berättades om missförstånd där hundar lämnats ut på oklara premisser, om bråk om pengar, sjukdomar och veterinärräkningar, om ägandetvister och ersättningskrav. Om man ska köpa en hund ska man vara väldigt försiktig. Dels kostar en hund oftast många tusen kronor (och gör den inte det ska man också undra varför) och framförallt så binder man sig känslomässigt fort till en hund så en tvist orsakar ofta stor smärta för de inblandade. Jag tror det är väldigt viktigt att man frågar mycket innan man bestämmer sig, pratar och reder ut alla frågor och verkar något oklart kan man ringa SKK och fråga vad som är rimligt. Var tydlig, är också ett tips. Hellre övertydlig, för det som är självklart för en är inte det för en annan. Allt man kommer överens om ska skrivas ned och signeras och man ska ha varsin kopia på avtalet så man vet vad man sagt, även senare när det gått några år.

Sen den eviga frågan om handpenning... Handpenning betyder att säljaren lovat bort en vara men inte levererat den än. Tar man handpenning så är valpen såld och det är bara köparen som kan tacka nej till att fullfölja köpet. Som säljare kan man förstås ångra sig, men man kan inte stoppa köpet om köparen vill fullfölja det, oavsett till varför man ångrat att man lovat bort valpen. Om köparen inte vill ha valpen de betalat handpenning för så är man som säljare återbetalningsskyldig av handpenningen! Själv har jag aldrig sålt något med handpenning, jag vill vara fri att bestämma över ett köp fram till leveransdagen och ifall en valpspekulant ångrat sig vill jag inte att den ska känna sig bunden till ett köp bara för att den redan betalt en del. Anne berättade att det är en vanlig missuppfattning att säljaren får handpenningen som en "säkerhet" till ett köp och om köparen ångrar sig blir pengarna "plåster på såren" men så är det alltså inte!

När man säljer en hund ska man vara noga med att man får betalt, eftersom en levererad hund är en såld hund! Det går inte att hämta tillbaks en såld hund, även om du inte fått betalt för den. För att göra det lätt för alla inblandade: Lämna inte ifrån dig en hund utan pengar i handen! Och ta inte emot en hund om du inte betalt för den och fått kontrakt på köpet! Efter vad jag hörde under den här kvällen förstår jag att det här är en vanlig anledning till osämja - och det är helt onödigt och lätt att undvika. Om du säljer en valp till utlandet är det svensk lag som gäller - och om du köper en hund i utlandet är det det lands lagar som gäller.

Har man köpt en valp som det senare visar sig vara fel på, alltså ha ett dolt fel, så kan köparen häva köpet, alltså lämna tillbaks hunden och få pengarna tillbaks. Vad som är dolt fel kan vara lite trixigt att veta, men det ska vara ett fel som fanns på varan, hunden, vid leveransen men som inte syntes då - men som synts inom sex månader. Ett dolt fel är ett väsentligt fel som gör att hunden inte fungerar till ändamålet den sålts till. Enligt SKKs köpekontrakt säljs alla valpar som sällskapshundar så ett fel som gör att hunden inte blir utställningsstjärna eller avelshund, är inte anledning till reklamation. Om hunden har ett dolt fel men köparen ändå vill behålla den, så återbetalas max 50% av köpesumman. Fel som visar sig inom sex månader anses ha funnits vid leverans och köparen ska reklamera varan så fort denne fått vetskap om problemet, senast två månader efter upptäckt, senare är det för sent. Ett exempel på dolt fel kan vara grav form av höftledsfel. Enligt konsumentköplagen har man tre års garanti på varor köpta i Sverige. Upp till sex månader efter leverans är det säljaren som ska bevisa att varan var felfri och från sex månader till tre år är det köparen som ska bevisa att felet fanns på hunden vid leveransen. Så säger köplagen och det kan vara svårt att veta vilka fel som räknas och hur det ska bevisas när och hur de uppstod. Därför finns SKKs juridiska avdelning man kan rådfråga. Som säljare är det viktigt att man har ett besiktningsintyg som inte är äldre än 7 dagar när man säljer en hund, det är ett bevis på i vilket skick hunden var vid försäljning. Men står där att hunden har rinnande ögon och det senare visar sig att hunden har en ögonsjukdom så kan det bli problem - om inte annat med försäkringen. Sådana synliga fel som rinnande ögon eller navelbråck som nämns i besiktningsprotokollet ska stå nämnda i köpekontraktet. Skulle såna fel senare visa sig behöva åtgärdas, tex med en operation så är säljaren skyldig att ersätta den. Säljaren har rätt att avhjälpa felet men om ägaren väljer annan behandling får köparen bekosta mellanskillnaden. Vi säger att det handlar om ett navelbråck som kräver operation och uppfödarens husveterinär gör operationen till ett pris, men köparen istället vill gå till ett annat ställe som utför operationen till ett mycket högre pris, så behöver uppfödaren, mot offert från sin veterinär, bara betala den summan och hundägaren får stå för mellanskillnaden.

Om en valp drabbas av en mindre åkomma, som dålig mage eller rinnande ögon, just innan leverans, bör man inte leverera valpen utan låta den bli OK och få nytt besiktningsintyg innan man levererar den. Det kan vara svårt att säga till en väntande familj att de inte få komma på utsatt dag och hämta sin valp, men levererar du en valp med rinnande ögon så har du levererat en defekt vara och det kan få konsekvenser i framtiden. För allas skull - behåll valpen tills den är återställd. Om en hanvalp inte har båda testiklarna på plats skriver man in det i köpekontraktet och om de inte är nere efter sex månader (eller mer praktiskt efter ett år då den är hos veterinär för 1-års vaccination, så kan veterinären skriva in testikelstatusen på registreringsbeviset) är SKKs rekommendation att man återbetalar 15% av köpesumman.  Alla såna tillägg ska skrivas i köpekontraktet, eller hellre i en bilaga till kontraktet. Där skriver man också om någon av föräldrarna har något fel eller om valpen har ett påpekande i besiktningsintyget. Det är inte tillåtet att skriva in krav i kontraktet som begränsar äganderätten. Tex får man inte kräva att en valp skall ställas ut eller inte får säljas vidare - men man får skriva att man önskar, att man hoppas eller att man ber om. Poängen är att om man har köpt en hund så äger man den och då får man göra vad man vill med den. Många uppfödare vill ju för både hundens och familjens bästa köpa tillbaks hunden om ägaren vill sälja den, men det är upp till ägaren att bestämma hur den vill göra. Man kan inte heller tvinga någon att låta röntga sin hund, men däremot går det bra att betala för röntgen om ägaren bestämmer sig för att göra det. Så har jag själv gjort för att få så många valpar som möjligt röntgade och det visar ju också ägaren till hunden hur gärna jag vill att det blir gjort.

Sen kommer vi till försäkringar! Har du hund - ha den försäkrad! Ta aldrig valpar på en tik om hon inte är försäkrad och ta aldrig hem någon annans hund om den inte är försäkrad. Tar du en tik på leasingavtal för att ha en valpkull är det du som uppfödare som ska teckna en separat avelsförsäkring. Blir det valpar så se till att det är du som tecknar en dolda-fel-försäkring och inte ägaren till tiken. Det kan också vara bra att höra med ditt försäkringsbolag att du som kennelägare är skyddad om hundarna hittar på något. Vissa försäkringsbolag kräver separat försäkring eller företagsförsäkring. Om du har sålt en tikvalp med bibehållen avelsrätt så är det du som uppfödare som ska stå för röntgen och meritering. Innan du tar hem henne för parning så förvissa dig om att både du och hunden har giltig försäkring. Och till den som köper en valp: Se till att den blir försäkrad så fort du får hem den. En valp är en ny individ, ett oskrivet kort som man inte vet vad den har för hälsa eller framtid. En hund måste försäkras innan fyra månaders ålder om man ska få en "helförsäkring" men även om valpen är frisk är det lätt hänt att någon olycka händer i början innan man är van vid att ha en valp i huset. Hinner hunden bli sjuk så går det inte att försäkra den i efterhand, annat än att det görs undantag i försäkringen med sämre villkor. ALLA som tar hem en valp bör absolut ha den försäkrad, man kan aldrig veta vad framtiden har att bjuda på. Jag skulle kunna ge mängder med exempel på vad som kan hända en hund som kräver veterinärvård, men jag överlåter det åt din fantasi. Som hjälp på traven ska jag ändå ge några ledtrådar: ormbett, trafikolycka, hundattack, klämd i bildörr, snubblad över, ätit majskolv, fall i trappa, tillväxtrubbning som patelleluxation eller ojämn tillväxt av frambenens skelett... Det här är bara några saker som skulle kunna ge veterinärvårdsräkningar på många tiotusentals kronor.

30 Juni
Nu ska jag försöka komma ifatt lite här på hemsidan. För några veckor sedan var jag och Järnsaxa Sveakung på äventyr: Vi gjorde den nya mentalbeskrivningen BPH, Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund, som kennelklubben utformat efter flera års arbete. Den här beskrivningen är tänkt att ersätta den gamla MH (Mentalbeskrivning Hund) som egentligen är gjord för att beskriva brukshundar. MH blir kvar för brukshundarna och BPH blir till "alla andra". BPH kommer att utvärderas efter sista december 2014 för att se om det är utformat som det ska. Många eurasier har genomgått MH, Järnsaxas mormor Venus var en av de tidigast beskrivna, men min personliga erfarenhet är att beskrivarna på brukshundklubben inte har tolkat eurasierns reaktioner på ett rättvist sätt och testmetoderna har inte riktigt passat vår ras som ju inte är en brukshund. Det har också varit svårt att få plats på MH eftersom bruksraserna har företräde dit. När jag först fick höra om att det här nya testet höll på att utvecklas blev jag nyfiken, jag tror det passar oss mycket bättre än MH. Helt nyligt började BPH att användas och jag anmälde Järnsaxa så fort man kunde. När vi var där hade de bara beskrivit hundar i fyra dagar, jag tror att Järnsaxa är den första beskrivna eurasiern och därför vill jag berätta mer om det.

Det är alltså fråga om en beskrivning av hundens beteende och personlighet, inte ett prov eller en tävling, man får inga poäng eller pris utan bara se hur ens egen hund reagerar på olika teststationer. I SKKs folder om BPH förklarar de nyttan av beskrivningen så här: "Utifrån de reaktioner din hund har visat vid de olika momenten kommer du att få en tydligare bild av var den har sina starka sidor och under vilka omständigheter den kanske behöver mer stöd och uppmuntran. Beskrivningen kan också ge dig en förklaring till uppträdande och agerande hos din hund som du uppfattar som krävande eller oönskade. BPH säger inte allt om din hund, men kan bidra med en hel del information."

När flera hundar i samma ras har gjort beskrivningen kan man jämföra dem med varandra och när många hundar ur samma ras har gjort beskrivningen kan man få en profil på hur den här rasens personlighet ser ut. Och också om den verkligen överensstämmer med rasens standard, hur det är tänkt att den här rasen faktiskt ska bete sig. Det finns en annan ras som varit "på modet" ett tag, den har ökat i antal i rasande fart och det verkar som att även hundar med dåligt temperament använts i aveln, bara för att få fram valpar att sälja. Den rasen har många hundar med dåligt temperament, rasen ska inte vara sån, men just nu är den det. Det ska bli väldigt spännande att se hur den rasen beskrivs och om de kommer ha hjälp av BPH för att få tillbaks det temperament som rasen ska ha. Jag är rädd att eurasier ligger lite i riskzonen för att utvecklas åt samma håll, för så fort efterfrågan på valpar ökar så ökar också antalet uppfödare. Alla är inte lika engagerade i att faktiskt förbättra rasen, det finns de som bara vill ha valpar att sälja och det är sällan bra för en hundras. Jag vet att fler eurasierägare är på väg att BPH-beskriva sina hundar och det ska bli spännande att se hur väl den här beskrivningen passar rasen och hur våra hundar beter sig i jämförelse mot varandra. SKK följer upp beskrivna hundar genom att man efter beskrivningen får fylla i en omfattande enkät, för att se om man själv tycker att ens hunds personlighet stämde med det som visades på beskrivningen. Jag gissar att det är den enkäten som kommer ligga till grund för utvärderingen av BPH som ska göras i slutet av 2014.

När vi kom till Hundudden på morgonen började vi med teori och att gå igenom de olika testmomenten, hundarna väntade utanför medan vi tittade på bilder och frågade, vi fikade under tiden. Jag undrade hur man skulle bete sig som hundägare under beskrivningen. Ifall man skulle vara "som vanligt" eller bara vara med i bakgrunden och "hålla i kopplet". Eftersom det är hundens beteende som ska mätas så ska man vara helt neutral under själva momentet, men får vara "som vanligt" däremellan. Det var lite svårt, jag fick påminnas någon gång av testledaren att vara mer neutral och hålla mig i bakgrunden när vi var på banan. Själva testbanan var ett inhägnat gräsbevuxet fält. Man får med sig ett förenklat protokoll hem, där är markerat hundens reaktioner på en skala från 0 till 4 där 0 betyder "Inte alls" och 4 betyder "Mycket", en 2:a betyder alltså "mitt emellan". Själva beskrivningsprotokollet är egentligen mycket mer omfattande än så och skickas till SKK där det läggs upp i hundens mapp på SKK Hunddata och Avelsdata.

De olika momenten och Järnsaxas reaktion är de här, med svaren från den förenklade sammanfattningen vi fick med oss hem:

Främmande person: Man vill se hur hunden reagerar mot en okänd människa, dess kontaktbenägenhet och om den visar glädje, oro eller aggressivitet. Vi mötte en vanlig människa på ett vanligt sätt. Järnsaxa fick en 3:a på "Glad i människor" och en 4:a på "Trygg".

Föremålslek: Här hade jag med mig en leksak, men testledaren hade också en okänd leksak och man vill se dels hur hunden intresserar sig för leksakerna men också dess allmänna attityd i leken. Vi busade med henne och kastade iväg leksaken en bit, hon skuttade efter men var inte allt för engagerad i själva leksaken. På "Energisk" fick hon en 3:a och på "Lekfull" en 2:a.

Matintresse: På en platta fanns tre plastburkar med lock och där lades godis, dels mitt eget som jag vet att Järnsaxa gillar samt små korvbitar som testledaren hade. I ena burken låg godiset fritt, i den andra var det ett löst lock och på den tredje bara hål i burken, men locket påskruvat. Man vill se hur mycket hunden är villig att jobba för att få godiset samt hundens allmänna intresse för mat. Järnsaxa släpptes fram till godisstationen och åt upp det lättillgängliga godiset, tuggade noga varje bit, sen krafsade hon på de andra burkarna och fick fram godiset i burken med löst lock. Hon fick en 2:a på "Energisk".

Överraskning: Nu var det dags att se hur lättskrämd eller arg hunden blir av en siluett som hastigt reses upp framför hunden när hunden ovetandes kommer gående emot den. Man vill se hur lätt hunden kommer över den första förskräckelsen och om hunden vill övervinna den negativa känslomässiga upplevelsen eller bara fly. Vi gick på en gräsplan mot en liggande träskiva som var målad som en gubbe med stirrande ögon, när vi var några meter ifrån fälldes skivan upp och Järnsaxa hoppade till och började skälla mot "gubben". Snart gick hon fram och tittade lite närmare på den. På "Nyfiken" fick hon en 2:a, på "Arg" fick hon en 3:a och på "Trygg" fick hon en 2:a.

Skrammel: Man vill se hur hunden reagerar på ett okänt ljud och det testas genom att man går emot en metalltunna med en kedja inuti. När vi var några meter ifrån började tunnan att snurra och ett högt skramlande ljud startade. När skramlet startade hoppade Järnsaxa till, men gick sen fram och tittade på trumman. Där fick vi en 2:a på "Nyfiken" och en 2:a på "Trygg".

Närmande Person: Det här påminner lite om spöktestet på MH, en person med kappa, solglasögon och bredbrättad hatt närmar sig långsamt. Momentet ska mäta hundens reaktioner i möte med människor i situationer som ur hundens perspektiv kan upplevas som avvikande. Innan personen börjar gå klappar den i händerna för att påkalla hundens uppmärksamhet, sen går personen några steg mot oss, stannar och går några steg.  När vi är några meter ifrån varandra vänder personen ryggen till och hunden som har fått långlina på sig släpps fram. Jag skulle gå och ställa mig ansikte mot ansikte och prata med personen. Järnsaxa verkade inte bry sig alls, först när personen tagit av sig kläderna och kallade på henne så gick hon fram och satte sig i hans knä för att bli kelad med. På "Glad i människor" fick hon en 3:a, på "Arg" fick hon en 0:a och på "Trygg" en 4:a.

Underlag: Här var det två olika bryggor vi skulle gå på. Först en metallbro som vickade som en gungbräda när man gick på den och sen en plastskiva som vickade, rörde sig och lät när man gick på den. Man vill se hur hunden reagerar på olika underlag. Det här var lätt tyckte Järnsaxa som promenerade över båda broarna två gånger utan problem. Där fick hon en 4:a på "Trygg".

Sist kommer vi till skott och det är ett valfritt moment. Det skjuts två skott med startpistol, samma som på MH. Jag var lite tveksam till det, eftersom det är väldigt skarpa ljud och bad testledaren om råd huruvida Järnsaxa verkade trygg eller inte innan vi gjorde det sista momentet i beskrivningen. Jag vill ju inte att hunden ska bli skrämd, och det vill förstås inte testledarna heller. Innan det var hennes tur att börja göra beskrivningen, beskrevs en annan hund och trots att Järnsaxa satt i bilen en bit bort hörde hon skotten från hunden innan och hon skällde några gånger i bilen, det var det som oroade mig lite. Men när Järnsaxa gått sin beskrivningsrunda verkade hon så avslappnad att testledarna inte trodde hon skulle bli mer skrämd än någon annan hund, så vi tog även det sista testet med skotten. Vi gick på gräsplanen när de sköt det första skottet och jag kunde inte låta bli att själv rycka till av ljudet. Vi stannade och det andra skottet sköts. Järnsaxa bara stod still och tittade ditåt skotten hade avlossats, ingen annan reaktion. Där fick vi en 2:a på "Trygg".

Så var beskrivningen över och vi fick höra hur testledarna hade uppfattat oss. Det var spännande att se hur Järnsaxa reagerat och hon var nog faktiskt modigare än jag först trott. Den andra hunden som beskrevs innan oss var jobbarkompisen Milda, en golden retriver. Hon genomgick också beskrivningen galant, men betedde sig annorlunda än Järnsaxa, väldigt intressant att se. Sista rutan i protokollet är en gradering på alla moment och där fick Järnsaxa en 0:a på "Ljudlig" och en 2:a på "Positiv attityd". Om man går in på SKKs avelsdata eller hunddata och tittar så ser man hela beskrivningen mycket utförligare. Hunddata finns här men förklaringen är tydligare på avelsdata, dit går det dock inte att länka, du får själv logga in där och söka upp "Balder-Balder Järnsaxa Sveakung". Där har de också angivit testförhållanden som klockslag, temperatur i skuggan, om det var åska eller inte, nederbörd, moln eller vind samt antal åskådare. Sånt påverkar naturligtvis hur hunden beter sig under en beskrivning. När jag gjorde MH med Birka och Hagbard var det 31 grader i skuggan och åska i luften, vi stod ute i solen på en stubbåker och hon ville inte leka med en främmande person... Den gången beskrevs också en kull svarta jaktlabradorer, ägarna tvingades spola sina hundar med kallt vatten ur trädgårdsslang eftersom de höll på att bli överhettade, de kunde nämligen inte koppla av och hålla sig stilla som våra två eurasier gjorde. Jag blev jättebesviken när testledarna tyckte att labradorerna var "helt normala" men våra eurasier inte reagerade på ett bra sätt. Då bestämde jag mig för att inte göra fler MH med eurasier.

Beskrivningen av Järnsaxa gjordes på Hunduddens Träningscenter på Gärdet i Stockholm, hemsida här. Man kan också hitta godkända beskrivare på andra platser i landet och mer information om BPH på SKKs hemsida här. Beskrivningen kostade 850:- och först tyckte jag att det var lite väl dyrt, jag tänkte nästan inte gå eftersom det kändes som mycket pengar. Nu efteråt är jag glad att jag tänkte om för det här är ändå både en rolig erfarenhet och en bra merit för Järnsaxa. Jag ska beskriva fler av mina hundar!

Hunduddens träningscenter ligger nästan i skuggan av Kaknästornet på Gärdet. Vi börjar med "Främmande person". Dags för lek med leksak, Järnsaxa är inte allt för intresserad men det går ändå att få henne att skutta efter leksaken när den kastas iväg. Här är godisstationen laddad och Järnsaxa ska snart släppas dit. Hon har fått se godiset och vet att det ligger i burkarna. Vi gick mot den nedfällda siluetten som plötsligt for upp, Järnsaxa hopade åt sidan och skällde på den. Mellan varje moment är det viktigt att hunden slappnar av ordentligt innan man går vidare till nästa station. När vi går mot ljudtrumman börjar den plötsligt snurra och Järnsaxa hoppar till av det oväntade ljudet. Närmande person kommer fram bakom en skärm. Vi går fram och pratar, Järnsaxa är ointresserad. Det blev inga bilder på Järnsaxa och underlagen, så Milda får visa hur det gick till. Först metallbron som slår över när man kommer till mitten.

Våra två beskrivare. Den främmande går iväg en bit med Järnsaxa Lek med främmande föremål med testledaren. Järnsaxa plockar godis ur burken. -Hallå där, din fula gubbe, tycks hon säga. Här kollar Järnsaxa in gubben som for upp. Den här bilden är tagen en halv minut senare än den förra och Järnsaxa är framme för att kolla. Trots att personen gör ljud ifrån sig intresserar det inte. När personen är avklädd och kallar på henne bryr hon sig, det känns som perfekt eurasierbeteende. Sen det konstiga plastunderlaget som rör sig och låter för varje steg.

 

Midsommarafton Malva Mirakel fyller sex år idag! Tänk att min lilla kicka redan är så stor. I mina ögon är hon förstås fortfarande en liten valp, men senast igår var det en person som kommenterade henne som "vilken söt valp!" så det är fler än jag som ser henne så. Sitt andranamn Mirakel har hon fått efter hur hon blev till, ett mirakel eftersom hennes pappa Balder var kastrerad sen flera år. På spermabanken fanns frusen säd och därifrån kom Malva. Nu är hon själv med valpar och ska snart bli mamma! Läs mer om Malva när hon föddes 2006 här.

9 Juni Nu är Lova och Pates förväntade valpkull och Lovas dagbok utlagda här på hemsidan. Det blev många bilder på dem, men det är svårt att låta bli att visa hur de ser ut och hur vi hade det på vår resa. Jag har kommit efter här på hemsidan, men jag får helt enkelt berätta lite i oordning. De här dagarna har Ystras dotter Tildra Stalledräng sovit över två nätter, bilder ska komma på hennes sida, likaså på hennes bror Fjalar. Snart! Bilden till höger är Tildra. Jag har inte heller berättat om eurasierklubbens utställning ännu, jag har bilder därifrån också. Efterhand som jag hinner skriver jag förstås om det här.

4 Juni Idag går mina tankar till Andrea och Manfred som har förlorat en älskad familjemedlem. Lovas pappa Arras vom Amselgarten är död. Beskedet kom som en chock. Han lämnade jordelivet under en mindre, men nödvändig, operation. Narkosen stannade hans hjärta. Bara den som själv förlorat en älskad kan förstå smärtan. Arras har lämnat djupa tassavtryck i våra hjärtan. Hans blod lever vidare i sina barn, barnbarn och barnbarsbarn. Minnet av honom kommer altid att bestå.

Arras med sitt barnbarn Ylvi Stormfare

3 Juni
Så finns det nu äntligen mer att läsa om Malva och Jussis förväntade kull. Ännu har inte Malva avslöjat om hon är dräktig eller inte, det är en hemlighet hon håller för sig själv ett tag till. Läs hennes dagbok här och om den planerade kullen här.

23 Maj
Lova Bifrost har varit hos Pate i Finland några dagar. Om allt går som vi hoppas kommer valpar om nio veckor. Så snart jag har sovit ut, packat upp väskor och tömt kameran så kommer det att finnas mer att läsa om vår resa här. Så här såg kärleksparet ut!

17 Maj
Malva Mirakel har varit hos Jalmari Gyllenfäll och går allt som vi hoppas kommer valpar om nio veckor. Jag har aldrig använt samma hanhund två gånger förut, men eftersom Ystra bara fick två valpar med Jalmari och de blev så himla fina, så vill jag har fler. Malva och Ystra är inte heller väldigt när släkt, så jag känner mig nöjd med valet av make till Malva. Mer om resan till Jussi finns här, men så här ser deras bröllopsfoto ut. Fina, eller hur?

13 Maj Nu har jag äntligen kommit ifatt med Ystras dagbok och valparnas egna sidor. Från och med nu kommer dagboken inte att uppdateras mer. Valparnas sidor uppdateras efterhand som jag får nya bilder på dem. Det var en stund sedan de flyttade, men dagen efter att Fjalar åkte var jag tillbaks på jobbet igen. Det kändes som att allt och alla på jobbet väntat på mig, det blev långa dagar proppfulla av arbete. När jag kom hem sent på kvällen fanns allt det där vanliga att göra, som att laga mat, tvätta och sånt. Att sitta framför datorn och göra hemsida hanns inte med, det tog en vecka innan jag hade tid att bära tillbaks möblerna till vardagsrummet som ju inte längre skulle rymma någon valphage. Läs dagboken här, om Fjalar här och om Tildra här.

10 Maj En ny vän har flyttat till oss i Nyfors! Han är en ung dvärgvädur, bara sju månader gammal. Hans färg kallas schwarzgrannen eller viltsiames och är en ovanlig färg som jag gillar. Han har fått namnet Snöhare och han bor ihop med Majalis som ju blev änka i höstas sen hennes tidigare make dog av hög ålder. Han har bott hos en familj som skulle flytta utomlands och därför behövde han ett nytt hem. Han och Majalis har på kort tid funnit varann och verkar trivas ihop. Läs mer om kaninerna på deras egen sida här.

9 Maj
Grattis till Enja Stormfare, valp till Lova och Tyler och matte Linda, kennel Teddywood's, som i natt fick en kull valpar! Så småningom kan du läsa mer om valparna på Lindas hemsida här, de behöver bara sova lite innan det blir något skrivet där.

4 Maj
Valparna har flyttat och hemsidan håller på att komma ifatt med uppdateringar. Ystra har lämnat kennelns ägo, hon har haft två kullar och tillhör nu Linde på riktigt. Hade man frågat Ystra så hade hon inte märkt någon skillnad, men på papper och i register står nu Linde Wewel som hennes ägare. Ystras valp Tildra bor ihop med sin mamma hemma hos Linde, men hon efterträder Ystra och tillhör fortfarande kenneln.

3 Maj
Jag har varit på kurs om foder, det var Hill's som ordnade kursen och den var arrangerad för deras återförsäljare och handlade om deras filosofi om foder samt om hur man utfodrar inför dräktighet, valpning  och uppfödning av valpar. Det här ämnet intresserar mig mycket och jag vet redan att det gör en väldig skillnad för kroppen vad den får för näring. Det gäller inte bara hundar, det är samma för människor, kaniner eller växter. Har man sett TV-programmet "Du är vad du äter" och andra program med samma ämne så förstår man vad som händer i kroppen av maten man äter och att det spelar roll VAD man äter. Har du planterat om en försummad krukväxt och sett hur den reagerar på ny jord så förstår man hur viktigt det är för levande organismer med bra näring. Det här med hundmat är lite av ett specialintresse för mig och därför är det självklart att använda foder av ypperlig kvalité till mina husdjur (och växter, för den delen) - för jag vill ha dem hos mig läge och jag vill att de ska må bra.

En sån här kväll blir intensiv och lärorik, väldigt intressant och jag är en sån där jobbig åhörare som frågar hela tiden. Jag vill här berätta några saker från kvällen som kan vara bra att känna till: Hill's är det 3:e största foderföretaget i världen. Det innebär att de har väldigt stora resurser för att bedriva forskning och utvecklar hela tiden sina foder för att vara på topp. De satsar på högsta kvalité för att inte riskera sitt rykte. Deras foder kostar därför att de är bra - och precis som med allt annat man köper så "får man vad man betalar för". En dyrare vara av högre kvalité räcker längre. Ett foder med bra kvalité på råvarorna blir dyrare, men hunden tillgodogör sig det bättre så i långa loppet kan det till och med bli billigare än ett billigt foder.

En valp växer lika mycket på ett år som ett barn gör på 14 år. Om det blir fel under den perioden kan det skada valpen för resten av livet. Får valpen fel mat (som ett sämre foder) under en månad är det att jämföra med ett barn som får fel mat under ett helt år. När jag säljer mina valpar poängterar jag vikten av ett bra foder under uppväxten - där man ju bara har en chans i livet (en valp växer bara upp en gång). Vill man laga egen mat, ge BARF eller köpa något lågprisfoder, då får man i så fall göra det när valpen är vuxen, för då ger det inte bestående men. Får en vuxen hund ett sämre foder så får den bland annat dålig päls, men byter man till ett bättre foder så växer det så småningom ut en ny päls. Men har hunden vuxit upp på ett dåligt foder kan den ha skadat sin benstomme och den får hunden dras med i hela livet, även om man skulle ge ett bra foder senare. Det finns någon seglivad myt om att valpar växer för fort av bra foder och att de därför skulle må bättre på ett sämre foder som de växer långsammare av. I mina öron låter det resonemanget helt galet! Om jag köper en billig bensin som får min bil att gå långsammare - skulle det vara bra för bilen och motorn? Är det inte bättre att styra tillväxten - eller farten på bilen - med hjälp av kvantiteten, alltså mängden, i stället för kvalitén? Man tar det bästa, men man tar inte så mycket. När något ska byggas, en kropp, ett hus eller ett träd, då ska det få bra byggstenar som gör att det blir ett stabilt och friskt bygge som håller länge. Något annat tror jag inte på!

Det är däremot klart bevisat att valpar som växer inte alls mår bra av att överutfodras eller att vara överviktiga under uppväxten, men det gäller oavsett kvalitén på fodret man överutfodrar med. En hund som växer ska aldrig vara för tung för sitt växande skelett, sina leder, senor och muskler, det är jätteviktigt att känna till. En liten valp har mer hull, men när den inte längre är en "småvalp" utan börjar bli en unghund, så där vid fyra-fem månaders ålder, då ska den börja se ut som ett föl eller ett barn i 6-årsåldern. Den ska vara utan kraftigt hull för att inte överbelasta den unga växande kroppen. Först när skelettet är starkt runt ett år så kan man börja förvänta sig mer tyngd på kroppen och när hunden är runt ett och ett halvt år kan den börja vara ordentligt muskulös. Tjock bör den aldrig få bli, men när den är vuxen är det inte lika skadligt som för en växande kropp. Längre än så här ska jag inte skriva, även om jag gärna skulle vilja berätta mer. Kontentan av kvällen var i alla fall att en hund som ska leva länge och må bra förtjänar att få ett bra foder, hela livet!

 

21 April Jag har varit på kurs. Fast den här gången handlar den inte om hundar utan om koi. Om du är nyfiken kan du titta på bilder från dagen här. Vi fick lära oss en del om utställning av koi och nu är jag faktiskt suktad på att prova att ställa ut någon av mina. Tyvärr krockar fiskutställningen med eurasierspecialen, så det borde vara självklart vad jag väljer, men det hade varit spännande! Se bilderna från kursen här.

14 April
Linde är här för att träffa Ystra och gosa med valparna, hon sover över och när vi vaknar på lördag morgon blir vi förvånade! När vi bar ut valparna för en sista nattkiss igårkväll var det lite vitt blandat med regnet. När vi vaknar några timmar senare vräker snön ned och fortsätter under förmiddagen. Eftersom valpar inte vill sova länge var vi uppe och åt frukost ganska tidigt - som tur var. När vi kom tillbaks från morgonpromenaden med hundarna så var huset tyst och stilla, strömavbrott med flera tusen drabbade i kommunen. Vi hade ju fått morgonkaffe, men det var kallt och vi väntade besök från Småland, Fjalars nya matte och husse skulle komma och hälsa på. Jag har som tur var en vedspis i sovrummet, så det var bara att börja elda. Eftersom jag har egen brunn fanns inget vatten i kranen, pumpen behöver ju el. Jag lade duschslangen på golvet i källaren och kunde få ut så pass mycket vatten att det skulle räcka till kaffe. I förrådet fanns ett campingkök att koka vattnet på, så gästerna fick nybryggt kaffe i alla fall. Efter några timmar kom strömmen tillbaks igen, men då var det eftermiddag och våra gästar hade åkt hemåt igen.

Snöoväder mitt i april, det är galet!

13 April
Då och då roar jag mig med att med hjälp av Google Translate översätta min egen hemsida och läsa texten på engelska. Ibland låter det väldigt proffsigt men ibland blir det helt fel och ibland rätt roligt. Just nu är det roligaste Ystras och Lovas nya smeknamn som de fått med hjälp av Google Translate. Namn kan man egentligen inte översätta, man heter ju det man heter, oavsett  vilket språk, men det fattar förstås inte Google. Ystra kallas numer "Frisky" och Lova heter "Promice". Tidigare skrev jag till en uppfödare i Frankrike, men eftersom jag inte kan franska så skrev jag på engelska och översatte det till franska som hjälp till uppfödaren ifall hon inte kunde engelska så bra. Jag såg då att mitt kennelnamn bytte namn från Balder-Balder till något annat och översatte det därför tillbaks till engelska igen. Då blev det Kennel Bald person-Bald person!
Ord kan få helt andra betydelser beroende på hur man skriver dem och det här för mig in på otyget med särskrivningar. "Bald person-Bald person" är ett exempel på ändrad betydelse, men alla känner väl igen ramsan "Brun hårig sjuk syster eller brunhårig sjuksyster"? På engelska blir det "brown hairy ill sister or brown-haired nurse". Ett råd, är du osäker på hur det ska vara, så skriv med bindestreck istället för mellanslag. Brun-hårig blir rätt, ifall du menar en brunhårig och inte en brun hårig förstås. Kanske kommer särskrivningarna från stavningskontrollen i datorn som så gärna rödmarkerar ovanliga ord. Delar man på orden försvinner ofta rödmarkeringen och man tror kanske att det blev rättstavat då? Datorn har inte alltid rätt, läs igenom din text när du är klar och våga vägra sär skriva, jag menar särskriva!

 

8 April Idag fyller Birka och Dempseys valpar i kull Vidfamne sex år! Grattis till Ystra, Turid, Jorunn, Ingfrid, Hagbard och Ture. Vare sig Birka eller Dempsey finns med oss längre, desto roligare att Ystra nyligt blivit mamma igen. Ystra är hemma på kenneln med sina små, men blir firad av Linde som kom med tårta till oss alla. Läs mer om kullen från 2006 här.

Ystras födelsedagsatårta: pannkakor med fyllning av ost, korv, sylta, leverpastej, hundkex, kaviar och kokt ägg. Vi människor fick en mjölkchokladkladdkaka med hallongrädde, det var Elias som hade bakat. Ystra är födelsedagsbarn idag! Syster Tuva/Jorunn hälsar från fjället i Norge

Hundarna vet att det är födelsedagskalas! Malva äter fint som en dam: lager för lager Lova gillar pannkakor! Venus har ätit upp sin bit innan jag hinner komma med kameran, så det blev ingen bild på henne.

6 April Ellie, alltså Lova och Aksus valp Eldfrid Sveakung, önskar glad påsk och hälsar att hon också sover som sin äldre halvsyster Björk Stormfare brukar göra. Märklig sovställning!

6 April
Grattis till Heike, alltså Balder-Balder Elmeri Gyllenfäll, som inatt har blivit pappa till fem valpar med Celia på kennel Carve Canem i Norge. Läs mer i Beathes valpblogg här.

31 Mars Eftersom det varit varmt några veckor har fästingarna redan börjat krypa på hundarna och det är dags att bekämpa dem. Jag vill inte använda gifterna som finns på marknaden, halsband eller droppar, som säljs på apotek. De är visserligen effektiva, men de är väldigt giftiga. Det fanns en gång i tiden då man tyckte DDT och PCB var väldigt bra, men nu vet väl alla att det fanns baksidor trots allt. Jag misstänker att man kommer säga det samma om dessa fästingmedel om några år. Genom mitt jobb träffar jag på massor av hundägare som fått hundarna förgiftade och jag har ju själv haft en förgiftad hund, jag trodde Lova hade en hjärntumör innan vi hittade orsaken, halsbandet! Men fästingarna är farliga, så något måste man ju göra. Jag har hört att halsband av bärnsten ska ladda hundpälsen med negativa joner, eller nåt, lite luddigt, men garanterat helt ofarligt och därför väldigt intressant.

Mitt hemmagjorda fästinghalsband med bärnsten

Eftersom både Scalibour och Expot är så giftigt att det dödar katter och Fronline så giftigt att det dödar kaniner, så kan jag för mitt liv inte tro att det skulle vara ofarligt för hundar - eller för människor. Här i Stockholm skulle hundarna behöva ha på sig fästingmedel från början av mars till början av december, år ut och år in. Jag köper ekologisk mjölk och ekologiska grönsaker för att det är bättre för naturen och för mig, då känns det helt galet att ha på så starka gifter på hundarna som jag har så nära mig, dygnet runt, år efter år. Så nu provar jag med bärnsten. Jag köpte ett långt dam-halsband på Tradera i höstas, ett med många stenar så det skulle räcka till alla hundar. Nu har jag trätt stenarna på tråd, knut mellan varje sten för att de ska hålla avstånd till varandra. Det gör inget att stenarna är gamla, all bärnsten är ju gammal! Poängen är att stenarna ska gnidas mot pälsen och ladda den med negativa joner och då ska fästingarna inte vilja kliva på hunden. Vi får se vad som händer! Jag kompletterar det här med en luskam som jag har i fickan. Efter varje promenad i skogen kammar jag hundarna innan jag släpper in dem på tomten. Kanske kommer jag även i år att använda ljuddosan Skudo som hundarna hade förra året, vi får se vad som händer. Jag är beredd att använda flera olika hjälpmedel så länge jag slipper hålla på med farliga kemikalier.

28 Mars Ystra har ännu inte klurat ut att klockorna är framställda en timme, hurra. Hon väcker mig fortfarande klockan sju och tror att klockan är sex. Så dags går hon upp hemma hos Linde, men jag har senare vanor. På kvällen efter middagen är det alltid tugg, hundarna vet att vi "tittar i skåpet" och där hittar vi något gott. Nu ser flocken ut så här när det är "tugg-tigg" på gång.

25 Mars Sommartid
Söndag morgon och ledig från jobbet. Jag var så nöjd att jag fick sova ända till klockan sju innan Ystra väckte mig. Funderade på varför, vi var ju ute och kissade strax innan tolv igår kväll som vi brukar, hon har ju väckt mig sex varje morgon sen hon flyttade hit. Hon börjar nog vänja sig vid mina rutiner, tänkte jag nöjt. Men när jag drack morgonkaffe med datorn i knäet insåg jag att det ju var inatt klockan vridits fram en timme, mina klockar ändrar tiden automatiskt så jag har inte märkt något. Men enligt Ystras klocka, som inte ställer om sig, var klockan inte alls sju utan sex och därför dags att gå upp!
 

21 Mars Grattis till Birka och Douglas valpar Idun, Gunhild, Sigrid, Birk och Torulv i kull Godmode som fyller fem år idag! Birka finns inte längre, men jag är säker på att hon hälsar till sina små, därifrån hon är nu. Läs mer om kullen från 2007 här.

20 Mars
Jag har varit på valptitt hemma hos en taxuppfödare från Uppfödarklubben. Vi är en samling uppfödare som gick uppfödarutbildningen tillsammans år 2002-2005 och vi har hållit fortsatt kontakt sen dess. När någon har valpar kommer gruppen på besök, vi har blivit som en syjunta för uppfödare. Jag är enormt glad över den här gemenskapen. Tillsammans har vi ett stort kunnande och stort intresseområde. Eftersom vi har helt olika raser (som storpudel, tax, cairnterrier, rottweiler, dandie dinmont, am staffordshire, cavalier, irländsk setter och gordonsetter, cockerspaniel, dvärgschnauzer, bishon frisé och eurasier) handlar våra diskussioner inte om enskilda hundar eller personer utan om hund i allmänhet och uppfödning i synnerhet. Vi kan också prata om intima detaljer och känsliga saker eftersom ingen är intresserad av de enskilda hundarna utan om själva ärendet. Som uppfödare är det skönt att ha andra att diskutera med och fråga om råd och jämföra hur de tycker och tänker. Vi jämförde till exempel hur man resonerar om navelbråck inom olika raser, om priset på veterinärbehandlingar  och bemötande på sjukhusen. Vilken veterinär är bra på vad, vad gör man när man är missnöjd med en valpintressent och många andra olika saker. Det är viktigt att uppfödare inom samma ras också har träffar och pratar, men det här ger en annan del, det utanför själva rasens utveckling. Vi gosar förstås också med valparna och frågar om deras olika rasdetaljer, fördelar och nackdelar. Vilken valp är finast och vad gör den till den finaste? Vad får de för färger och hårlag, vad har mamman bidragit med och vad kommer från pappan? Nästa träff blir hos vår cockeruppfödare, hon har nyligt låtit inseminera en tik med sperma hon flög och hämtade i England!

17 Mars Idag är det nio år sedan Birka, Svea, Atle, Vidar och Ymer i kull Breidablick föddes! Venus hade varit hos Kolja von der Kleinen Blaike i Tyskland och det var otroligt spännande när de små äntligen föddes. Nu har det gått nio år, det känns overkligt. Läs mer om kullen från 2003 här.

13 Mars Björk Stormfare hälsar på några dagar. Hon har en ovanlig sovstil, jag har berättat det förr. Men varje gång jag ser henne ligga så måste jag hämta kameran för att få en bild att visa, hon sover som en björnfäll. Ingen av mina hundar sover så här, men Björks bror Alve och syster Enja ligger på samma sätt, det måste vara något ärftligt från deras far i Berlin.

11 Mars
Eurasierklubben har haft årsmöte i Örebro. Årsmötet är den viktigaste händelsen i en klubb även om den inte alltid är så spännande. Det läses upp listor och man röstar lite, hur kul är det? Men det är här "allt börjar"! Jag tycker att man är skyldig att vara med, fast jag vet att de flesta inte håller med mig. Det vet jag, för av klubbens 490 medlemmar var vi, inklusive styrelsen, endast tio personer på mötet. Det gör mig besviken på mina klubbkamrater. Det tråkiga när så få deltar är att man inte lär känna varann, man känner kanske inte heller att man kan bidra med något för klubben och man känner vare sig viktig eller delaktig. Klubben ÄR sina medlemmar, det är medlemmarna som gör klubben, utan medlemmar blir det vare sig klubb eller verksamhet. En ideell förening bygger på att dess medlemmar hjälps åt och arbetar tillsammans med varandra och för varandra. Styrelsen samordnar, medlemmarna utför arbetet.

Jag har hört uppfödare säga att de inte ens är medlemmar i rasklubben "för den ger mig inget". Då undrar man vad DE ger klubben? Det är åt det hållet en ideell förening fungerar, det är medlemmarna som ger till klubben och på så sätt ger till andra medlemmar. Är det några som verkligen borde vara intresserade och engagerade i klubben och minst av allt gå på klubbens årsmöte så är det rasens uppfödare. Det är tillsammans uppfödarna för rasen framåt för finare, friskare och bättre hundar. Är man inte medlem deltar man inte, man "kör sitt eget race" och det fungerar dåligt när vi alla delar på samma hundras. Om inte ens uppfödarna är intresserade, vilka är det det då? Varför finns klubben och varför är det så få som vill ge av sin fritid till andra? Alla som arbetar för klubben gör det gratis och av välvilja, men några få personer kan inte driva en så stor klubb på egen hand, deras energi och fritid räcker inte till! Jag förstår att man kan vara upptagen med annat och att vissa har väldigt långt att resa, men det var synd att så få kom. Med så många medlemmar som klubben har visar ändå på ett stort intresse för att det ska finnas en klubb. Jag hade kanske inte åkt de dryga 40 milen tur och retur om jag inte hade haft sällskap av Ylva på vägen, så kanske är det där skon klämmer? Inför nästa årsmöte vill jag tipsa medlemmarna om att fråga varann efter resesällskap, då blir det roligt att åka och roligt att delta. Det är ju vi medlemmar som är klubben!

Varför har klubben ett årsmöte när det ändå är så få som är intresserade? Ett årsmöte innehåller dels en berättelse om vad som hänt under året som gått. Man ser att medlemmarna fått vad de bestämde att de vill göra förra året. Man planerar också vad som ska hända under kommande år och vilka som vill arbeta för klubben. Här har man chans att göra sin röst hörd och att erbjuda sina egna färdigheter. Styrelsen för medlemmarnas röst, men det är inte styrelsen som ska utföra allt arbete. Det finns en arbetsuppgift för alla och ju fler som är med ju roligare blir det ju! Nu när jag skriver det här känns det som ett enda stort gnäll, men jag vill berätta hur jag tänker. Jag vet att en del tycker att de ju har betalat sin medlemsavgift och då är man "kvitt", då kan man luta sig tillbaks och bara ta för sig. Andra kan jobba. Men alla i klubben betalar och ingen får betalt, det enda man får för sitt jobb är glädjen att umgås och att hjälpa andra. Eurasierklubben är viktig och jag vill förklara vikten av att engagera sig för vår klubb, annars kommer den inte att finnas eller fungera. Här finns en bra sida som handlar om föreningsliv, jag tror att den är bra att läsa för alla som är medlemmar i en ideell förening, läs här.
 

8 Mars Nu är det fyra år sedan min vän Milla dog. Hon lämnade vänner, familj och sina hundar kvar. Hon hade kanske kunnat leva idag, hon hade behövt få ett nytt hjärta. Inte för att hennes hjärta inte var varmt eller stort nog, det var ett mekaniskt fel på det. Men det fanns inget. Jag vill be dig som läser det här om en tjänst: Ta dig tid att fundera i några minuter på hur du vill göra med din kropp när du inte längre behöver den själv. Det finns andra som kan få låna lite av dig och leva vidare i livet tack vare ditt beslut. Men då måste du bestämma dig innan du dör. Om du är osäker eller vill veta mer så läs mer på Livsviktigt. Har du redan tagit ställning tar det bara en minut att registrera sig i donationsregistret här. Gör det på en gång, man vet aldrig om man har tid att göra det sen. Ungefär åtta av tio svenskar är positiva till organdonation, men det är bara runt 100 registrerade donatorer som dör - men 700 personer som väntar på organ, varje år. Om du vet vad du vill göra med din kropp efter din död, registrera din önskan.

Milla och Harry, kennel Millypaws. Hon lämnade oss den 4 Mars 2008. Milla var en solstråle i ens liv, alltid sprudlande glad. Om jag dör vill jag ge livet till någon annan om det går. Kanske känner du likadant? Tänk om det hade funnits ett hjärta till Milla när hon behövde ett!    Foto: Lotte Fernvall

4 Mars
Gizmo, alltså Idun Godmode och Amigos valp Tormod Kjempefin, har varit på sin första utställning idag. Det gick bra! Sex eurasiervalpar var anmälda, tre hanar och tre tikar bedömdes av Monika Blaha från Österrike. Gizmo vann bästa hane och blev BIM med följande kritik: Excl type and size, excl head and earset. Good neck and topline, good tail set. Ang ok. Good quality of coat, moves sound. Very promising. Gissa om vi är stolta!
4 Mars
Det är så synd att Ystra inte fick fler än två valpar, för jag har varit i kontakt med så trevliga familjer som har väntat och hoppats på en valp efter henne och Jalmari. En av dessa familjer var här på besök nu i eftermiddag. Solen sken och det var så härligt väder, jag satt ute i flera timmar innan de kom. Jag hade förberett fika så jag dukade ute på altanen, tog ut några filtar att ha om benen. Vi pratade och pratade, drack kaffe och åt kaka. Det började bli lite kallt, men vi pratade vidare. Näsan började rinna och vi drog upp dragkedjan på våra jackor ända till hakan. Tillslut sa mannen i familjen att det var dags att åka hem, han frös och det var nu ganska sen eftermiddag. Jag vinkade av dem och bar in brickan med fikat. Mina fingrar var stela och stumma. Undrar vad det är för temperatur, tänkte jag och tittade på termometern. Jag spärrade upp ögonen när jag såg att det knappt var TVÅ GRADER!!! Stackars människor! Jag är en utemänniska, är det sol vill jag vara ute, även om jag också fryser förstås. Men när man pratar och tänker på annat så glömmer jag att det är kallt. Hundarna gör sig bäst ute, där leker de och springer omkring och visar upp sig, inne ligger de bara på sina platser och sover, så jag vill visa dem ute. Och jag hade besökare här igår också, då var vi också ute i det fina vädret... Bilden på framsidan tog jag i förmiddags, jag borde förstått att det inte är vår ännu!

3 Mars Vovvarna väntar på att få ett "varsågod" i tur och ordning. Bara på lördagar får de grisöra och det här är ett enkelt sätt att träna lite vardagslydnad. De vet att de inte får ta förens de får lov och de brukar få lov i åldersordning. Venus får först, hon är äldst och hon vet att det är hennes tur. De yngre vet att vänta och de frågar inte heller om lov ännu, som både Venus och Lova gör.

Skottdagen 29 Februari Ystra och Jalmaris valpar är här! När det här skrivs är det inte längre den 29:e, jag vet att många är nyfikna och lika otåliga som Linde och jag var innan de kom, men jag har helt enkelt inte haft tid! Men nu har jag en stund över och vill berätta om hur det har gått. Det tog sin tid och nu har vi fått förklaringen till det, det var bara två valpar. Men de lever, är hela och fina och mår utmärkt, så vi är glada förstås. Läs mer om dem i Ystras dagbok här. Där finns fler bilder, men så här ser de ut!

28 Februari
Det finns en välgörenhets-loppis här i Tyresö, jag går dit ibland för att se om jag kan hitta några fynd. Folk lämnar saker de vill bli av med, det säljs och pengarna skänks till behövande. Där finns allt man kan tänka sig, ofta äldre grejer, "från farmors tid", som jag tycker är roligt. Mycket riktigt hittade jag några fynd, bland annat en helt oanvänd Dog Pyramid för 10:-. De visste nog inte vad det var, för den stod på hyllan bland köksgrejer, men jag vet! Det är en hundleksak man lägger mat i, sen får hunden bråka med den för att få ut maten. Den har en tyngd i botten, så den vill resa sig upp och är därför svårare än de mer vanliga godis-bollarna. Venus vet hur den fungerar, hon använder både tassarna och nosen för att slå och vrida på den och få ut godiset som lockar däri. Man skulle filma henne, det hade varit roligare att se än bilderna, men ni får väl föreställa er.

Åh, jag vill ha godiset, att det ska vara så svårt när man inte har tummar och kan hålla fast den!

18 Februari
Det har gått en tid, ytterligare fem hundar är röntgade! Dagen började med att jag fick åka akut till tandläkaren, det visade sig behövas en rotfyllning eftersom en gammal lagning blivit dålig. Efter borrande och rotande så slapp jag i alla fall tandvärken och jag kunde åka till jobbet, men med två nya tandläkartider inbokade. På väg till jobbet tyckte jag att det var lite dålig ventilation i bilen, jag vred fläkten på max. På kvällen kom Karin med Alba och Agneta med Minna till butiken, vi skulle åka tillsammans till veterinären. Det blev väldigt immigt i bilen, man kunde inte se ut! Fläkten hade stannat, så vi fick köra med öppna fönster, Agneta höll hundarnas extra bilfläkt mot rutan så jag kunde se när jag körde. Eftersom det var vinter blev det kallt i bilen, vi virade in oss i hundarnas filtar som jag har i bilen. Vi kom fram, det var viktigast! Men bilen behöver en tid hos verkstaden, igen! Jag hade med mig lite fika som vi kunde äta medan vi väntade, idag var Lovas valp Torgrim Sveakung med, samt Malvas valpar Saunamaija, Minna, Tuuli och Beila i kull Makalös. Alla hundar trängdes utan gruff i det lilla väntrummet och efter den lugnande sprutan så börjar vi röntga. Hund efter hund, jag är med och håller hundarna under röntgen. Jag har gjort det några gånger så jag vet hur veterinären vill ha det, på så sätt sparar vi tid och eftersom alla vet vad som ska göras håller sig hundarna avslappnade och lugna. Vi får bra utlåtanden från veterinären, men som jag skrev tidigare så är det kennelklubben som ska ge graderingarna och det slutgiltiga resultatet. Men några dåliga leder hittar vi inte den här gången heller! Mycket lättad kör vi hemåt i vinternatten med nedvevade fönster, handskar och filtar på för att inte frysa. Men det gör inget, jag är varm inuti så det räcker!

Många hundar på liten yta, här är det Minna och Beila, svansen på Tuuli och kroppen på Torgrim som syns, det är inte lätt att fota i ett litet rum, jag står på dörrmattan med ryggen mot ytterdörren.

Torgrim Sveakung väntar på sin tur. Söta Tuuli Makalös Veterinär Lars Audell framför datorn, han sa "-Hmm, jaa, ehm, nu ska vi se", så vänder han sig emot oss och säger "-Det ser jättebra ut!" och vi kan andas igen, phu.

Saunamaijas matte Karin försöker skala mandarin med nyopererat pekfinger... Systrarna Minna och Beila Makalös ser ut att titta i en spegel. Lika som bär? Javisst! Undrar om de känner igen varann, de har inte setts sen de var små valpar och gick på samma valpkurs. Det är trångt i väntrummet, på bilden syns faktiskt fyra hundar. I högra hörnet är det Tuulis öra som sticker fram, samt lite av Torgrims kalufs.

5 Februari
Malva byter päls. Hon storfäller fastän det är så kallt och då fryser hon förstås. Eurasiertikar tappar vanligtvis ingen päls alls - men när de väl sätter igång så kommer allt på en gång. Fällningen styrs inte av årstiden utan av hormoner, ofta fäller de mitt mellan löpen. Jag brukar låta den lösa pälsen sitta kvar så länge det går, men när den börjar lossna i tussar och se ovårdad ut så kammar jag av den. Först kommer underullen och ett par veckor senare tappar de täckhåren. När man ser vilka mängder päls som trillar av förstår man varför hunden börjar frysa när den är är utan. Malva gillar inte att frysa så hon har täcke på sig när vi går ut. Jag har inte hittat något täcke som är varmt nog, därför har jag sytt ett täcke åt henne av en dunkappa som jag inte använt på länge. Det blev mycket bilder, så jag gjorde en egen sida om Malvas fällning och hur jag syr hennes dunjacka. Den finns att läsa här.

All den här pälsen kammade jag av vid ett och samma tillfälle, det är Malvas underull som släppt. Det är den här pälsen som håller hunden varm. Kvar blir endast de långa täkhåren, de man ser på ytan.

Malva i sin nya dunjacka, redo för promenad i vinterkylan. Imorse visade termometern på -20 grader.

31 Januari
En stor dag idag: Fem Balder-Balder-hundar är röntgade! Jag tycker det är väldigt viktigt att man verkligen får veta hur hunden är skapt, även inuti. Det är viktigt både för hundägaren som ska ta hand om sin hund och för mig som uppfödare som ska föda upp friska och starka hundar. Eftersom jag tycker att rasen är så liten och många är släkt med varann vill jag använda nya hanhundar som inte redan har massor av valpar. Det är svårt att veta vad en ny hund lämnar efter sig, det är inte så lätt som att bara ta en hund med bra röntgenresultat och så blir valparna lika dana. Det är viktigt att hela familjen är frisk och att hundfamiljerna passar ihop rent genetiskt för att det ska bli bra avkommor. En hund som har flera kullar sen innan har förhoppningsvis redan röntgade valpar efter sig, så man kan se vad han lämnar, men han har redan många avkommor och han är då inte så intressant för mig. Med en ny och oprövad hund blir det svårare. Den här dagen är beviset på hur bra jag lyckades med min planering. Allt jobb jag lade ner för ett par år sen, var det rätt? Jag ska erkänna att jag var väldigt nervös innan - tänk om en hund skulle ha jättedåliga resultat, det skulle vara förfärligt. Det är valparna från kull Makalös och kull Sveakung som är gamla nog för röntgen av höftleder och armbågar samt koll av knän för patellaluxation. Ingen av papporna hade valpar tidigare, det här är deras första valpar. Det är ganska många valpar, så de fick delas upp i två omgångar. Idag var första hälften, nästa vecka är andra hälften. Veterinären jag går till är Lars Audell, han är bäst på röntgen! Han tar bra plåtar som sen skickas till kennelklubbens veterinärer för avläsning. Eftersom han hållit på så länge med röntgen (sen 1973) ser han direkt om en led är bra eller ej och kan berätta vad som är fel - om något är fel. Själva graderingen får man inte på plats, det bestämmer de på SKK så nu väntar en spännande vecka för att få pappersresultaten. Men faktiskt så sa veterinären att jag skulle gå hem och korka upp champagnen, för det såg så himla bra ut! Han undrade också hur jag fick alla att röntga sina hundar och på den frågan finns två svar: För det första har hundarna fått väldigt duktiga och intresserade ägare som förstår hur viktigt det är med röntgen, de månar om sina hundar och vill veta att de mår bra. De förstår också att den här kullen inte föddes bara för att "bli en valpkull till salu" utan för att de faktiskt hör till min avelsplanering och kan bidra till fortsatt avel för att göra rasen ännu bättre. Sen är det faktiskt så att jag betalar för röntgen för att det verkligen ska bli gjort. Det är ganska dyrt, 2200:- per hund, men jag tycker att jag genom detta verkligen vill visa hur viktigt det här är för hundarna och för mig. Här är några bilder från ikväll:

Freia Makalös Arttu Makalös Finnvid Makalös

Eldfrid Sveakung Trygve Sveakung Monica och Shanti inne hos veterinären, Lars står och tittar på röntgenbilderna, Gunilla håller ordning på pappren. Hundarna drogas innan röntgen, de ser riktigt påverkade ut i blicken och de går vingligt på ostadiga ben, men de sövs inte.

23 Januari
Jag har haft besök av Ymer Breidablick och Lovisa Gyllenfäll några dagar. Det har gått bra, hundarna känner varandra och trivs ihop. Sista dagen blev det Balder-Balder-meeting på jobbet, för Adelina jobbade och hade med sig Björk - och så kom Karin med Alba för att klippa klorna. Då såg det ut så här!

Det här kan man få se på jobbet om man har tur. Det är Lovisa Gyllenfäll, Ymer Breidablick, Venus von Vipfel, Malva Mirakel, Lova Bifrost, Saunamaija Makalös och Björk Stomfare. Adelina har fotat.

Ganska många hundar i köket när det är middagsdags! Först ska maten läggas upp och det tycker Venus tar för lång tid! Sen får man äta och det är bäst. Efter maten vill vovvarna ha tuggben, det är dem jag viftar med ovanför kameran.

12 Januari
Nu kan man läsa om Ystra och Jussis förväntade valpkull! Vi vet ännu inte säkert om Ystra är dräktig, men vi hoppas och tror förstås! Även om de parade sig precis som de skulle precis när de skulle så vill jag inte gå händelserna allt för mycket i förväg, vi vet ännu inte säkert, men det hör till att hopas och vänta på fler tecken på att hon verkligen har små valpar som växer där inne i magen. Läs om kullen här och Ystras dagbok här.

9 Januari
Nu har jag äntligen skrivit varsin sida till alla valpar i kull Makalös! Det har tagit oförskämt lång tid, men när man väl börjat skjuta på ett projekt så är det allt för lätt att fortsätta skjuta upp det till morgondagen. Men nu kan man läsa om alla fina valpar i kullen, det är om Arttu här, Finnvid här, Ivan här, Minna här, Tuuli här, Beila här, Saunamaija här och Freia här. Vill man friska upp minnet om kull Makalös så kan man göra det här, där hittar man också Malvas dagbok. Tuuli ligger just nu nedanför mitt skrivbord, hon piper lite, jag tror att hon vet att hennes familj ska komma och hämta henne vilken minut som helst, jag har i alla fall berättat det för henne och hon har inte pipit så här tidigare. Jag tog en sån söt bild på Tuuli när hon ligger med sin mamma Malva i bädden på jobbet idag. Kameran var min gamla värdelösa telefon, men bättre än inget. Kunde kanske vara lite bättre ljus också...

Den ena suddiga klumpen är Malva, den andra är hennes dotter Tuuli.

Får man inte sova ifred, undrar Tuuli.

3 Januari
Nyår har passerat och ett nytt år har just börjat.  Idun Godmode tillhör inte längre kenneln, hon har fått en kull valpar som blev jättefin och jag nöjer mig så. Numer tillhör hon sin fodervärdsfamilj Anna och Tomas även på pappret. Frågar man Disa så har hon tillhört dem sen länge, men nu är det även skrivet så i böckerna.
Lilla Tuuli har återhämtat sig helt från chokladnatten men är fortfarande en busunge. Imorse när vi skulle åka till jobbet hade hon inte lust att hoppa in i bilen. De andra hundarna satt redan där i och väntade, Tuuli dansade runt på tomten och skrattade för sig själv, "naa na na, na naaa na...du kan inte taaa mig...". Av erfarenhet vet jag att det är helt hopplöst att börja jaga eller ryta åt en eurasier när de är på det humöret. Jag rotade i bilen och försökte få henne intresserad, försökte med "nu åker vi, hopp in!" men med klent resultat. Tuuli skuttade runt med en pinne i munnen, på bästa bushumör. I bilen hittade jag då den tomma chokladasken jag haft med för att visa veterinären. Jag provade att öppna locket och låtsas välja en chokladbit i den tomma kartongen, Tuuli såg mig, stannade upp och kom med full fart "Åh, choklad!" Så var det koppel på och hopp in i bilen.